Citat:
Ursprungligen postat av
Moment22x22
Jag börjar själv då tänker jag.
Socialismen i Sverige är en av orsakerna jag ser som relativt tydlig. Ett samhälle som är kravlöst för människans överlevnad måste skapa en slags tomhet. En människa som inte behöver uppnå någonting för att överleva tappar antagligen en del av sitt biologiska driv och känsla av mening och sammanhang. Samtidigt som socialismen på olika sätt är bra för människor har den också sina baksidor.
Den enkla tillgången på allt från mat till porr. Vi kan få vilken typ av njutning vi än eftersöker i princip närsomhelst idag. Har vi matat belöningssystemet en gång och fått en god upplevelse behöver vi mer nästa gång för att uppnå samma känsla. Den euforin människor förr fick av en god bit kött till maten fås idag inte av samma sak utan det behövs mer och mer. Detta skapar en ständig jakt påen känsla som inte går att uppnå som en bestående tillfredsställelse.
Mäns uppplevda svårigheter att hitta kvinnor (inte alla män givetvis). Detta har med ovanstående faktorer att göra. Socialismen är till för alla, även kvinnor. När kvinnor ges samma skydd och möjligheter som män, då ökar kraven på männen. Ja, kraven på kvinnorna med. Valfrihet ökar kraven på alla. En del anammar detta och utvecklas åt det håll samhället kräver medans andra inte gör det. Man kan se det som en evolutionär process i modern tid. Eller så kan man se det som att vi manipulerat evolutionen.
Alla tre känns som absolut väsentliga förklaringsmodeller. Jag skulle lägga till några kommentarer på några punkter, samt gå vidare till en fjärde punkt:
1.Socialismen ger en falsk narrativ om att människor är jämlika och att de har rätt att vara trygga och lyckliga, som om detta vore någonslags naturlig rättighet som människor bara födds med. I och med att vi växer upp i tillvaro som lovar exempelvis "lycka" och "självförverkligande" som närmast en mänsklig rättighet så blir många bittra när de får reda att de måste dagligen kämpa för att finna lyckan, att sexuella marknaden inte är jämställd, och att socialismen i längden (vilket vi börjar bevittna) inte ens kan ge dem bra välfärd. Ingenting skadar mer än att växa upp med falska löften.
2.Lägg därtill tillgången till tv-spel och internetforum (och ja, här sitter jag), då jag tror att det skadar skapandet av sann manligt brödraskap. En utav de mest väsentliga skillnader mellan exempelvis sydeuropeer och svenskar är hur de naturligt skapar starka band sinsemellan. Vi svenskar har svårt att kommunicera, och politiskt korrekta klimatet har inte gjort det enklare, kommunikationen blir träig och tråkig till naturen, då man inte kan komma till pudelns kärna. Internet ger chansen för män att tala som de verkligen vill tala, men här skapas ett nytt problem i att friheten blir för absolut, luften går ut på ett explosivt sätt på sånt sätt som man kan förvänta sig när saker blir undertryckta. Framförallt: ingen risk finns involverad varesig i internetforum eller TV-spel, därmed kan ingen stark brödraskap existera, alla dessa män förblir ungefär lika ensamma ändå. Nu tror jag att internetforum är fantastisk sannerligen demokratisk redskap för ett fragmenterat folk att börja diskutera problem utanför makthavarnas censur, men denna underjordiska kanal har sina baksidor.
3.Detta problem fördjupas av allt från porr - män blir omotiverade att klättra över tröskeln, speciellt när tröskeln blir för svår, så ger de mest oattraktiva up - till total kollaps av kulturella normer kring monogama förhållande överlägsenhet mot runtomkringknullandet. Detta är kanske det problem som jag finner svårast att ens finna lösningar på, det är väldigt deterministiskt att vinnaren bland män tar allt ifall alla knullar runt hur de vill, att söka sätta gränser tycks behöva religiösa strukturer, men som jag sagt tidigare: man kan inte få en 11-åring att tro på jultomten igen.
Här är en fjärde punkt som jag anser vara möjligen av störst vikt:
4. Avsaknaden av manliga förebilder (och här kanske är punkten där feminismen gjort mest skada). Återigen inte ett problem man kan lösa vid nuvarande situation, många män växer upp med svaga pappor som inte har det inom dem att ge de hårda läxorna som en pojke behöver för att tåla den motvind som alltid kommer med livet. Manliga lärare i skolan - ifall de ens existerar -måste ju per definition vara mjäkiga för att orka igenom lärarutbildningen och att ta sig an ett jobb där man aldrig får respekt från omgivningen. Pojkar har inom sig en slags naturlig kompass, där de absolut inte vill ta an en töntig man som förebild och därmed skapar de sin egen hierarki, med tuffaste killen i klassen (eller i 1-2 årskus över dem) som idol. Här talar vi om Flugornas Herre och i princip så kan det handla om rent av sadistiska mobbare som blir ledargestalter (men som tur är; oftast inte så illa).
I invandrarområden är det än tydligare: kungen som pojkar ska följa är gatans kriminelle kung. Impa på honom, bränn bilar och utför allt som behöver utföras för att få hans respekt. Töntläraren flinar manåt, spottar på, och skrattar bakom hans rygg; gatans kung böjer man sig inför och håller käften när han talar (likaså imamen, auktoritäre familjefadern, etc.).
Akademiker har ju total censur i att ens kunna formulera att någon konstruktiv manlighet ens existerar, den bra "manliga förebilden" agerar som en kvinna gör. Patriarkal auktoritet är per definition toxisk.
Psykisk ohälsa måste ju öka i takt med att pojkar därmed saknar förebilder som visar de vägen. Det finns ingen att imponera på, det finns ingen väg fram genom livets labyrint. En bra sak som kommit upp är dock manliga förebilder som pojkar kan finna i youtube eller liknande, men här finns ju ingen ömsesidig respons, ingen klapp på axeln från vem man nu än har som "virtuell vägledare", ingen uppvaktning till ens personliga utveckling till mandom, inga hårda ord (samt erbjudan av väg ut ur skiten) när man misslyckas. Bättre än inget antar jag...men punkt 4 skapar förutsättningar för punkt 2 och 3, däremot är punkt 1 (socialism) antagligen främst den kausala anledningen till övriga effekter på samhället.
Däremot har Danmark lika mycket socialism, men en anti-PK debattklimat och naturlig acceptans för mer manligt beteende som gör att de kommer mer lindrigt undan många av de problem som återfinns i Sverige.