Hur känns väderstreck för er?

Väderstreck känns som en sån grej alla har någon relation till. Jag har under mina år här på jorden stött på enstaka personer som är som mänskliga kompasser och som oavsett var de befinner sig - till och med om det är på en, för dem, ny plats/stad där de saknar väderstrecksmarkörer - vet exakt om de befinner sig norr/syd/öst/väst. Till exempel om de står på någon sida av en byggnad så vet de direkt att "jag är vid nordvästra delen, kom hit", vilket för en själv låter ungefär "jag är någonstans utanför det här huset, försök hitta mig om du kan!".

För mig är det med väderstreck precis tvärtom. Om jag tror att nånting är "öst" är det med största sannolikhet väst, samma sak med norr och syd. Det har alltid varit på det här sättet för mig dessutom. Oavsett om jag teoretiskt vet att "det hållet är öst" så känns det inte som det. Får nån slaks geografisk dissonans bara av att tänka på att min platskänsla och världens faktiska riktning skiljer sig åt.

Vad beror ens "väderstrecksuppfattning" på?
Hur känns väderstreck för er?

Moderator får flytta tråden om den ligger fel, det här var forumet som kändes mest passande.

De har troligen bara hyfsad koll på var solen befinner sig och vad klockan är.
Med dessa två faktorer i åtanke kan man ofta enkelt räkna ut vilka håll de olika väderstrecken är åt på dagtid åtminstone.

Själv är jag ganska GPS-skadad och känner inte att det är viktigt, men vill man bli duktig på att ha koll på detta så är det inte så svårt att orientera sig kring det egentligen.

*Edit; Ja, egentligen behöver man väl inte ens veta vad klockan är, utan bara var solen är och vilken riktning den rör sig mot.

Ingen aning men har funderat lite på varför jag har hittat åt vilket väderstreck jag ska åt när jag har kör eller gått vilse. Det stämmer ganska bra åt det hållet annars är det lättare och se väderstreck i granskogar och i villa områden.

Nej, tror faktiskt inte det har med solens placering (och deras kännedom om den) att göra - då de även kunnat peka ut sin placering inuti byggnader och dylikt.

Det jag frågar efter är alltså vilken känsla folk har av väderstreck, rent fysiskt, inte hur folk intellektuellt kan veta väderstreck genom att kolla på solen/kompass/mobil. På samma sätt som att blinda vet åt vilket håll de ska gå. Som en slags taktil kunskap.

Alltså om du ställer dig på valfri plats, har du då någon känsla av att "Rakt fram härifrån är norr", och stämmer den känslan överens med den faktiska geografiska riktningen?

Menar inte att kunna lista ut väderstreck med hjälp av olika yttre faktorer (träd, sol, vägskyltar), utan om hur människor känner väderstreck rent fysiskt. Som jag skrev här ovanför: Om du tänker på riktning där du befinner dig just nu, vilken riktning känns "rakt fram" som? Och stämmer den upplevelsen överens med den faktiska riktningen?

Parabolantenner är bra också. De pekar mot syd.

Det finns tecken på att människor kan ha ett magnetsinne som kan känna av kompassriktningar, men jag har aldrig märkt av det. Annars finns det ett kul experiment där ett antal nya studenter vid ett universitet kördes ut en bra bit från universitetet i bilar utan fönster. De skulle när de kom fram försöka peka ut riktningen till universitetet. Det visade sig att studenter som fått en ögonbindel på sig innan de steg ut klarade uppgiften bättre än de som fick se landskapet omkring sig.

Jo, fast det börjar troligen med det. Sedan har dem god rumsuppfattning så att deras hjärna fortsätter att hålla koll på det medvetet eller undermedvetet efter att de väl tagit reda på det en gång, om så genom solen/karta/GPS eller något annat.

De som "bara har en känsla" får denna känslan av rationella anledningar. Även om de inte själva skulle vara medvetna om dem.

Att någon skulle vara som en mänsklig kompass, och kunna snurras runt på en stol med ögonbindel i en främmande källare med identiska väggar och sedan ha koll på vilken riktning norr är mot, det köper jag inte att det är möjligt för någon människa.