Va i Amsterdam förra helgen och testade Cannabis för allra första gången. Är en 23 år gammal brud som väger 65 kg och är 166cm lång. Många av mina kilon består av muskler vill jag påpeka, ser liksom inte fet ut. Tränar på gym en del.
Hur som haver. Det jag provat innan detta är stora mängder alkohol och nikotin, samt starka psykiska mediciner då de trodde att jag var bipolär och psykotiskt, vilket inte stämde visade det sig efter många års medicinering med starka piller mot detta. Jag lider av ångest och OCD, that's it. Men ni vet ju hur psykiatrin behandlar en eller? De tror sig känna en bättre än sig själv.
Ja ja... Fram till upplevelsen av cannabis för första gången. Min pojkvän rökte på och jag tog en sådan
där cannabisbrownie PGA att jag har svårt för att ta halsbloss. Han har tagit en hel del olika knark tidigare men hade avstått från drogmissbruket i ungefär två år. Han kände av verkan betydligt fortare än mig. Förmodligen för att jag åt en brownie och han rökte... Hur som helst... Han började svamla om saker och jag märkte tydligt hur annorlunda han agerade med tanke på att jag aldrig varit med honom förut då han intagit "knark". Jag satt där bredvid honom och iakttog honom i ett sådant drömmigt lugn att jag desperat tänkte "när det det min tur att komma in i den där världen". Strax därefter var jag helt borta och jag kände mig kissnödig. Gick på toa men det kändes så svårt att ta sig till toan, det kändes som en evighet och varenda detalj framför mig gjorde det svårare för mig att ta mig dit. Väl ankommen dit kändes allt fortfarande som en evighet och jag hade knappt koll på mig själv. Det kändes som att jag förlorat all kontroll över mig själv. Jag tänkte mindre än i vanliga fall och på grund av det kändes det som att jag inte kunde hantera eller kontrollera mig själv. Efter en längre stund lyckades jag ta mig utifrån toan och då satte jag mig bredvid min pojkvän och någon annan skum hög snubbe som anlänt dit under den stund då jag inte var där. Det kändes som att den där främlingen var en mm ifrån mitt ansikte och jag blev äcklad. Han var en gammal, uteliggare, som dagligen missbrukar cannabis, med jävligt gula tänder och aa väldigt vidrig var han. Han gav mig tillbakablickar från då jag blev våldtagen på Rhodos för två år sedan och jag sade genast till min pojkvän att jag ville bege mig därifrån. Fick sådana äckligt obehagliga flashbacks att jag inte pallade vistas där nåmer. Min pojkvän tog oss därifrån och jag såg den där fina staden, Amsterdam. Antog att jag vinglade pga ovan av knarket, men älsklingen höll i mig hårt. Vi begav oss till en annan Coffeshop där jag lyckades ta ett halsbloss, och jag sade till min pojkvän strax därefter: "shit, vart är jag? allt känns så overkligt, lever jag ens, eller ja, jag vet att jag lever man varför kan livet inte alltid kännas såhär lätt" ?
Hur som haver. Det jag provat innan detta är stora mängder alkohol och nikotin, samt starka psykiska mediciner då de trodde att jag var bipolär och psykotiskt, vilket inte stämde visade det sig efter många års medicinering med starka piller mot detta. Jag lider av ångest och OCD, that's it. Men ni vet ju hur psykiatrin behandlar en eller? De tror sig känna en bättre än sig själv.
Ja ja... Fram till upplevelsen av cannabis för första gången. Min pojkvän rökte på och jag tog en sådan
där cannabisbrownie PGA att jag har svårt för att ta halsbloss. Han har tagit en hel del olika knark tidigare men hade avstått från drogmissbruket i ungefär två år. Han kände av verkan betydligt fortare än mig. Förmodligen för att jag åt en brownie och han rökte... Hur som helst... Han började svamla om saker och jag märkte tydligt hur annorlunda han agerade med tanke på att jag aldrig varit med honom förut då han intagit "knark". Jag satt där bredvid honom och iakttog honom i ett sådant drömmigt lugn att jag desperat tänkte "när det det min tur att komma in i den där världen". Strax därefter var jag helt borta och jag kände mig kissnödig. Gick på toa men det kändes så svårt att ta sig till toan, det kändes som en evighet och varenda detalj framför mig gjorde det svårare för mig att ta mig dit. Väl ankommen dit kändes allt fortfarande som en evighet och jag hade knappt koll på mig själv. Det kändes som att jag förlorat all kontroll över mig själv. Jag tänkte mindre än i vanliga fall och på grund av det kändes det som att jag inte kunde hantera eller kontrollera mig själv. Efter en längre stund lyckades jag ta mig utifrån toan och då satte jag mig bredvid min pojkvän och någon annan skum hög snubbe som anlänt dit under den stund då jag inte var där. Det kändes som att den där främlingen var en mm ifrån mitt ansikte och jag blev äcklad. Han var en gammal, uteliggare, som dagligen missbrukar cannabis, med jävligt gula tänder och aa väldigt vidrig var han. Han gav mig tillbakablickar från då jag blev våldtagen på Rhodos för två år sedan och jag sade genast till min pojkvän att jag ville bege mig därifrån. Fick sådana äckligt obehagliga flashbacks att jag inte pallade vistas där nåmer. Min pojkvän tog oss därifrån och jag såg den där fina staden, Amsterdam. Antog att jag vinglade pga ovan av knarket, men älsklingen höll i mig hårt. Vi begav oss till en annan Coffeshop där jag lyckades ta ett halsbloss, och jag sade till min pojkvän strax därefter: "shit, vart är jag? allt känns så overkligt, lever jag ens, eller ja, jag vet att jag lever man varför kan livet inte alltid kännas såhär lätt" ?
