Harungar matas av sin mamma en gång per dygn. Resten av tiden ligger de och trycker någonstans. Harmamman söker upp dem när det är matdags, och om den inte blev mat åt skatan så gömde den sig på en annan plats.
Handlandet var väl inte fel som sådant, det är svårt att bevittna djurungar bli mat åt andra djur. Det är lättare att hjälpa haren än att tänka på skatan och dess ruvande hona som också behöver mat.