När jag nästan tog mitt liv på LSD

Fick den insikten efter detta, man måste resa sig upp ur askan och ta tag i sig själv.

precis, misstänkte det också

tog mer än vad jag visste var nog och stress orsakar mer signaler i hjärnan så det blev svart och jag levde i min egna värld

Gjorde det en gång till ett år efter detta, inget speciellt hände men jag fick insikten att den tiden att trippa som jag gjorde är förbi nu

Satan vad läskigt. Känner igen perioder när jag var nere i koks-träsket och blandade med gräs och annat skit. Man kan verkligen se mörka sidor av livet och det känns helt som verkligheten. Vi alla har ju en förmåga att påverka våra relationer och andras medvetande, och när man får sådant jävla okontrollerbart mörker hos än själv tror jag faktiskt man kan plocka fram mörker hos andra (därav hur folk reagerade mot dig). Jag tror inte det är 100 % inbillning. Jag har tappat bort mig själv ordentligt och verkligen fått se hur andra runtomkring kan förvandlas till monster.

"'aja jag är död så det är lika bra att bara dansa vidare'' - skrattade högt åt detta. Uppgivenhet på hög nivå men ändå försök att hitta mening med det. Människans kärna!

Men det som är det fina i kråksången är att det finns ett jävla mörker, men det finns också ett ljus. Och jag tror verkligen att för att man ska kunna uppleva och sprida ljus, måste man ha tampats med mörkret. Finns inget ljus utan mörker så att säga.