Varför pratar vi inte om åldersnormerna?

Könsnormer här. Könsnormer där. Könsnormer everywhere. Din son ska ha på sig klänning!.. om han vill.

Ja ja, jättebra, men varför pratar vi inte om åldersnormer?

När jag började bli tonåring insåg jag att detta med att vara vuxen skulle suga hårt. Inte längre skulle man gå i skola med sina vänner. Inte längre skulle man spela boll efter skolan. Det skulle vara slut att åka rutschkana och åka högt högt upp med gungan och se vem som flög längst när man hoppade av i uppsvinget. Inga mer sommarlov där man åt gifflar vid stranden och kastade blåmaneter på varandra. Ingen mer Magnum Mandel på torget där man satt på en parkbänk och såg barn cykla på bakhjulet. Ingen mer tid för att köpa billig Pepsi i turkbutiken och sedan gå och kika i videobutiken. Ingen mer tid för att som minderårig köpa snus av vuxna butiksinnehavare utan moral. Den tiden skulle vara förbi och ersättas med:

Ett liv där det är viktigt att gå upp i tid och sätta på sig en slip och åka till jobbet. Där man säger "hej" dagarna i ända och "tack" (sa man ens hej och tack som barn? Minns inte). Man skulle bete sig på ett visst sätt och inte skoja för mycket. Istället för att ta leken och samtalet dit stunden förde en så pratade man om helgen som varit sller kommer. Man pratar om matlådan, semestern och att man handlade på Mio. Sedan sitter man i bilkö och åker till mataffären och handlar fisk och grönsaker och mjölk (en Marabou slinker med). Hem kommer man och är trött. Lagar mat och kollar på tv. Läser en bok, läser tidningen, kollar på Nyheterna, läser på flashback hur mycket hazarer suger. På helgen klär man upp sig och kör kortarmat så att ens tatueringar syns. Man lägger till sin med en "coolhet" och säger lustiga saker till kvinnor så att vinet sprutar ur deras munnar. Man tar dem på rumpan och säger töntiga fraser som "ska vi gå vidare?". Sedan vaknar man upp bakfull, lönnfet, trött på livet och pillar sig i näsan.

Vuxna är hårda, bittra, fula, trötta och saknar en spontan glädje. Varför tillåter vi detta att vara vuxennormen? Varför måste vi vara rädda för att säga till varandra vad vi verkligen tycker? Varför kan vi inte prata och göra kullerbyttor? Måste vuxennormen vara att allt som är vuxet går ut på att se fake-glad, trött och karriärsgirig ut?

Bu för vuxennormen. Jag vill inte se att en tjej kollar suget på mig igen som om allt jag är är en man. Jag vill skrika som en fågel och kasta vattenballonger på grannens fula katt som drar sig i solen på altanen.

Japp också föraktet mot unga som the who låt anspelade my generation, det finns också ett förakt mot äldre för s.k. boomers. Det är ett stort problem idag. intressant tanke

Som vuxen måste man ju försörja sig och med en inkomst som man förtjänar, så följer också ansvar och ansvar är väldigt lite förknippat med att kasta vattenballonger när helst man känner för det, utan att vara vuxen är att hantera sina impulser för att inte stötas ut ifrån gruppen och för att tjäna pengar och få ett drägligt liv åt sig och sina avkommor. Rätt så självklart.

Varför ska vi ens snacka om det här tycker du? Att inte ta ansvar utan leva som ett barn som försörjs av staten ska på intet sätt uppmuntras. Btw, kungahuset borde också skrotas. Att vara människa är att vara djur, men det som skiljer oss ifrån de övriga djuren är att vi kan reflektera över hur jävligt det är att vara ett djur och försöka överleva trots att det suger om man tänker efter.