Gamla vapenlicenser - vilken kontroll?

En släkting till mig som äger ett gammalt gevär för målskytte har, efter att ha flyttat utomlands, fått ett brev från polisen med uppmaning att redogöra för vad som hänt med vapnet sedan emigrationen.

Det är antagligen helt i sin ordning. Det som är förvånande i sammanhanget är att vapnet och licensen är från 1969. Vapenlicensen består av ett handskrivet papper utfärdat av den lokala polismästaren utan närmare specifikation om vilket vapen det handlar om (vapennummer eller motsvarande identifikation). Släktingen i fråga hade mer eller mindre hoppats på att den här licensen hade kommit bort i hanteringen någon gång under de femtio åren som gått, men riktigt så slarviga är de alltså inte.

Eftersom han inte är särskilt intresserad av något av de två huvudalternativen, att exportera vapnet till sitt nya hemland eller att låta destruera det i Sverige, så frågade han mig om jag hade några idéer. Det hade jag givetvis, men jag har ingen aning om huruvida det är bra idéer.

Det enklaste är givetvis att strunta i alltihop, som utlandsboende är man så att säga bortom svenska lagens långa arm och det kommer knappast bli ett utlämningsärende för att man inte svarat på ett brev från polisen. Möjligtvis kommer någon nitisk inspektör börja ringa runt till kvarvarande svenska släktingar (mig själv inräknad) och ställa frågor om vad som kan ha hänt här, men även det känns överambitiöst i sammanhanget.

Sedan började jag fundera på vilken kontroll som finns på gamla vapenlicenser och vilka krav som ställdes på dåtidens licenstagare? Jag frågade min släkting om detta men han visste givetvis ingenting (gamla människor...). En handskriven vapenlicens, rimligtvis förvarad på det lokala poliskontoret, utan närmare identifikation av vapnet, borde inte gett så stora möjligheter till kontroll. Finns det något som hindrar att man hävdar att man gjorde sig av med detta vapen på ett tidigt stadium? Till exempel att man sålde det till någon avlägset bekant i grannstadens skytteklubb (och som givetvis är död sedan länge)?

Kort sagt kan man säga att jag undrar vad som gällde för vapenlicenser på 60- och 70-talet. Hade man till exempel rätt att sälja sitt vapen utan att rapportera det till myndigheterna? Finns det något annat lagligt sätt man kan hävda att vapnet har försvunnit på?

Svara att det skrotades för länge sen

Vid skrotning skrivs skrotningsintyg, utan det har man begått ett brott.

Hävda att det där gamla geväret hade stått i någon garderob i verktygsboden ett årtionde eller två och när det hittades av någon släkting så var det i ett bedrövligt skick och ni tror att det lämnades in vid någon vapenamnesti eller något liknande. Gammalt rostigt gevär som ingen brydde sig om då det knappast var i fungerande skick längre.

Om de gnäller på att man inte får göra på det viset så är det bara att fråga hur lång preskriberingstiden är för det brott som skulle komma ifråga och om den preskriptionstiden började när vapnet förstördes/förlorades/lämnades in eller vad fan det nu var som egentligen hände med det. Ingen har sett det där geväret sedan typ 80-talet och med tanke på att licensen är så gammal och att man nuförtiden måste ha licens för att köpa ammunition så är ju det ett tecken på att det där geväret inte har varit i aktivt bruk iaf.

Eftersom polisen inte är helt korkade och med all säkerhet har läst den här tråden redan så är det kört. Med ett årtal, typ av vapen och att personen de söker bor utomlands så kan även Kling och Klang lägga ihop pussel. Hade du helt ignorerat brevet så hade du varit ett gevär rikare.

Förr var det nog att man kunde visa upp intyg att man hade tillåtelse att jaga på någons mark för att få licens. Sedan 80-talet krävs jägarexamen, lätt fixat för den normalbegåvade, och fläckfritt belastningsregister dom senaste åren.
Licenser för målskytte kräver intyg från förening, du måste vara aktiv skytt och kunna visa upp resultat.

Inget av alternativen är särskilt svårt eller tidskrävande, sen kan du lagligt behålla geväret.

Sådär fungerade vapenregistret i forntiden, varje licens utfärdades lokalt. Steg ett var från pappersregister till datorstött register, sedan ett centraliserat register. Givetvis har polisen närpå full koll på alla utgivna licenser. (Jag skriver "närapå" rent principiellt).

Det finns flera skäl att hålla koll, till exempel därför att vapen skall förvaras korrekt och under rimlig uppsikt - och har man flyttat från Sverige blir detta litet svårare.

Beroende på vart man flyttar kan det bli alldeles ogörligt att ta med vapnet (få tillstånd) - många dissar de svenska reeglerna utan att förstå att i många andra länder är det värre/svårare/ännu mer noga.

Nu är ett målskyttegevär (det handlar om de två huvudsakliga innehavsreglerna "jakt" eller "målskytte", med "samlande" som avlägsen trea) inte alldeles säkert ett jaktdugligt vapen, men om kalibern är jaktduglig föreslår jag att TS genomför provet för jägarexamen och ansöker om licens för vapnet - det är troligen det enklaste sättet att "bli laglig".

Att lämna vapnet till polisen (det är ju inte olagligt, så amnesti behövs ej) är en annan möjlighet, att sälja vapnet via en vapenhandlare (om det finns ett kommersiellt värde) är en ytterligare.

Att behålla vapnet och hoppas att polisen skiter i att hålla ordning i vapenskåpet tror jag är mindre bra. Att efterforska vapnet hos släktingar är ju rätt enkelt och då får man ju åtminstone ljuga ihop något vettigt svar.

Här blir jag lite osäker.
Är det verkligen möjligt att flagga om ett målskyttevapen till jakt? Är inte ett dylikt vapen då en gång för alla klassat som ett idrottsredskap?

Nejdå. I gamla tider (typ 1969...) sysslade många föreningar med målskytte (t o m stöttat av försvaret) och då sköt man gärna med 6.5 mm. Som bekant duger försvarets ammunition bara till människo- och papptavlejakt - för riktig jakt vill man skjuta med "mjuk" jaktammunition.

Men om målskjutningsvapnet är (t ex) en gammal Huskvarna i militärkaliber är den jaktduglig. (Jag tror dessutom (har inte full koll därvid) att det knappast finns några "långa vapen" som inte duger till jakt.)

Däremot (här har du en poäng) är licensen personlig och begränsande. Har man målskjutning på licensen är det ju inte säkert att man betrodd med att gå med vapnet i skog och mark, bedöma kulfång och var, när och på vad man kan skjuta. Har man "jakt" på licensen (och då krävs godkänd jägarexamen + allmän lämplighet/ej bevisad olämplighet) är man däremot betrodd med att panga på skjutbanan, det är t o m bra.

Därav mitt råd att 1. kolla om vapnet duger till jakt och 2. ta jägarexamen och 3. söka tillstånd för det specifika vapnet.

Jag håller med om det du skriver men vill tillägga att kronans ammunition ät högst lämplig vid fågeljakt.

1969 är relativt "nytt".
Jag hade 2 Remington gevär som varit min morfars, via min mamma, och sen till mig när mamma gick bort.
På mammas licens (1963 har jag för mig) står det "målskytte" trots att det användes för Jakt.
På den tiden krävdes ingen Jägarexamen.

Givetvis håller Polisen koll på registren och man kan naturligtvis inte säga att vapnet såldes eller destruerades eftersom det är upp till ägaren att få det dokumenterat.

Men vad är problemet?
Vill han inte behålla vapnet så är det bara att sälja det. Till vapenhandlare eller till privatperson.
Mina Remingtons skänkte jag bort.

Det är främst halvauto långvapen framtagna för militärt bruk i "modern tid", typ den här sidan av 1950 som det kan bli problem med för jakt. Polisen gillar även att neka på subjektiva grunder, typ om en vanlig repeterbössa är svart, har ställbar kolv och pistolgrepp kan det bli problem trots att de inte har lagstöd för den typen av avslag (det ligger just nu ett mål som berör detta som polisen överklagat till HD).
Ser bössan lagomt gubbig ut, vilket är sannolikt om den är inköpt på 60-talet, och ingen elefant-kaliber så bör det inte vara några problem att omvandla från ändamål målskjutning --> jakt.

Däremot funderar jag på om bössan nu förvarats fel under en massa år och därmed ett presumptivt vapenbrott eller åtminstone långvarigt brott mot förvaringsföreskrifterna om nu tillståndshavaren är utflyttad utomlands... att när vapnet och säljaren dyker upp i licensansökan så kanske det flaggar för att polisen vill hämta in vapnet (och skrota det). Ska ni låtsas att licensinnehavaren tagit med sig vapnet utomlands? Då behövs importtillstånd, troligtvis inkl nån form av exporttillstånd från landet det gäller för att fejka införsel.

Är långt från säker på min sak här, tänker mer högt...