föregående erfarenheter av liknande:
2 g cubensis - i höstas, lagom tripp med mycket visuellt. avslutade med viss utomkroppslig upplevelse där jag låg och hummade för att känna min kropp. 3 timmar
3 g samma svamp-batch, avbröts då frun inte hade det bra och var orolig. Jag började käka och blev lite stressad och trippen ebbade ut snabbt, vet ej om jag avbröt eller om det var slut, tiden var gången två timmar. 2 timmar
mdma-kristaller, 0.5 g, underbar tripp, med samma visuella som svampen och jag mådde bra som fan, dock ingen av de egenskaperna uppnåddes som jag hört skulle komma. kärlek och kåthet ..åt det hållet. ca 4 timmar
mdma igen, lite sämre tripp, nådde inte peaken.. frun tyckte dock inte det såg mysigt ut då käkarna spänndes och jag såg ut att inte ha det bra, svettades och kramper i käken som sagt.. men det kändes inte som det såg ut. 3 timmar
LSD - underbart, 12 timmar. visuellt och skönt.
den senaste då:
hade tänkt ta det på onsdagen och ev gå ut i naturen lite, men ville försöka frångå det visuella illusionerna som jag lätt fastnar i, titta på saker och se ljus och färger i "verkligheten". Omständigheterna tvingade mig att skjuta på detta, bestämde fredag, behöll tankar och förhoppningar.
skötte maten, dvs fastade innan och höll ett gott sinne
kom hem från jobbet , gjorde lite ärenden, vid 18-tiden var det dags.
pressade tre apelsiner, mixade detta i mixer och drack upp det, smakar bara apelsin och tydligen skall apelsin underlätta.
kände inom några minuter att det började verka, dvs ett ytterst lätt illamående, jag hade tänkt sitta lite i badet som förberedelse och mysa lite, kollade lite på datorn innan, och inom 10-15 minuter så började effekterna märkas.
färgerna blev tydligare, ljuset ljusare och kontrasterna ökade.
satte mig i badet iallafall, effekten var då påtaglig, fraktalmönster började uppträda på omgivande ytor, mycket underbart. En lampa som jag ser i hallen från badet fick liv, som ett ufo med blinkande färger, alla ytor fick som en glasskiva som yttre lager, under detta lager rullade fraktalmönster fram och åter, skiftade färg och riktning. Borstar och tvål i badet fick liv, handdukarnas trådar var typ som vass, och vajade sakta fram och åter.
lägenheten pulserade, avståndet till allt varierade, skiftningar i perspektivet, vred jag på huvudet 5 grader så ändrades perspektivet 20 grader, kändes som jag kunde se runt hörn.
jag ville inte fastna här i det visuella, men satt och funderade, tankarna ledde mig till att det finns bara jag här och nu, badet fyllde inte längre någon funktion, jag klev upp och gick och pratade med frun medans hon såg på tv.
hon tyckte jag skulle gå därifrån och inte trippa med en krigsfilm, det berörde mig inte alls, ville bara höra hennes röst och prata lite.
ca en timme in så lade jag mig i soffan, slöt ögonen..
här började det hända grejjer. Jag vill ju lämna det visuella, så jag försökte meditera lite.
orkade inte riktigt med det, tankarna förde mig till att titta mig omkring för att försöka avgöra hur påverkad jag var, rummet var vansinnigt vackert, blommorna vajade, mönster uppträder överallt, ljuset skiftade.
tillslut slappnade jag bara av av, och sa till mig själv, ta mig dit jag inte varit innan.
försökte tala med svampen, tyckte inte det fungerade, men hux flux så kände jag inte kroppen, fick humma lite grann, märkte att ljudet av mitt hummande betydde något, fick en känslla av något som liknande serien OA, att det fanns en betydelse av ljud och rörelse där jag var.
jag hummade en trudilutt, lät den utvecklas enligt vad som kändes rätt, till slut hade jag en liten humm-låt på tre toner som kändes rätt.
jag märkte om jag hummade lägre och lägre så gick jag längre in mot någonting... tillslut var det bara ett lågt hummande vid utandning som var hela min existens.
jag kände att jag kunde sluta andas och att det var ett bra ställe, jag hade träffat intigheten och var ganska likgiltig inför vad som kunde hända. det kändes som livet var allt detta, jag blev lite upprörd eller förbryllad.
vi skall ju vara skapare, och här hade jag gått till att ta bort allt, min kropp, min existens bestog av ett ljud som jag frambringade, vad skulle hända om jag inte gjorde det ljudet?
det var inget kvar, bara jag, i ett universum som jag kontrollerade, eller iallafall såg hela alltet.
jag ropade på min fru, som kom och undrade vad det var, jag bad henne sitta bredvid och lägga en hand på mig så jag fick en känsloförnimmelse av någon annan.
det kändes lite lugnande, men ändå onödigt, tillslut gick hon och sa att hon hade annat att göra... jag blev lite paff, här ligger jag och kanske slutar existera och går och ser på tv.
fuck that, det spelade ju ingen roll heller.
tankarna vandrade vidare om vad som finns och vad som är viktigt, ilskan/besvikelsen jag kände då hon gick, försvann snabbt (relativt, jag har ingen aning hur lång tid det tog)
kärlek var väl det som återstog, jag utforskade det jag såg och kände, bilder skapades, fraktaler och färger snurrade och "jag" flög igenom detta universum som ett litet ljud... en vibration utan kropp.
jag undrade vad jag skulle göra med denna information, eller brist på rikting, tänkte på det jag läst om ayohuashka , att det är en schaman som leder seansen,,, det hade behövts kände jag.
frugan stannade förbi och frågade hur det var, jag berättade och hon sa att man kan prata med svampen och be om råd eller ledsagning, jag testade det.
funkade inte så bra, så jag testade att använde min röst, det kändes lite pinsamt eller konstigt, osäker på vilken känsla där. Jag frågade om kärlek, hat, och sådant, och kommer så sakta fram att det är bara bisaker, viktigt men inte väsentligt.
jag var lite trött, gäspade med kände att jag kan ju slösa bort detta genom att somna..
i världen jag skapade, den jag besökte, skulle den försvinna om jag dog? jag kom fram till att det gör den inte, jag försvinner inte heller, jag finns kvar även om min kropp försvinner. något osäker på vad man gör där.
det föddes även en tanke på att jag var själv i världen... just här, men andra kunde komma, men just nu var det tomt på andra.
jag reste mig upp och gick in till frun som låg i sängen och såg på film.. (det visade senare sig att det var en serie, så jag trodde att det inte gått så lång tid) jag lade mig bredvid henne och ville känna någon annan ett tag. Skrattade lite och kände mig kärleksfull och orädd, jag sade till henne att jag träffat döden och det var inget att vara rädd för.
låg så en stund, och kände mig sedan klar med det oxå, gick tillbax till soffan... jag misstänker här att det började avta, eller att jag höll på att somna. Det kom bilder som ett dator-spel, dota eller liknande, jag försvarade någonting med kanoner och vapen ,,,och det kom vågor av saker. Tillslut sade jag högt, sluta nu! detta ger inget.
jag klev upp, kollade lite med ögonen och såg att det visuella var helt vansinnigt, tummet och allt var fortfarande fyllt med mönster och färger, det såg ut som världen var färglagd med pensel och pastellfärger ...matta men glänsande.
jag gick till köket tog något att äte och kände hur det sakta avtog, tittade ut på området med gatlyktor och träd, allt var vackert och skinande, färgerna var klara, jag kände mig väldigt nöjd, en tipp som jag inte ens i min vildaste fantasi kunde föreställa mig, men jag hade hoppats på en sådan här lyckad kväll.
en sidenote är att frun vill inte gärna prata med mig, jag ser så fascinerad ut av henne, ansiktet har flera lager och jag misstänker att det syns att man kanske fokuserar på något annat än vad hon säger... jag ler mest hela tiden då jag tittar på saker.. framför allt ansiktet på henne.
jag är väldigt glad över att gått innåt, då jag hittills innan fastnat i verklighetens illusioner.
jag tänkte sätta mig och rita lite, lyssna på musik osv, men det är lite stökigt då vi nyss flyttat, så då jag letade grejjer så stökade jag nog mest till så jag gav upp. Ville lyssna på musik, escape from new york, men då det inte gick att skriva på tnagentbordet då tangenterna bytte bokstäver hela tiden så det inte gick att söka.. så kändes inte det viktigt heller.
nästa gång skall jag göra i ordning alternativ innan, försöka förutse några saker att göra om lusten faller på.
2 g cubensis - i höstas, lagom tripp med mycket visuellt. avslutade med viss utomkroppslig upplevelse där jag låg och hummade för att känna min kropp. 3 timmar
3 g samma svamp-batch, avbröts då frun inte hade det bra och var orolig. Jag började käka och blev lite stressad och trippen ebbade ut snabbt, vet ej om jag avbröt eller om det var slut, tiden var gången två timmar. 2 timmar
mdma-kristaller, 0.5 g, underbar tripp, med samma visuella som svampen och jag mådde bra som fan, dock ingen av de egenskaperna uppnåddes som jag hört skulle komma. kärlek och kåthet ..åt det hållet. ca 4 timmar
mdma igen, lite sämre tripp, nådde inte peaken.. frun tyckte dock inte det såg mysigt ut då käkarna spänndes och jag såg ut att inte ha det bra, svettades och kramper i käken som sagt.. men det kändes inte som det såg ut. 3 timmar
LSD - underbart, 12 timmar. visuellt och skönt.
den senaste då:
hade tänkt ta det på onsdagen och ev gå ut i naturen lite, men ville försöka frångå det visuella illusionerna som jag lätt fastnar i, titta på saker och se ljus och färger i "verkligheten". Omständigheterna tvingade mig att skjuta på detta, bestämde fredag, behöll tankar och förhoppningar.
skötte maten, dvs fastade innan och höll ett gott sinne
kom hem från jobbet , gjorde lite ärenden, vid 18-tiden var det dags.
pressade tre apelsiner, mixade detta i mixer och drack upp det, smakar bara apelsin och tydligen skall apelsin underlätta.
kände inom några minuter att det började verka, dvs ett ytterst lätt illamående, jag hade tänkt sitta lite i badet som förberedelse och mysa lite, kollade lite på datorn innan, och inom 10-15 minuter så började effekterna märkas.
färgerna blev tydligare, ljuset ljusare och kontrasterna ökade.
satte mig i badet iallafall, effekten var då påtaglig, fraktalmönster började uppträda på omgivande ytor, mycket underbart. En lampa som jag ser i hallen från badet fick liv, som ett ufo med blinkande färger, alla ytor fick som en glasskiva som yttre lager, under detta lager rullade fraktalmönster fram och åter, skiftade färg och riktning. Borstar och tvål i badet fick liv, handdukarnas trådar var typ som vass, och vajade sakta fram och åter.
lägenheten pulserade, avståndet till allt varierade, skiftningar i perspektivet, vred jag på huvudet 5 grader så ändrades perspektivet 20 grader, kändes som jag kunde se runt hörn.
jag ville inte fastna här i det visuella, men satt och funderade, tankarna ledde mig till att det finns bara jag här och nu, badet fyllde inte längre någon funktion, jag klev upp och gick och pratade med frun medans hon såg på tv.
hon tyckte jag skulle gå därifrån och inte trippa med en krigsfilm, det berörde mig inte alls, ville bara höra hennes röst och prata lite.
ca en timme in så lade jag mig i soffan, slöt ögonen..
här började det hända grejjer. Jag vill ju lämna det visuella, så jag försökte meditera lite.
orkade inte riktigt med det, tankarna förde mig till att titta mig omkring för att försöka avgöra hur påverkad jag var, rummet var vansinnigt vackert, blommorna vajade, mönster uppträder överallt, ljuset skiftade.
tillslut slappnade jag bara av av, och sa till mig själv, ta mig dit jag inte varit innan.
försökte tala med svampen, tyckte inte det fungerade, men hux flux så kände jag inte kroppen, fick humma lite grann, märkte att ljudet av mitt hummande betydde något, fick en känslla av något som liknande serien OA, att det fanns en betydelse av ljud och rörelse där jag var.
jag hummade en trudilutt, lät den utvecklas enligt vad som kändes rätt, till slut hade jag en liten humm-låt på tre toner som kändes rätt.
jag märkte om jag hummade lägre och lägre så gick jag längre in mot någonting... tillslut var det bara ett lågt hummande vid utandning som var hela min existens.
jag kände att jag kunde sluta andas och att det var ett bra ställe, jag hade träffat intigheten och var ganska likgiltig inför vad som kunde hända. det kändes som livet var allt detta, jag blev lite upprörd eller förbryllad.
vi skall ju vara skapare, och här hade jag gått till att ta bort allt, min kropp, min existens bestog av ett ljud som jag frambringade, vad skulle hända om jag inte gjorde det ljudet?
det var inget kvar, bara jag, i ett universum som jag kontrollerade, eller iallafall såg hela alltet.
jag ropade på min fru, som kom och undrade vad det var, jag bad henne sitta bredvid och lägga en hand på mig så jag fick en känsloförnimmelse av någon annan.
det kändes lite lugnande, men ändå onödigt, tillslut gick hon och sa att hon hade annat att göra... jag blev lite paff, här ligger jag och kanske slutar existera och går och ser på tv.
fuck that, det spelade ju ingen roll heller.
tankarna vandrade vidare om vad som finns och vad som är viktigt, ilskan/besvikelsen jag kände då hon gick, försvann snabbt (relativt, jag har ingen aning hur lång tid det tog)
kärlek var väl det som återstog, jag utforskade det jag såg och kände, bilder skapades, fraktaler och färger snurrade och "jag" flög igenom detta universum som ett litet ljud... en vibration utan kropp.
jag undrade vad jag skulle göra med denna information, eller brist på rikting, tänkte på det jag läst om ayohuashka , att det är en schaman som leder seansen,,, det hade behövts kände jag.
frugan stannade förbi och frågade hur det var, jag berättade och hon sa att man kan prata med svampen och be om råd eller ledsagning, jag testade det.
funkade inte så bra, så jag testade att använde min röst, det kändes lite pinsamt eller konstigt, osäker på vilken känsla där. Jag frågade om kärlek, hat, och sådant, och kommer så sakta fram att det är bara bisaker, viktigt men inte väsentligt.
jag var lite trött, gäspade med kände att jag kan ju slösa bort detta genom att somna..
i världen jag skapade, den jag besökte, skulle den försvinna om jag dog? jag kom fram till att det gör den inte, jag försvinner inte heller, jag finns kvar även om min kropp försvinner. något osäker på vad man gör där.
det föddes även en tanke på att jag var själv i världen... just här, men andra kunde komma, men just nu var det tomt på andra.
jag reste mig upp och gick in till frun som låg i sängen och såg på film.. (det visade senare sig att det var en serie, så jag trodde att det inte gått så lång tid) jag lade mig bredvid henne och ville känna någon annan ett tag. Skrattade lite och kände mig kärleksfull och orädd, jag sade till henne att jag träffat döden och det var inget att vara rädd för.
låg så en stund, och kände mig sedan klar med det oxå, gick tillbax till soffan... jag misstänker här att det började avta, eller att jag höll på att somna. Det kom bilder som ett dator-spel, dota eller liknande, jag försvarade någonting med kanoner och vapen ,,,och det kom vågor av saker. Tillslut sade jag högt, sluta nu! detta ger inget.
jag klev upp, kollade lite med ögonen och såg att det visuella var helt vansinnigt, tummet och allt var fortfarande fyllt med mönster och färger, det såg ut som världen var färglagd med pensel och pastellfärger ...matta men glänsande.
jag gick till köket tog något att äte och kände hur det sakta avtog, tittade ut på området med gatlyktor och träd, allt var vackert och skinande, färgerna var klara, jag kände mig väldigt nöjd, en tipp som jag inte ens i min vildaste fantasi kunde föreställa mig, men jag hade hoppats på en sådan här lyckad kväll.
en sidenote är att frun vill inte gärna prata med mig, jag ser så fascinerad ut av henne, ansiktet har flera lager och jag misstänker att det syns att man kanske fokuserar på något annat än vad hon säger... jag ler mest hela tiden då jag tittar på saker.. framför allt ansiktet på henne.
jag är väldigt glad över att gått innåt, då jag hittills innan fastnat i verklighetens illusioner.
jag tänkte sätta mig och rita lite, lyssna på musik osv, men det är lite stökigt då vi nyss flyttat, så då jag letade grejjer så stökade jag nog mest till så jag gav upp. Ville lyssna på musik, escape from new york, men då det inte gick att skriva på tnagentbordet då tangenterna bytte bokstäver hela tiden så det inte gick att söka.. så kändes inte det viktigt heller.
nästa gång skall jag göra i ordning alternativ innan, försöka förutse några saker att göra om lusten faller på.
