FN varnar i ny stor rapport att naturlivet i sig är under hot, vilket påverkar oss

En miljon växt- och djurarter riskerar att försvinna de kommande decennierna. Det är slutsatsen i en rapport från FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, IPBES.
[...]
Flera experter som medverkar i studien anser att en sjätte massutrotning under de senaste 500 miljoner åren redan har inletts. Den senaste massutrotningen skedde för 66 miljoner år sedan när en asteroid svepte bort en majoritet av jordens arter, bland annat dinosaurierna, och många menar att det är dit vi är på väg.Den springande punkten, konstaterar forskarna, är att vi själva är helt beroende av naturen för att överleva som art.

Vi eroderar själva fundamenten till våra ekonomier, livsmedelssäkerhet och vår livskvalitet över hela jorden, säger en av rapportförfattarna, Robert Watson, till nyhetsbyrån AFP.

Jag tror inte att jag är ensam om att uppleva en tilltagande absurditet inför vårt samhälles sätt att (inte) hantera de stora ödesfrågor som obönhörligt reser sig framför oss. Hos mig väcker rapporten om den biologiska massdöden en närmast gammaltestamentlig vrede – vad har vi gjort? – parad med en förtvivlan över vår kollektiva oförmåga att förvandla denna känsla till konstruktiv handling – vad kan vi göra?

Jag tror att både vrede och förtvivlan är adekvata reaktioner på insikten om allt det liv på jorden som redan har gått förlorat och det som kommer att göra det. Men inför vårt samhälles sätt att förtränga denna förlust går det bara att känna skam.