Jag är både positivt och negativt inställd till det här. Jag är positivt inställd eftersom det är trevligt att bo på hjul. Husvagn är egentligen det optimala sättet att leva och en hemlig plan jag har är att leva stora delar av året i en husbil när jag blir äldre. Återstår att se hur man ska få med särbon på alltihop. Hon accepterar tillräckligt av mina olater och galenskaper som det är utan att vi ska flytta ut i busken och bo i ett fordon till på köpet...
Återstår då det negativa. Storleken. Ja, faktiskt. Om man bor på hjul så ska det vara spartanskt. Eller åtminstone inte lika bekvämt som hemma i bostaden. Därför är jag en svuren fiende till de där amerikanska trailervagnarna med 55-tumsTV och skinnsoffa, bubbelkopp och helikopterplatta (jodå,
det finns). Att ha en 55-kvadrats lägenhet intryckt i en buss och med alla bekvämligheter som en nybyggd lägenhet har känns fel. Om man bor på hjul så ska man vara ett snäpp närmare naturen än om man bor i stan. Idén är lite att det finns en tjusning i att välja. Att både äta kakan och ha den kvar samtidigt känns... nja...
Fast jag vet inte... Hade jag anträffat det optimala fordonet med den optimala lilla ungkarlslyan ombord så kan det mycket väl hända att jag hade ändrat åsikt.