Död kvinna hittad vid skola. Märsta 190504

Mycket tidigt sades det att den döda var en 35-årig kvinna.
Det korrigerades till 25-årig och med det blev det fastställt som Sara.
Antag, för diskussionens/spekulationernas skull att
man fann en kvinna med en handling som pekade på en 35-åring, men identiteten kunde inte bekräftas eftersom den döda blivit vanställd av misshandel och brännskador. Först efter en kort tid kunda man fastställa att det inte stämde?
Vild spekulation, jag vet. Därför är jag tacksam för input på den delen av den märkilga historien.

När började myndigheter identifiera folk med utseendet? När slutade man fråga systrar och anhöriga vad de anser, givet att en familjemedlem verkar saknas?

Är det inte bättre man frågar familjen om de anser någon vara död, och vill inleda efterforskning och process kring detta, för att finna den skyldige? (Och vill de inte det så kan ju det anses misstänkt...). Och sen därpå å sin sida vidta de undersökningar man behöver för att självständigt kunna fastställa den dödes identitet (och till att börja med om kroppen är 25 eller 35 år)? Om inte den döde tillhör familjen så är det ju någon annan som saknar en familjemedlem, så det lönar ju sig inte att strunta i att fastställa identiteten. Döda kvinnor faller inte från himlen.

Man kunde önska att det gick snabbare, men det finns ju ofta folk och myndigheter som har mycket starkt intresse av att rätt person konstateras död. Sen kan ju officiell konfirmering liksom uppsökande av alla anhöriga (som är drabbade och framtida målsägande) ta lite tid i olika fall.

Men åklagaren vill ju ogärna dra igång en FU utan gott hopp om att den döde är just den jordling som anhöriga anger och sörjer. Eller med gott hopp om att det kommer visa sig. I alla händelser är någon död och någon är skyldig till ett brott som ska lagföras. Ljugs det inte så är det bra, men ljugs det så har någon något att dölja.

Det visar sig. Det är en del av utredningen.

Närmast anhöriga kan f.ö. vara i chocktillstånd över den personliga förlusten och det inträffade och kanske inte i stånd att omedelbart reda ut allt polis skulle behöva veta. Bara mördare, psykopater och idioter är okänsliga för anhörigas lidande.

Det fetade är en bra underlig fråga.
Jag utgår ifrån att det var de anhöriga som bekräftade offrets identitet.
Så?

Fast detta kanske kompliceras av att det finns en hedersproblematik?
Jag vet inte riktigt vad du s. a. s. "är ute efter" i ditt inlägg. Klart att det antagligt alltid finns frågor till anhöriga som kanske inte är så vänliga men som är nödvändiga.
Vanligtvis kanske det inte gäller just identitetsfrågor men ibland kan det nog vara befogat med de frågorna.
Jag har själv i mitt jobb råkat på fenomenet att en person med utländskt ursprung kategoriskt verkat undvika att uppge sin egentliga identitet i bl. a. samband med sina vårdkontakter (hon hade inte skyddad identitet). Hon hade dessutom fött barn och från avdelningen där hon fött uppgav de att det tyvärr förekommer att kvinnor ibland uppger sig vara en syster eller annan släkting. Oklart om det fanns någon reell konkret anledning till kvinnans "noija" att inte hala fram sitt svenska id kort med svenskt personnummer eller om det var någon mer obestämd misstänksamhet.

Om BO är illa tilltygad brukar man väl ta exempelvis identifiering med tandkort. Har BO händelsevis odhandlingar på sig (ifall nu anhöriga inte kan bekräfta) så går det väl hyfsat snabbt att få fram tandkort att jämföra med.

Visst är det så, men korrigeringen kom relativt snabbt, så jag gissar på de anhöriga som uppgiftslämnare.
Det troliga är väl ändå att polisen i en hastig första bedömning tyckte sig se en kvinna i 35-årsåldern, men när de anhörig påträffats (hur nu det gick till?) rättade man sig till 25 år.
Jag spekulerade väldigt fritt, det erkände jag då och det erkänner jag än en gång.
Var och en grabbar tag i något som verkar speciellt eller iögonenfallande och funderar kring det.
Så gjorde jag.

Jodå. Utefter hur det framställts i media så har jag intryck att hon varit tämligen illa åtgången, kanske både bränd och skador tillfogats med något slags tillhygge. Såklart är inte det nödvändigt tvunget i ansiktet. Jag tänkte att tandkort nog kan fås fram snabbt om man har någon ide om vems tandkort man söker?
Fast skulle det vara så att hon levde under någon annans identitet så kanske inte heller de uppgifterna är fullt gångbara?

Jag har i inlägget redan besvarat det du ”är ute efter”. Om de anhörigas ovillighet att svara inte beror på chock utan är suspekt så får väl polisen ta det som utgångspunkt för sina fortsatta efterforskningar. Att bedra f-kassan lär ju inte vara normen, och kommer ett mord på ett syskon emellan så är det ju ändå problem som spelar i lite olika ligor. Livstids fängelse är ju en annan femma än en skvätt pengar som man överlever till hösten med. Svårt att gifta sig och bilda familj om man sitter på Kumla eller Hinsan eller ens när man kommer ut om man är dömd mördare. Polisen stöter säkert på alla upptänkliga varianter, men det finns ju också en särskild beredskap att möta det just hos dem. Vill inte de anhöriga utreda mordet vidare så lär ju åklagaren vilja det desto intensivare, och då med kraftiga indicier som pekar finger åt de anhöriga som involverade. Mord med hedersmotiv är synnerligen förbjudet i svenskt rättstänkande och lär betinga livstid. Det är både ohederligt och vanhedrande. Utöver korkat, omoget, försvårande, malplacé och mord. Folk som inte förstår sitt eget bästa har ju existerat i alla tider, så inte heller det bör ju ta polisen på sängen.

Men först och främst är det mord och det räcker gott för att det ska finnas någon att bura in som inte bör gå lös. Alldeles oavsett vad GM och dennes ev. medskyldiga själva anser om saken. Och då måste man börja med grunderna, som är att slå fast vem som har dött. Och sen vem som haft tillfälle och möjlighet och motiv att göra det. Det är liksom löpande polisiär problematik som man får hantera medan jobbet pågår. Det lär ju inte vara första gången man stöter på en döing där det saknas en färdig adresslapp knuten om stortån.

Men vad de anhöriga vill gör ju inte från eller till så sett. Det gör dem bara mer eller mindre möjliga misstänkta. Anhöriga är som bekant inga främlingar för dödligt våld, i många fall, eftersom det är där det finns starka känslor. Men omvänt så måste ju myndigheterna kunna stödja just de anhöriga när någon fallit offer för våld från en utomstående (eller annan familjemedlem). Rättvisan är inte till för mer eller mindre välklätt, löst, fattigt eller grällt eller trångbott eller korkat folk utan för de som lever i enlighet med lagen, och till skydd mot dem som inte gör det.

Finns det en mördad så finns det en drabbad och det finns en förbrytare. Den drabbade kan vara samhället (om ingen annan), och förbrytaren kan vara en anhörig. Men rättvisan och samhället och polisen kan ju inte gå händelserna i förväg och misstänka där inget sakligt eller faktiskt stöd för misstanke finns, eller underlåta stödja anhöriga till ett mordoffer för att det finns fördomar om folk från andra länder.

De får ju trixa sig fram, som alltid, och uppträda korrekt. Gör de det så lär ju f.ö. sanningen om vad som hänt vanligen ganska snart visa sig. Mördare är vanligen som bäst bara hälften så sluga som de själva tror. Vore de smartare skulle de nämligen inte mörda alls. Resten är bonntur och missar i utredning.

Jovisst, självfallet lär polis snart få korn på huruvida något märkligt finns beträffande kvinnans identitet eller inte. Anhöriga behöver inte nödvändigt vara skyldiga till själva gärningen men de kan måhända bistått henne med en falsk identitet om nu hon händelsevis har det? Men är det så att kvinnan använder sig av olika namn vid olika tillfällen så antar jag att de frågar något om detta.

Nej att bedra F-kassan är knappast anledningen till att någon skriver in sig på BB med uppgivande av sin systers eller kusins namn. Särskilt om systern eller kusinen är gift men inte den egentliga barnaföderskan (eller gift med någon som anses opassande av någon sida), det finns nog en annan orsak.

Så här kunde det väl ske bland svenskar med för bara några decennier sedan.

Att folk i sin tur trixar med lagar är ofta att förvänta, men det finns ju som bekant grader även i helvetet. Dock så utsätter ju sig folk då också för högre risker som de kanske inte själva tänkt igenom. Och där mord då kan framstå som en lösning på en typ av problem man hade hoppats slippa eller inte alls räknade med. Men från polisens sida faller det ju då genast under rubriken motiv, om man urskiljer det. Men som bekant så är motiv utredningsmässigt ändå sekundärt till tillfälle och förmåga och utförande. Man ser till vem som kan ha genomfört det först, och därefter frågar man sig varför.

Men även om någon manöver från BO:s o. anhörigas sida skulle ha höjt riskerna för en tragisk utgång så borde det likafullt i summering vara så pass ovanligt att allt annat är troligare och mer av spridd sedvänja i riket, som exv att en illa vaggad slyngel har ihjäl en kvinna han inte kan få i stället för att vara trevlig mot en kille eller tjej som skulle uppskatta det. Och sen tänder på.

Vilket det än är så brukar det visa sig.

Fast, det är kanske inte att beteckna som hedersproblematik i så fall, om händelsevis någon manöver från BOs sida höjt riskerna för en tragisk utgång för någon? Fråga mig inte vad skulle kunne innefattas i detta, jag är ganska fantasilös och trist på så sätt. Men jag kom och tänka på fallet i mitt jobb. Kvinnan var från samma region som kvinnan i detta fallet maken från ett annat närliggande land och bodde och jobbade i land gränsande till Sverige. Vanligtvis kan jag störa mig på att männen från de regionerna ska göra allt, presumerande ett kontrollbehov. Men i det här fallet hade jag viss sympati för mannen, det är liksom inte lätt att hjälpa till att få ett barn som av sjukhuset rapporterats som född av icke folkbokförd kvinna med okänd far att komma till rätt föräldrar bara sådär. Men då hade kvinnan med sin bror upprepade gånger först försökt hävda att hon inte ens hade något personummer. När maken väl anlänt och ryckte åt sig hennes handväska och snörde fram id kortet hennes så visade det sig att hon bott i Sverige med personummer i flera år. Jag hade stor sympati för maken där, för frun och brodern förväntade sig uppenbarligen att han lätt skulle lösa problem som uppstått på grund av att kvinnan var avogt inställd till att berätta vem hon var i olika sammanhang. Hon hade dessutom besökt olika landsting under graviditeten med olika adhoc id för varje landsting. Vilket skulle kunna vara farligt, tänk om någon läkare missar överkänslighet mot viss medicin som finns noterad på en annan identitet?

Det finns förstås folk till det mesta, men få hamnar trots allt ihjälslagna på grillplatser en fredakväll. Därtill vet vi inget säkert om nånting, ssk inte graviditet eller förfalskad identitet. Är man gravid är det bra att ha make och föräldrar omkring sig, ssk om de senare fått barn i sin tur. Innan annat framkommit så skulle jag hålla detta för gängse skogsöverfall, gängse partyöverfall eller gängse separationsvåld, från nån kille som behöver ha diplom på sin dumhet och har svårt att se tiden an.

Det visar sig.