600 mg DXM: första gången på tredje platån *

vad jag var med om under påverkan av 600mg är otroligt svårt att förklara i ord och den mesta delen av trippen går inte att förklara alls men jag ska göra ett försök att beskriva det sågott jag kan.

Inledning: Har tagit DXM 3 ggr tidigare i doserna 225, 250 och 330mg vilket bara har fått mej till platå 2. Tänkte att nu var det dags att uppleva nåt riktigt speciellt. ta ett större kliv så jag hade bestämt mej för att inta 600mg dxm för att nå en säker platå 3.


Började med att jag drog hem till en kompis runt 2-3 tiden på dagen.

Jag svalde ner mina 600mg i en kapsel och min kompis blanda ut pulvret i ett glas fanta och drack. Han sa att smaken var otroligt äcklig , smakade salt och bittert.

Vi bestämde oss för att gå ut en sväng tills DXM'et slog för det var fint väder ute.

först bestämde vi att ta varsin bonghit innan vi gick, sagt och gjort.
rökat slog på rätt bra och man blev sådär lagom bäng och flummig , tog med min mp3 spelare sen begav vi oss ut.

vi gick upp på ett berg i närheten med mycket fin natur och satte oss på en sten i en glänta. Jag blev lite irriterad att det gått runt 45 min och jag kände absolut ingenting... bängheten från rökat började åxå försvinna... tänkte typ "kom igen då, nu får det va dags"

Min kompis sa att han började redan känna av DXM och jag gav han min mp3 spelare för han skulle blunda och se om han flöt iväg till musiken... efter en stund gick vi vidare en bit bort och satte oss i gräset. Jag tog tebax mp3 spelaren och la mej ner i gräset , försökte slappna av och koncentrera mej på musiken och bara försöka flyta iväg..

Allt var mest som vanligt och inget speciellt hände... blev lite irriterad igen och tänkte nu går vi tebax istället och väntar inomhus. Direkt när jag reste mej kände jag mej väldigt yr... kände direkt att illamåendet som brukar bli i början på DXM slog in.

Min kompis kände inte av nåt men jag ville in till han igen så snabbt som möjligt så man inte skulle spy ute bland allt folk eller börja gå vingligt.
Vi gick ner för ett par trappor och jag var tvungen att stanna upp ibland för det kändes som allt gungade och jag mådde otroligt illa.. kände att jag var på väg och spy flera ggr och fick ganska bråttom så vi skulle hinna tebax i tid.

På vägen tebax märkte jag att min balans började bli konstig... kollade ner mot marken och såg jag att inte gick helt rakt. Tänkte mest på att jag måste upp till toan nu innan jag spyr.

Vi kom in i huset , med mycket möda släpade jag mej upp för trapporna.
Plötsligt ringde min kompis mobil , det var 2 kompisar till han som hade bestämt att komma upp och ta DXM med oss men vi hade bestämt att börja lite tidigare och trodde inte det skulle så stor roll.
Jag fick lite smått panik eftersom min kompis stannade upp i trappan när han skulle svara i mobilen.. jag gjorde nåt tecken att vi var tvugna att skynda oss upp för nu kände jag att maginnehållet ville ut och det snabbt.

Vi hann precis in i lägenheten sen stapla jag in på toan och hann inte mer än öppna toalocket sen kom spyan.

Efter det har jag ingen aning om hur länge jag låg där för trippen slog på precis efter jag spytt första gången... tror iaf jag spydde runt en 5-6 ggr tills jag fått ur mej allt och då hade jag ändå bara ätit frukost innan.

Plöstligt kom en tjej in och sa något i stil med oj hur mår du ? plötsligt fatta jag ingenting... hade glömt vart jag var. Kom bara ihåg att jag tagit något och nu låg och spydde. Tänkte shit kommer de från ambulansen för att hämta mej nu? Har jag tagit för mycke? Vad hände? Har jag varit medvetslös ?

Sen insåg jag med en suck av lättnad att det bara var de som skulle komma dit och ta DXM med oss. De kollade oroligt på mej och jag försökte bara hitta tebax in i rummet och lägga mej ner. Satte på mp3 spelaren och blunda.

Jag fick en bild av mej själv när jag låg på rygg och andades så såg jag hur min bröstkorg växte och växte för varje andetag jag tog tills den blev flera meter hög.
Tyckte detta kändes otroligt trippat.
sedan fick jag hela tiden en massa bilder framför mej när jag låg där och blunda...
kommer inte ihåg alls mycke av allt jag såg nu men jag blev så otroligt imponerad då och tror att jag ibland kände att jag var tvungen att förmedla hur jag kände mej till de andra så jag försökte få ut ord som "jävlar vad snyggt" och "shit vad trippad jag är" Vet inte ens om de hörde för jag var helt borta i min egen värld.

Musiken lekte med mej och visade mej otroliga saker som jag nästan hade svårt att uppfatta och ta till mej för det var bara så otroligt underbart.

Jag kände mej tvungen att röra mej till musiken men det var som min kropp rörde på sej utan att jag ens tänkte på det... Lyssnade på låten "let down" av Radiohead och vid en speciell del i låten när den stannar upp lite för att sedan fortsätta öka i fart var det som jag var på toppen av en bergochdalbana precis när man vet att man snart ska åka ner igen och det pirrar sådär skönt i magen.
"nu åker vi snart" tänkte jag för mej själv precis innan låten ändrade rytm.

Kom på ett jag var otroligt pissenödig och var tvungen att resa mej och gå på toa fast egentligen ville jag bara ligga kvar och ha det skönt...
tänkte ett flertal ggr att jag varken vill eller orkar resa mej men sen tänkte jag att om jag inte går snart kanske jag pissar ner mej så jag reste på mej men det var som mitt huvud fortfarande låg kvar på sängen... min syn hängde inte alls med när jag försökte kolla omkring i rummet för att hitta till badrummet... hela världen börja skaka och jag upplevde en otroligt stark svinlande känsla som man ständigt höll på att falla.

Med stort besvär kom jag in till toan men när jag skulle pissa gick det inte hur mycke jag än försökte... började fundera på hur man egentligen gjorde.. sköter inte kroppen sånt automatiskt eller? jag var väldigt förvirrad. Så många konstiga känslor och tankar i huvud på samma gång.. det var som inte allt fick plats. Jag försökte fokusera blicken neråt för att inte må så illa för det kändes inte som man stod på marken utan snarare som man var på en båt som ständigt höll på att guppa och och ner eller ett flygplan som åkte i loopar.

Tillslut klara jag inte av det längre och kände mej så enormt åksjuk eller vad man ska säga så jag föll ihop på knä och spydde igen, samtidigt hade jag musik i öronen från min mp3 spelare vilket nästan helt tog bort obehaget av att spy.

En snabb blick i spegeln och jag såg att min ansikte var flammade rött som jag hade hög feber , jag svettades otroligt mycke och lite av mitt hår hade klibbat fast i pannan av svetten... kände att spegelbilden inte var riktigt bekant... började bli tveksam om den visade vad som verkligen skulle föreställa mej.

Minns att jag tänkte ett tag att det är såhär världen ska vara på riktigt bara att ingen får veta det... ungefär som i The Matrix nu när jag tänker på det i efterhand..
När Morpheus visar Neo the matrix och berättar att allt han trott varit verkligt bara är en lögn för att rädda mänskligheten.

Kan någon definera vad som är verklighet fundera jag på en stund... hur kan man veta?

Gick tebax och la mej ner igen och nu började det bli ännu skummare.

Vid ett tillfälle låg jag på knä med kroppen lutad över sängen och såg konturer i täcket dela in sej i miljontals små fält som bara växte och blev större och jag sögs in i dem och blev en del av fälten. Jag var en del av allting. När jag låg och kolla ner i täcket glömde jag bort att jag var i ett vanligt rum och låg och kolla ner i en säng...
jag svävade fram över det enorma blå fältet som delade in sej i mikroskopiska fraktaler som sträckte sej ut i oändligheten , jag verkade bli krymt till storleken av en atom och min uppfattning om verkligheten försvann nog helt i detta stadium.

Bilder flashade hela tiden framför ögonen när jag blunda , vad jag kände och tänkte på då är nog obeskrivbart men jag minns vissa småsaker.

Jag minns att jag kunde känna hur musik var uppbygdd.
Jag kunde höra varje ton av varje instrument i en låt för sej och dela upp dem och sen kombinera alla och bilda musik av dem. Ett tag fick jag en vision där jag såg min hjärna och utifrån såg jag alla instrument i låten på olika ställen och såg hur mina öron fångade in alla intryck.

Nu låg jag tydligen på madrassen på golvet.

Sen kom jag ihåg att jag lyssnade på låten "climbing up the walls" med Radiohead och min kropp började röra sej utan att jag kunde kontrolla den. jag rörde mina armar och ben precis som jag klättrade upp för en vägg och när jag blunda kunde jag se mej själv klättra.

När jag öppna ögonen hade jag inte längre nån uppfattning om vad som var upp eller ner och jag kunde lika gärna ha legat på väggen som jag tänkte då.
Hade nu totalt förlorat mitt balanssinne och jag kunde inte lyfta på kroppen hur mycke jag än ville , bara vifta på armar och ben så det skulle passa in perfekt i musiken.

Kände precis som mitt huvud var fastspikat i golvet.

Vissa ggr var mina hallucinationer och visioner så intensiva att jag faktiskt inte kunde veta om mina ögon var öppna elle stängda.

Jag försvann sedan totalt från min kropp...
jag visste inte längre vad en kropp var och kände att min hjärna hade lika gärna kunnat ligga i en glasburk nånstans.
När jag sedan öppnade ögonen på nytt såg jag nåt väldigt konstigt som jag absolut inte kände igen...
Vad är detta för nåt tänkte jag... tog mej en bra stund att fatta att det var min egen kropp jag såg. Än mer förvånad blev jag när jag rörde min hand och förstod att jag kunde kontrollera denna otroligt konstiga sak som var menat att vara "min kropp"

Förstod inte heller riktigt vad ordet "kropp" betydde..
det verkade mycket ovesäntligt för mej just då.

Allt eftersom trippen fortsatte blev min syn helt förvrängd... jag såg allting som i stillbilder... såg en stillbild av rummet sen blev det svart sedan en ny stillbild.
Ungefär som man filmar en datorskärm och ser på filmen att den flimrar men annars uppfattar man aldrig det när man sitter vid den bara för flimret går för snabbt för ögat att uppfatta.

Kände som jag förstod hur hjärnan var uppbyggd och förstod att det var den mest komplicerade struktur som fanns... Vi har aldrig kunna förstå vår hjärnas fulla kapacitet.. just då kändes det som jag fick tjuvkika för bara ett kort ögonblick. Jag blev visad nåt så unikt att jag inte hade kraft att förstå det... det var som om man inte var redo för all information man fick.

Vissa ggr kunde jag förstå att jag fortfarande var kvar i ett rum med andra människor men mina tankar var så otroligt långt borta att jag inte riktigt förstod vad ett rum eller andra människor betydde. själva "jag" existerade inte. Jag var en del av alltet , mitt medvetande var evigt. Det spelade ingen roll om allt detta nu skedde inne i en hjärna placerad i kroppen på en levande människa.

Tänkte så otroligt mycke konstigt då att jag inte kunde förstå hur man var när man var "normal" ... Kändes som man varit blind hela sitt liv och nu kunde se för första gången.

Har ingen som helst aning om hur länge denna trippen varade men sen när jag kom tebax mer i verkligheten och började förstå att jag var en levande person och kunde kontrollera min kropp och allt sånt där kunde jag iaf klara att sätta mej upp på en stol och bara kolla på de andra.

Någonstans när jag fortfarande var rätt trippad hade det kommit dit en person till som bara skulle röka lite bong och sådär.. han visste inte att vi hade tagit nåt heller.

Bongen skickades runt och fast jag var lååångt från normal fortfarande kunde jag få i mej ett bloss (eldade brevid flera ggr för jag kunde inte se vart min hand var i förhållande till bongen osv) Rökat slog på som aldrig förr och jag flöt iväg igen men nu var det mer som jag var inne i ett gränsland.

Blev aldrig riktigt normal under kvällen men nån gång la jag mej och sova sen när jag vakna upp kände jag att jag iaf var tebax i verkligheten men jag kände mej allmänt skum i huvet hela dan och hade mycket skumma tankar och fortfarande vissa svårigheter med balansen.

Tog halva dagen innan jag började känna mej vad man kan kalla för "normal".

Detta var en upplevelse att komma ihåg även om det mesta av vad jag upplevde då är helt borta... det var ungefär som att få kolla in i dörrar i sin hjärna som alltid varit låsta innan. Det var både otroligt och skrämmande på samma gång för vissa saker jag fick uppleva kunde jag helt enkelt inte förstå.

Jag kommer fortsätta ta DXM fler ggr för det är en otroligt fantastisk drog men jag är osäker på om jag verkligen vill besöka platå 3 igen. Ska nog hålla mej på platå 2 tillsvidare. Kändes visserligen som min tripp blev för mycke men det var en otroligt stark upplevelse och jag är glad att jag fått vara med om det.

Vissa ggr kunde jag förstå att jag fortfarande var kvar i ett rum med andra människor men mina tankar var så otroligt långt borta att jag inte riktigt förstod vad ett rum eller andra människor betydde. själva "jag" existerade inte. Jag var en del av alltet , mitt medvetande var evigt. Det spelade ingen roll om allt detta nu skedde inne i en hjärna placerad i kroppen på en levande människa.

Tänkte så otroligt mycke konstigt då att jag inte kunde förstå hur man var när man var "normal" ... Kändes som man varit blind hela sitt liv och nu kunde se för första gången.