Anders Isaksson : Ebbe - Mannen som blev en affär. Bonniers (2007). 255 sidor.
Aldrig någonsin i ett demokratiskt land har ett lands juridiska system/övervakningen av lagarna och rättsväsendet stått lägre än under ett par i början av 1970-talet då Olof Palme utsett den besynnerlige mannen Lennart Geijer till justitieminister.
För att komplettera och bekräfta bilden av total galenskap och röta inom den socialdemokratiska utnämningspolitiken befordrades den helt outbildade excentrikern Ebbe Carlsson till informationssekretare i justitiedepartementet.
Inte sedan Caligula utsåg sin häst till senator har något liknande ägt rum inom de högre politiska nivåerna i ett land.
LENNART GEIJER; han gick till horor varje dag, samma hora mest, han ville avskaffa alla landets fängelser, han ansåg inte att stölder var brott egentligen och därför borde alla kriminiella gå lösa, det fick allmogen tåla. Han ville till männens fromma och stora nöje släppa alla former av sex lösa, och jag tror till och med att han var inne och sniffrade på pedofilin och ville ha den avkriminaliserad. Kort sagt, karln var inte klok men han var justitieminister.
EBBE CARLSSON; kom från ingenstans, född i Göteborg, hade ingen utbildning, lyckades nästla sig in på tidningar, bl a Sydsvenskan, där han kartlade sina kollegor i spionrapporter som han överlämnade till tidningens ägare - han höll på att bli utesluten ur Journalistförbundet på grund av detta snokande. Han älskade att åka polisbil med blåljusen på, uniformer gillade han, kanske läderjackor.
Landets rättsväsende har aldrig varit så i botten som då, och det har egentligen aldrig återhämtat sig.
Likt en parasit lyckades Ebbe efter en flytt till Stockholm nästla sig in i toppen av det socialdemokratiska partiet. Det kunde ske genom att han dagligen vistades i regeringskansliets korridorer där han från en väntsoffa slängde käft med alla sossepampar som kom förbi. Snart var han kompis med Lidbom, Ferm, Lejon och andra ur den socialdemoratiska adeln.
Från Ferms tjänsterum gick en lönndörr in till Olof Palme; den upptäckte Ebbe snart och vips var han inne hos Olof, den store idolen. De blev så goda vänner så.
Ebbe hade allas öra, han kom och gick som barn i det adelspalats för höga socialdemokrater som regeringskansliet då var - det är rent otroliga interiörer som Anders Isaksson målar upp; man häpnar över hur en dylik inälvsmask kunde skaffa sig inflytande, makt, position, sist inom det hösta rättsvårdande organet : nationens justitieministerium.
Om det inte vore så allvarligt kunde det vara en svart fars ur Monty Python.
För alla som är intresserade av politikens förfall och hur en skamlösa person, som själv sade att han utlevde sin homosexualitet i skörlevnad varje dag, kunde nästla sig i den högsta politikien är Isakssons bok oundgänglig; den säger mer om ett lands förfall och politikens förruttnelse efter lång tid med samma makthavare än tjocka statsvetenskapliga avhandlingar.
Naturligtvis blev Ebbe bästa kompis med andra sossekufar : Sverker Åström, Hans Holmér och Carl Lidbom.
Natten då Palme mördades var Ebbe i Paris hos kompisen Lidbom som då var ambassadör. Denna historiska kväll var Lidbom hos sin älskarinna och Ebbe ute på stan där han raggade kvällens homosexpartner.
Dagarna efter mordet på Palme, Ebbe var då anställd på Bonniers bokförlag, skulle Hans Holmér, som ledde Palmeutredningen, informera regeringen om var spaningarna stod.
In i rummet, tillsammans med Holmér, kliver Ebbe Carlsson, han sitter med, han talar och har synpunkter - en privatperson sitter och deltar i de mest topphemliga överläggningar som någonsin kan tänkas ha hållits, spaningsinformation om mordet på landets statsminister - och där, vid bordet tillsammans med regeringen, sitter en privatperson och ingen frågar:
- Vad gör karln här?
Ingen sade:
- Ut med honom.
Sedan kom Ebbe Carlsson-affären som fällde en justitieminister, läs det kära vänner i denna otroliga bok.
http://kurtlundgren.webblogg.se/