Fick vänta 6-7 år på terapi, hjälp mig att förstå!?

Jag har haft stor problematik med ångest sedan jag var barn. Var inlagd på BUP under flera långa perioder under tidiga tonåren och har sedan dess i princip enbart haft kontakt med psykiatrin de gånger jag själv känt att jag behövt mediciner. Första gången min ångestproblematik dokumenterades hos barnpsykiatrin var tidigare än år 2000. Jag har själv sedan jag gick över från barn- till vuxenpsykiatrin sagt till om att jag skulle behöva terapi och vill testa KBT-terapi, blev då uppsatt på väntelista.

Först nu, typ 6-7 år senare, ska jag få testa på terapi. Har haft det sjukt jobbigt under dessa år och ångesten har övergått i fysiska smärtor som begränsat mig mycket och jag har också utvecklat missbruk pga självmedicinering.

Har fler vänner som börjat i KBT senaste åren och de har enbart behövt vänta max 3 månader, de flesta har fått hjälp inom en månad. Dessa har dock kunnat gå via vårdcentralen. Jag har inte alls varit arg på psykiatrin under dessa år, har tänkt att det kanske är många som är mer akuta som fått gå före eller att det varit väldig brist på psykologer. Men nu när tänker på det känns det jobbigt, kan de medvetet ha undvikit mig för att jag har extremt mycket i mina journaler från barnpsykiatrin? Kan de "välja" vilka de vill hjälpa? Jag har under nästan hela tiden klarat av mitt jobb (jobbar ej heltid), kan de tänkt att jag inte varit tillräckligt sjuk? Eller är det så att den som orkar stå på sig och ”tjata” mest får hjälp först? Eller kan de helt enkelt "glömt" mig alltså berott på slarv?

Känner verkligen att jag skulle vilja förstå varför det tagit så många år, för om det är så att det kan bero på min tidigare historik så vill jag hellre gå till en privat psykolog som ej har tillgång till journaler. Är livrädd för att de ska döma mig efter hur mitt liv såg ut för mer än 15 år sedan. Vet att jag borde ställa frågan direkt till psykiatrin men litar verkligen inte på att jag kommer få ett ärligt svar.

Du måste be om att få terapi för att få det..

Det kan finnas olika förklaringar däremot tycker jag att du bör ha fått det tidigare. Anledningar kan vara att du varit för sjuk. Jag tex är inte "rätt kandidat" för KBT för det mesta då jag ofta är djupt deprimerad och således inte räknas kunna ta till mig den hjälpen. De du nämner som har fått KBT kanske har haft "enklare" problem vilket gjort att det har kunnat bli klart fort och räknats räcka med det. Tyvärr så blir ju vården också lite "hopplösa" när man inte blir bättre då de inte vet hur de ska hjälpa en och kanske då kan prioritera "enklare sjuka".

Sen är det, tyvärr, så att de som är tillräckligt friska för att orka kämpa för hjälpen får hjälp snabbare.

Din fråga "Eller är det så att den som orkar stå på sig och ”tjata” mest får hjälp först?" tror jag kan besvaras, generellt, med ett rungande "Ja". Min uppfattning är att det visserligen kan förefalla vara ojämnt från patient till patient - vissa får massvis med insatser relativt snabbt och "enkelt", andra får inga, men situationen är inte alltid så enkel (förutom de som är uppenbart sjuka och kanske måste omhändertas/prioriteras). Du måste inte bara be om terapi. Ibland är anställda inom psykiatrin så lost att du själv får föreslå en terapeutisk behandlingsmetod och även med en komplett diagnosbild och behandlingsmetoder i åtanke så kan det krävas att frågan dryftas flera gånger på flera olika nivåer (t. ex. inom landstinget) innan någonting händer.

Sedan så pratar du om tidsspann på 6-7 år och 15 år. Även där så har vad som finns att tillgå inom psykiatrin sett till psykoterapeutiska behandlingsmetoder förändrats drastiskt över tid. En gång i tiden, för inte överdrivet många år sedan, kunde man söka sig till en ÖVM och räkna med att få svaret att "Nej, vi har inga KBT-utbildade psykologer" (i värsta fall), idag förväntas de flesta kunna metoden eller veta vad det är. För bara några enstaka år sedan kunde vissa ÖVM ha 0 eller möjligtvis 1 psykolog som var utbildad inom [insert behandlingsmetod], idag kan samma ÖVM ha flera med den kompetensen.

mycket tråkigt att höra.

Kanske dina vänner har haft lättare problematik, om man är en "tung" psykiatrisk patient så kan det bli svårt att nå fram till mål om man erbjuds kanske 4-5 tillfällen.

Fick vänta ett år på terapi för ptsd, sen tog terapin 2 år att slutföra.