När jag nästan tog mitt liv på LSD

Ålder: 20år (när detta inträffa)
Kön: Man
Vikt: 65kg
Längd: 181cm

Tidigare erfarenheter: Svamp, Mdma, Tjack, Kokain, Benzo, 2-CB, LSD, DMT, Ketamin etc.


Detta är inte första gången jag tog en psykadelia, det här var under min ''hippie'' period och jag var ''syra torsk'' så att säga hehe.

Må jag tilläga att under denna period i mitt liv var jag väldigt självdestruktiv och kämpade med en depression. (vilket jag kan se tillbaka på idag och fatta att jag var väldigt pantad att ta lsd under en sån period)


Introduktion

Det hela började med att jag tog det lungt hemma i min lägenhet. Jag hade en lapp potent 150ug:are som jag hade sparat sen en tripp jag hade tillbaka med mitt ex.
Den låg fint undangömt bakom en trippy tavla jag hade gjort under en annan syra tripp när jag trippade ensam.

Jag satt ner i min soffa, en fredag eftermiddag och kände ett otroligt sug på att ta lappen. Men problemet var att jag inte ville ta lappen ensam, så jag skickade en snap till en utav mina vänner som brukare också trippa och frågade ifall han ville trippa med mig.
Vi kan kalla han Fredde.

Fredde svarade med: '' Visst, jag har också en lapp jag ska ta men jag ska ta den vid ett rave ikväll, du kan joina så kan vi trippa tillsammans''

Jag tänkte en stund och debatterade ifall jag skulle gå eller ej, till sist svara jag: ''Visst när/vart ses vi?''

(Jag ångrar lite idag att jag lät mig själv falla in i min egna fälla)

Dags att möta upp Fredde


Klockan var ca 22 om jag inte minns fel, hans tåg skulle komma om en kvart och sedan skulle vi samåka mot festen.
När han väl anländer har han ett leende på läpparna, vi skakar hand och snackar skit.
Fredde planerar att vi ska ta lappen direkt när vi kliver av pendeltåget.
Så vi kommer in i trippen när vi väl gör oss bekväma där vid ravet, jag tycker det låter som en bra idé.

Avstigning

Vi kliver av pendeln klockan är ungefär 23 på natten, när vi väl kommer ut från stationen så plockar Fredde upp sin lapp och lägger den på tungan och visar den framför mig, jag gör detsamma.

Vid festen

Ravet låg inte så långt bort från stationen, det låg vid ett typiskt industriområde i en övergiven sunkig byggnad.
Man fick gå en spiraltrappa upp för att komma till disken där man skulle köpa biljett och få en stämpel.

När jag väl betala så fick jag min stämpel och kommer ihåg att mönstret på stämpeln, den var mönstrat som ett medicin lock.
Ni vet vrid och öppna symbolen.

Jag och Fredde satte oss vid en soffa bland några andra som var där och börja rulla en gås.
Jag började prata med några människor och frågade de när de anlände till festen, ena personen sa: ''Jag har vart här sen i tisdags!''

(Det var fredag)

Då börja jag känna att syrat börja smyga sig på och förstod just då att detta var en dålig dag att trippa på.

Jag trodde hon skämtade och utbrast: ''Nä du skojar, hur länge har festen vart igång?'' (men ändå i bakhuvudet förstod jag att hon tala sanning för hon var såå extremt väck)

Hon svarade:''sen förra fredagen'' och såg förvirrad och knepig ut.

Jag fråga: ''Vad har du tagit?''

Hon: ''Allt. Jag kommer inte ihåg vad jag inte tagit haha''

Jag blev lite obekväm och insåg att detta kommer bara bli värre och värre..

Fredde letade efter tjack, han frågade ifall jag skulle ha och jag svarade nej.
Han frågade om jag kunde tänkas att låna ut 200 till en gubbe och jag som är generös utav mig lånade honom dom 200 (vilket jag inte fick tillbaks... )

Man fick gå ner en trappa för att komma till dansgolvet, där spelade dom Dark techno och det fanns en studsmatta med filtar och några kuddar som man kunde koppla av vid.

Jag och Fredde satte oss i studsmattan och då kände jag att syrat kommer kickar in lite hårdare än förväntat så jag bestämde för mig själv att jag inte skulle ta någonting annat den kvällen.
(vilket jag inte kunde hålla)

Fredde fråga: ''Ska vi mecka en gås?''

Jag sa:''Du får röka jag måste ta det lungt. Syrat kickar in lite mer än uttänkt så väntar helst till efter
peaken''

Han sa: ''ok'' och började rulla en gås.

Fredde tände gåsen och gjorde en pass gest mot mig, jag sa: ''Nej jag kan inte'' han nickade tog några bloss till och visade samma gest en gång till.

Jag kände lite grupptryck och sa: '' okej bara nått bloss men inget mer för vill inte snea''

efter en stund satt Fredde, jag och en främmande tjej i studsmattan och snackade så utbrast Fredde: ''Jag är fan sugen på ballonger! ska du ha en? Jag bjuder''

Jag:''Nä det är lungt för min del''

Fredde:''Vafan jag bjuder kom igen''

Jag: ''Du kan köpa jag måste faktiskt chilla!''

Då sa Fredde:''Okej..'' och så gick han mot ballongdisken.

Efter 3min så kommer han inhoppande med två nävar ballonger och sträcker ut två stycken mot mig.

Jag:''Men jag sa ju att jag inte ville ha''
Fredde: ''Men nu har jag köpt dig dom här, va inte otacksam!''

Då fick jag skuldkänslor och tog tag i ballongerna.

Börjar inhalera

Jag känner hur jag smälter in med min omgivning... Jag är ett med allt.
Ser hur konturerna på det runtomkring mig försvinner, jag kan se i 360 grader vinkling.
Fredde och tjejen smälter in i mig, jag kan höra, se alla deras tankar och kan styra dom.
Musiken blir i otakt och ingenting verkar stämma.

Jaget är borta..

Jag kommer tillbaks.
kollar på Fredde och garvar, han gravar tillbaks.
(har varit med om ego death förut så jag förstod vad som skedde)
Det händer igen, igen, igen och igen.. Försvinner, kommer tillbaka, förvinner, kommer tillbaka.
Detta har jag inte varit med om förut.. Det börjar bli läskigt.

Säger till Fredde att jag behöver byta miljö och börjar gå upp mot sofforna där allt börja.
Sitter där och försöker hålla lugnet.

Tappar bort medvetandet då och då.

En person börjar prata med mig, har svårt och kunna ha en dialog så han bara pratar och jag lyssnar istället.
Börjar må dåligt igen, går ner, hjälper inte. Går upp igen, hjälper inte..

Säger till Fredde att jag inte mår bra och tror jag måste tagga hem, han insisterar att jag ska stanna och vänta på de andra som ska komma.
Jag nickar och försöker bita tag en stund till.

Tillslut så får jag nog och säger till Fredde: ''Nä nu drar jag jag måste hem och ta det lungt för trippen börjar bli jävligt mörk''

Då kommer våra kompisar precis vid den tidpunkten och jag blir fylld av en mild lättnad.
Ena polarn, (vi kan kalla han Fabian) Gav mig en kram och berättade om 1h så skulle han köra ett live set och jag måste vara kvar och heja på.

Jag klurade lite och sa att jag mådde dåligt och det kanske vore bäst om jag drog hem.
Fabian utbrast:''Nej dra inte, vi har nyss kommit. Kom vi drar ner till techno golvet så stampar vi lite''

Jag blev lite lättad av hans positiva energi så jag svarade:''Visst'' och följde med han ner.
När jag väl gick in i dansgolvet så flyttade människorna på sig som en stig för mig att gå in längst fram mot Dj båset, jag klev in och började dansa.

Nu börja det spåra på riktigt!

Jag dansade och för varje danssteg jag tog så kändes det som människorna runtomkring mig jublade och applåderade mer och mer ju ''bättre'' jag dansade, musiken blev också hårdare och bättre ju mer bekväm jag kände mig i dansen.

Jag vände mig om för att se vad för människor de var som applåderade och väsnades så glatt över mina danssteg och blev skräckslagen i blicken jag fick möta...
Alla människor på dansgolvet hade förvandlats till ''Demoner'' eller ''Förlorade själar''.
De var likbleka med svarta ringar runt ögonen och hade tvångsmasker, (tänk dig Hannibal Lecters mask) med rostiga kedjor runt överkroppen.

Jag fick en utåt kommande tanke i mitt huvud att jag hade hamnat i skärselden och här dansar man i väntan på att komma till helvetet.
Fick panik och tänkte ''aja jag är död så det är lika bra att bara dansa vidare'' men musiken blev bara mer och mer obehaglig så jag kunde inte fortsätta utan jag gick till en bekant jag såg satt och tog det lugnt vid sidan av dansgolvet och satte mig bredvid henne.

Hon fråga:''Tja hur är det läget?''

Jag:''Inte så bra jag tror jag snear.. Jag ser demoner.''

Hon:''Oj.. det var inte bra, tänk på familjen eller något. Kanske det hjälper?''


Dålig idé.. Har under den här perioden dåligt förhållande till min familj och kände ångest att jag aldrig mer skulle få se min lillasyster igen, som var den enda i familjen som hade betytt något för mig.

Jag gick till övervåningen bad Fabian att hjälpa mig till pendeltåget för att kunna ta mig hem, han insistera att jag skulle stanna men jag hade fått nog.
Han förstod och bad mig vänta vid ett mörkt hörn till han hade hämtar sin jacka så vi skulle kunna börja gå.

Jag blev arg och ropa: ''NEJ ALDRIG I LIVET ATT JAG STÅR HÄR, FUCK DET JAG VÄNTAR VID SOFFAN ISTÄLLET''

Fabian: Stå vart du vill, jag kommer om 2min.

Dom 2minuterna kändes som en evighet så jag började gå runt och kolla mig omkring lokalen.

Jag fann en Stor hund som låg och tog det lugnt och frågade ägarn som stod och pratade med en person om jag fick klappa.

han sa: '' Ja det är bara och klappa''

Medans jag satt och klappade hunden så sa ägarn till den andra personen:''Ser du grabben där, dit är det första dom går till när dom spårar ur. Det är den enda kopplingen de kommer ha till livet de än gång hade''
Jag blev rädd och vågade inte sitta kvar där längre.

Tillslut så fick jag nog av väntandet och gick mot spiraltrappan ner mot utgången, det stod folk hela vägen ner mot ytterdörren.
Jag frågade de snällt om jag kunde komma förbi men ingen la ens märke till mig. Jag frågade igen..

Inget svar.

Då började jag tränga mig igenom och samtidigt fick höra ''Vafan gör du?'' ''Va varför ska du dra?'' ''Tror du att du är bättre än oss eller'' ''Kom tillbaka!''
Jag utbrast ledsamt förlåt hela vägen ner mot utgången.

Det fanns en grind med en dörrvakt också på utsidan och jag bad han att öppna för jag skulle hem.
Han titta på mig och sa:''Följ med här'' och tog mig till ett litet uppklippt hål i staketet.

Han sa:''Här får dom som vill hem gå igenom''

Jag kröp igenom hålet och kolla ut mot vägen hem, jag kände inte igen mig..
Vägen korsa, vred och vände sig åt alla håll och kanter och jag kände att det var hopplöst.
Men då kom Fabian ropandes på mig!

Vägen till pendeltåget

Fabian:''Sorry att det tog sån tid, jag behövde ta en stämpel så jag kan komma in på festen igen.. Men är du säker på att du kan ta dig hem?''

Jag:''Det går inte jag måste hem, jag snear så hårt.. Du måste hjälpa mig hem snälla..''

Fabian:''Okej jag kan hjälpa dig till pendeltågsstationen, men jag måste tillbaka sen för jag ska spela om
en halvtimma''

Fabian ledde mig igenom den krångligaste vägen jag skådat, det kändes som skammens väg från helvetet.
Kände mig som Dante som behöver gå igenom alla 9 lager av helvetet innan jag kan bli fri.

Vägen bestod bara utav betongfundament som hade skyltar som stod ''Gående hänvisas på denna sida'' med pilar riktade mot stigen.
Det såg ut som en byggarbetsplats och i mitt huvud refererade jag det som att jag hade brutit verkligheten och det är nu bara en byggarbetsplats kvar.

Jag och Fabian gick och pratade, han sa att jag tänker för abstrakt och det är därför jag hamna i den soppan jag är i.

Han berätta att jag måste försöka minnas vem jag är och vad jag heter, bor osv för då kommer jag kunna se vägen hem mycket mer klarare.
Jag försökte med hans råd och vägen blev tydligare och jag kunde känna igen mig.

Vi stannade vid en öppning mellan fundamenten och se en polisbil rulla förbi sakta förbi oss och sedan åker sin väg.

Fabian berättar medans polisbilen åker förbi att de är till för att hålla ordning på en så inte man ska hamna i något sånt som jag har hamnat i, att de är psykets brandvägg. (Det lät logiskt då)

Det kändes som Fabian kunde läsa mina tankar och han berätta:''Tänk inte på det du tänker på det är bara sagor och det representerar inte verkligheten, allt är i ditt huvud och det kommer gå över''

Jag försökte ta hans ord men mina tankar ville hade ett eget liv och så fort jag börja tänka på det så börja allt dissociera igen.

Fabian gick ur mitt synfält, jag försökte följa efter men blev instängd mellan väggar runtom mig som kröp in nämnare och närmare.

Fick panik, försökte ta Fabians råd och börja tänka på vad jag heter, ålder, bor osv..
Då öppnas väggarna upp och Fabian kommer gåendes tillbaka till mig.

Fabian får ut sig:''Kolla vi nu är vi framme''

Plötsligt ser jag pendeltågsstationen

Jag:''Shit.. där är det ju''

Fabian:''klarar du dig resten av vägen? Tänk bara på tipsen jag gav dig annars hör av dig så möter vi upp dig så är det bara att komma tillbaks till festen''

Jag:''Vill helst inte tillbaka, men jag tror jag klarar mig. Hör av mig annars''

Fabian:''Okej ta hand om dig!''

Nu dör jag

Jag sprang mot pendeltågen, uppför trapporna, igenom spärrarna och kollar på tidtabellen.
Det står att nästa tåg hem går om 20min.
Jag tänkte ''perfekt'' äntligen ska jag komma hem..
Satt mig ner på en bänk och kollade på en video på youtube som var ca en kvart lång.
Efter videon kollar jag upp, står fortfarande 20min...

WTF!

Drabbas av panik.. Jag vill bara HEEEEEM!

Kollar en till video, kollar upp och det står fortfarande 20min..
Fick för mig i mitt huvud att jag aldrig kommer kunna komma hem igen.. Att jag var fast i helvetet..
Försökte ringa alla i min kontaktlista men det kom bara toner, det kom ingen ''abonnenten du försöker nå...''

Börja gråta..

Från ingenstans kommer det en man med röd jacka fram, han fråga om jag hade en cigg.
Jag hade ingen men han insistera att jag hade, då fick jag för mig att jag kan trolla fram en cigg med mitt psyke.
Såklart så funkade ju inte..
Han berätta att han kände igen mig på ravet och han ser att jag tagit syra och han har varit med i drogscenen ett tag och ber mig att jag ska sluta.
Jag nickade obekvämt och fortsatte lyssna på han.
Han berätta att allt i världen har en mening och pågrund utav hur han ser ut så är hans syfte att beckna och vara djävulens undersåte.

Jag blev obekväm och fråga om han kunde hjälpa mig in på tåget när det anländer, då sa han: ''självklart den kommer nu'' och pekar på tidtabellen som nu står ''NU'' på
Jag hör tåget rulla in och blir uppspelt av lycka!
När jag väl trycker på knappen som ska öppna dörrparet så går det inte, jag får panik och försöker med alla dörrpar jag kan någon verkan.

Ser tåget börja rulla iväg...

Får nog nu är jag inställt på att ta mitt liv.
Jag trycker in mitt ben emellan perrongen och tåget och slår i benet till jag flyger ner under tåget.

Känner smärtan, allt blir svart.

Öppnar ögonen och det händer 2 gånger till.
Öppnar ögonen igen, mannen med röda jackan säger åt mig att springa mot ljuset. För ljustet kommer få mig att komma hem, ser ett ljus längst bort längst tågrälsen åt riktningen hem.

Hoppar ner på spåret och springer mot ljustet, ljustet slocknar..
Mannen i röd jacka skricker:''JAG SA IN PÅ TÅGET INTE UT PÅ SPÅRET, VAFAN GÖR DU???''

Jag känner min klantig och slår mig ironiskt i ansiktet och skuttar tillbaks mot tåget.

Dörrparen stängs, händer samma sak igen, försöker ta mitt liv.
Öppnar ögonen, ser att jag står på spåret igen men nu när jag vänder mig om så kan jag bara röra mig mot tåget som står 200meter framför mig.

Tåget tutar

Får en tanke utifrån att jag ska ta mitt liv och det finns inget annat val.
Jag utbrister:''ÄR DU SERRIÖS? JAG KAN INTE''

Tåget tutar

Jag:''NEJ JAG VÅGAR INTE''

Tåget tutar

Jag:''Okej... jag gör det bara..''

springer mot tåget, medans den åker mot mig i en snabb fart och så fort jag rör tåget så känner jag smärta och allt blir svart i ca 5min.

Vaknar ur döden

Ser mina ögonlock, hör folk skrika '' OMG VAD HAR HÄNT?'' ''HAN HOPPA FRAMFÖR TÅGET, HELT SJUKT''.
Samtidigt så ser jag blåljus igenom ögonlocken och känner vad som känns vara ambulanspersonal bära upp mig.
Så fort de rör mig så fylls jag med smärta i hela kroppen och skriker allt jag kan ur mina lungor.

Öppnar ögonen..

Ligger på perrongen med alla mina saker runtomkring mig som jag dog och tappa mitt ''gear'' på ett onlinespel
Kollar tidtabellen, det står att nästa tåg går imorgon kl 07
Jag orkar inte gråta mer, det ända jag kan tänka på är att jag vill hem..

Ser att pendeltåget mot Stockholm Central står inne och jag tänker ''skiter i vart jag ska nu, vill bara ifrån den här hållplatsen''
Sätter mig på pendeln, väntar på att tåget ska gå.

Efter ca 10min hör jag tågchauffören prata ur radio:''Tyvärr kommer vi sitta kvar här ett tag, vi vet inte hur länge''

Börjar gråta igen...

Går desperat runt tåget och frågar alla människor om hjälp.. Ingen svarar, förutom en person.
Det var en gubbe som hade små runda glasögon och hade vitt långt skägg och jag fick för mig att han var gud.

Jag:''Snälla hjälp mig jag mår inte bra, har fått i mig lsd och jag vet inte vad jag ska göra''

Gud:''Vad är lsd?''

Jag:''Knark, kan du snälla hjälpa mig, förlåt jag mena inte att göra såhär..*

Gud:''Okej..? Jag ska kolla om nån kan hjälpa''

Just då kommer det väktare och tar tag i mig och för bort mig, då brister jag ut:''Tack gud, tack gud, tack gud..''


Efter det fick jag invänta polis på LOB cell vid stationen och blev sedan körd till psyket och fick nyktra till där tills morgondagen.

VÄRSTA SOM NÅGONSIN HÄNT MIG.. KOMMER ALDRIG VARA RESPEKTLÖS MOT SYRA ELLER NÅGON PSYKADLIE IGEN...

-10000000/10 UPPLEVELSE

Jag reagerade på det där propsandet på jollen. Du sade nej en gång och då ska det räcka. Varför fortsatte han? Du lånade ut pengar som du inte fått tillbaka. Du visste det redan då att du inte skulle få tillbaka dem, eller hur?Du verkar varit omgiven av egoistiska idioter och din vilja blev rätt så överkörd. Jag har själv aldrig tagit något hallucinogent och kommer inte göra det heller, så jag varken avråder eller rekommenderar, men i alla sammanhang, trippad eller tjackad eller noddig eller nykter så ska man ha med osjälviska hjälpsamma och trevliga, uppriktiga människor att göra.

Han med röd jacka fanns han egentligen?

Det sägs att syra verkligen vänder ut och in på psyket.

Riktigt kuslig läsning med demoner och att vara fast på samma station i evigheter...

Ta dig samman och försök försonas med din familj. Du behöver inte förlåta/ glömma skiten som hänt. Men det hjälper dig om du accepterar och börjar bearbeta gammalt bagage.

Håll dig undan syra tillsvidare.

Och detta, mina damer och herrar är varför jag håller mig borta från allt skit som leker med pysket.

Wtf.
Var det ens LSD du provade, TS?
Har du ngn form av mental diagnos med tendenser mot psykotisk el manisk beteende?

Den upplevelse du beskrev o hur du reagerade på vad som påstås varit LSD, går inte direkt i linje med hur jag med flera upplever en session LSD. Hur som. Förstår att du inte delar samma entusiasm för den här typ av rekreationell aktivitet, bra insikt för dig att inte utsätta dig själv för samma obehag du beskrev igen.

Det är av sådant här beteende som folk vill behålla det olagligt. Egentligen finns det inga bra anledningar att knarka. När man blir äldre inser man lättare hur onödigt det är att jämt knarka/supa sam vilka risker det innebär.

Du har gjort några poster, nästan alla med en negativ klang på det du varit med om.
Kanske psykedelia inte är något för dig!?

Hoppas du mår bättre idag.

Du var en lågvibrerande varelse och attraherade dig negativa entites som fick dig att vilja ta död på din livsenergi.

Riktigt kass set och setting och så röka på det. Som bäddat för en snedtripp om man inte har erfarenheten samt nerver av stål. Om man använder psykedeliska under jävligt dåliga perioder i livet skall detta göras som ett verktyg till självinsikt och inget annat, med nykter person som vakar över dig i en kontrollerad miljö. Antar att du insett detta i efterhand. Var iaf glad åt att inget värre hände och försök skaffa mer pålitliga kompisar.