Citat:
Ursprungligen postat av
Knullkungen
https://www.aftonbladet.se/nyheter/k...svarre-sverige
"Bevis som hålls hemliga för den misstänkte och obefintlig insyn i rättsprocessen.
Nordkorea? Nej, det är dessvärre Sverige jag talar om."
Oisin Cantwell gillar inte processen.
Jag tycker att han har poänger. Hemlig bevisning är inte att föredra. Och det inte bara av skälet att den som anklagas för något har en principiell rätt att försvara sig. Utan också därför att uppgifter som den anklagade inte fått bemöta och förklara kan bedömas ha ett lägre bevisvärde. Den anklagades förklaringar måste bedömas tillsammans med anklagelsen.
Men. Det finns ett stort men här som gör sig väldigt tydligt gällande i detta fall. Säkerhetspolisen har till uppgift att förhindra att terrordåd begås i Sverige. För att göra det så måste myndigheten övervaka, kartlägga och för att kunna göra det på ett effektivt sätt måste man kunna inhämta information. Informationen kommer ibland från extremt känsliga håll. Det kan röra sig om en informatör vars hälsa kan hamna i fara om denne röjs. Säkerhetstjänsten kan tappa inblick i kretsen om källan röjs vilket gör att man riskerar att inte kunna fullgöra sitt åtagande.
Kretsen som övervakas kan också komma att kunna härleda fram vilken kapacitet och vilka metoder säkerhetstjänsten förfogar över, vilket direkt hotar säkerhetstjänstens förmåga att fullgöra sitt åtagande.
En annan viktig aspekt är att myndigheten sannolikt också får information från utländska samarbetspartners. Även denna samarbetstjänsts metoder och källor måste skyddas. Bryts förtroendet mellan säkerhetstjänsten och dess samarbetspartners så kan extremt mycket viktigt gå förlorat. När det gäller att bevaka gränsöverskridande fenomen som jihadistisk terrorism är samarbete förmodligen helt avgörande för någon som helst framgång.
Detta gör att uppgifter måste kunna hemlighållas, även mot den anklagade, ibland. Sedan får detta naturligtvis ske med urskillning och eftertanke. Det är knappast så att alla uppgifter kan hemlighållas. Då kommer domstolen förmodligen slå bakut och underkänna påståendet om der inte finns ett extremt robust material.
Sedan kommer en ännu viktigare aspekt. Sverige har en suverän rätt att bestämma vem som vistas på svenskt territorium och dra upp gränser för vad som kan anses som acceptabelt leverne. Den som får ett svenskt uppehållstillstånd har att följa de regler som gäller här. Lagen om särskild utlänningskontroll stipulerar gränsen för när rätten till ett uppehållstillstånd förbrukas. Ett uppehållstillstånd är en förmån. Det är ingen från ovan skänkt rättighet att få ha ett uppehållstillstånd här.
Det är inte ett straff att få sitt uppehållstillstånd förverkat. Enligt gällande lag utvisas ingen från Sverige som riskerar att råka illa ut (dödsstraff, tortyr eller tortyrliknande behandling). Ett sådant förfarande kan inte jämföras med ett brottmålsprocess där någon tilldöms ett straff. Det är varken meningsfullt eller lämpligt att tillämpa samma beviskrav som om det rörde sig om en straffprocess.
Beaktar man också hur oerhört sällan denna lag faktiskt tillämpats i jämförelse med hur stor SÄPO numera anser att den jihadistiska miljön vara så förstår man att detta inte handlar om att Säpo bara hasplar ur sig några vaga påståenden och kör. Det krävs nog mycket för att myndigheten med hedern i behåll ska kunna driva på sådana här ärenden.
Som sagt. Jag tycker att Oisin har poänger. Men i denna typ av fall anser jag att vi måste kunna acceptera dold bevisföring.