Citat:
Ursprungligen postat av
bosseriks
Jag heter Eriksson i efternamn, alltså är jag släkt med Gustav Eriksson Vasa.
Vi är båda födda i Uppland så det stämmer nog.
Gustav Vasas efternamn var inte Eriksson. Hans far hette Erik, så 'Eriks son' var egentligen hans patronym. Denne Erik kallades i sin tur Erik Johansson, eftersom hans far i sin tur hette Johan. Återigen, Johansson var i hans fall inte ett efternamn, utan en patronym.
Patronym är helt enkelt faderns namn, med eller utan tillägget -son. Det finns även en kvinnlig variant av patronym. En sån slutar på -dotter. Exempelvis Eriksdotter.
Patronymer används av i stort sett alla på Island där folk i allmänhet bara har förnamn. Invandrade utlänningar, om de blivit isländska medborgare, måste ansöka om att få behålla sina efternamn. Även vissa ursprungliga islänningar, som nobelpristagaren Halldor Laxness, har ansökt om att få ha släktnamn. Laxness var namnet på hans gård.
Patronymer har i Sverige, men även i övriga Europa, kommit att cementeras som efternamn. Danska och norska efternamn brukar sluta på -sen, tyska är mera varierande, men en hel del slutar på -sohn.
Slaviska efternamn slutar ofta på -ic. Ändelsen -ic är egentligen en diminutiv (förminskande) böjningsform och indikerar i det här sammanhanget att någon är son till någon. Zlatan (= Gullgosse) Ibrahimovic har ett efternamn vars första del är arabisk, alltså Ibrahim, och en slutled som är slavisk. Ändelsen -ov är en ägandeform, alltså Ibrahimov = Ibrahims. Slutligen -ic, som betyder 'liten' i allmänhet, men i det här sammanhanget 'den lille av Ibrahim' eller 'Ibrahims son'. Eftersom den arabiska formen Ibrahim lätt kan översättas till den svenska formen Abraham, kan det bosniska efternamnet Ibrahimovic ordagrant översättas till svenska Abrahamsson.
Vad gäller Zlatan som förnamn finns mig veterligen ingen svensk form av namnet, som har med guld att göra. Men en känd bondskurk, Goldfinger, heter Auric i förnamn, vilket motsvarar Zlatan.
I Turkiet är en vanlig slutled på efternamn -oglu, som också betyder -son.
Skottar och irländare heter i efternamn ofta något som börjar på Mac, som betyder son av. Mc eller Mac är likvärdiga varianter. McDonald betyder alltså Donalds son. Ibland heter irländare något som börjar på O', exempelvis O'Connor. Varianten O' kommer ursprungligen från Of, eller på svenska av (gammal form af) och syftar på att någon är son av någon.
Behovet av allmänna efternamn uppstod när staten i olika länder behövde bättre hålla reda på sina medborgare. Efternamn var dock inget påfund av staten utan har funnits länge bland romare och bland olika andra folk i Europa. Den romerske ledaren Gaius Julius Caesar hette Gaius i förnamn, tillhörde klanen Julianer och familjen hans hette Caesar. Och detta var ca 50 år före Kristus. Adeln var här långt före det vanliga folket.
I Tyskland och Österrike påbjöds att alla som inte redan hade ett släktnamn, skulle tilldelas ett, vare sig de ville det eller inte. En hel del tyska efternamn är riktigt udda, vilket sannolikt kommer ifrån krigarnamn, smeknamn eller tillnamn som de fick av sin omgivning. Några exempel: Neunteuffel (nio djävlar), Stumpf (stump), Hitler (en som bor i en hydda).
En utveckling av efternamn är personnummer. Personnummer används i medborgarens affärer med staten, kommunen och arbetsgivare. Dock inte medborgare emellan. Sverige, Norge och Israel är de enda länder som har personnummer. I USA används Social Security Number, som liksom personnummer är unika, men som till skillnad från personnummer inte är obligatoriska.
