Vad i vår tid skulle kunna bli ett nytt "WWI," så att säga ...

Många vill ju förstå Första världskriget som tex det "stillastående kriget," med skyttegravar som man försökte överkomma.
Eller som det "industriella kriget."
Eller som "de stora arméernas sista krig."

Alla dessa är ju på sina sätt korrekta,
men jag tänker mig något annat.

Dvs att Första världskriget blev så extremt, så överdrivet stort, pga av att de styrande ville få Stopp på kriget. Så snabbt som möjligt.
Och då satte de in Allt de hade, i ett försök att nå segern "just nu."

Det var ju också så kriget kom att kallas, "Det stora kriget för att förhindra alla andra krig."

Första världskriget började ju med små, ganska så obetydliga saker.
Men väldigt snabbt bildades "Block," och "vänner" slöt upp kring en av sidorna.
Och det var den blockbildningen, tillsammans med styrkekoncentrationerna, som ledde till de oerhörda drabbningarna som kom att följa.

De ville inte något utdraget, utan de vill sätta in Allt för att få Stopp på det helt enkelt.


Så, det är det jag egentligen tänker på.
Och det jag ser som något som liknar vår egen tid.
För även vi har ju en ingrodd idé om att vi aldrig mer vill ha krig.

Och det jag tänker då, är att den Blockuppdelning som startade Första världskriget, den har vissa motsvarigheter i dagens Europa. Även nu ser vi hur en polarisering ökar och mer eller mindre uttalade allianser ligger och liksom väntar på att få bildas.

Så om något hade hänt, som hade tvingat fram en motsvarande Blockbildning.
Då hade samma mentalitet funnits hos de styrande.
Dvs att vi måste få Stopp på kriget.
Att vi inte får tillåta att det går för långt.

Och då vill de ju sätta in Allt de Har, i ett avgörande sista slag för omedelbar Seger.
Dvs exakt samma grundprinciper som under, och före Första världskriget.



Den har absoluta "vilja till fred" måste alltså inte alltid vara av godo.
För det innebär ju inte - aldrig - att kapitulera, att ge upp, och låta sig bli överkörd.
Det är när man "vill Fred" så starkt att det överskuggar allt annat som man blir beredd att "gå över lik" för att få denna fred, även om det blir krig för att nå freden.


Har jag rätt?
Finns dessa likheterna som jag tycker mig se?

Vad i vår tid? Alla smyginplockade IS-sympatisörer, IS-krigare o annat jävla bröte som fungerar som en trojan.
Och OM någon skulle varit och stridit för IS, är det lätt att bara skylla på att "men jag körde bara ambulans" eller något annat med "jag gjorde bara".. Så sväljer många det med hull och hår och tror stenhårt på att vederbörande INTE kommer kriga mer i sitt liv.

Vi har dessutom inget att sätta emot, vi blir outnumbered av inavel, det säger ju sig själv, ett folkslag som föder knappt ett barn per skalle, eller någon som föder 214412421412412412412412412412 miljoner jävla barn per skalle... You do the math...

Att få ett globalt kalifat verkar vara den ultimata våta drömmen...

Ett rimligt och inte så konstigt block vore USA mot Ryssland/Kina

Alternativt proxykrig i Afrika som eskalerar mellan Kina och/eller Europa/USA

Med ett Europa i mitten som stretar åt olika håll. Europa är splittrat nog för att frammana ett krig men det krisar inte på den nivå ännu som legitimerar stater att vända sig mot varandra.

Vad som bör beaktas idag är att utplånings/erövrings krig inte har samma effekt som förr.

Tyskarna fattade detta efter 2 stora krig de förlorat. Så de "startade" EU o sen beseglade de allas öde med Euro och ECB i Frankfurt.

Jag tror vi kommer få se inbördeskrig före ett nytt världskrig, men det kan visserligen eskalera och bli ett till slut.

Fel, ta bort.

Jämförelsen används rätt ofta men jag tror skillnaderna är för stora. Det finns inte längre några massarméer som står beredda att marschera med ett par veckors varsel efter noggranna tågtidtabeller eller några världsomspännande kolonialimperier. Den tidens referensramar sträckte sig tillbaka till Napoleonkrigen och framstår som närmast antika idag. Vi kan lika gärna prata om puniska krigen, typ.

Man kan med lite god vilja hävda att första världskrigets värld levde kvar till 90-talets Balkankrig, som var en sorts sista restpost. Men sen dess har världen förändrats rätt mycket. Visst pågår fortfarande den ryska imperieuppplösningen och en del andra fenomen som påminner om 1914-18, men det räcker inte riktigt.

Utanför Europa ser det bättre ut med jämförelserna. Mellanöstern har jämförts med den balkanska och centraleuropeiska krutdurken innan och efter VK1, och Kinas revanschism och krav på en plats i solen kan tolkas i ljuset av Tysklands innan 1914. Men även där finns stora skillnader som kärnvapen och annat.

I slutändan funkar inga historiska liknelser fullt ut, så man får bestämma sig för hur mycket avvikelser man tolererar. Och det är såklart en smaksak.

Det man kan konstatera är att ett högteknologiskt krig mellan stormakterna idag skulle bli rätt kort. Det tar så lång tid och kostar så mycket pengar att bygga flygplan, missiler och fartyg idag att när väl de lager man byggt upp tar slut finns ingen praktisk möjlighet att bygga nytt i större omfattning, speciellt inte som produktionskedjorna är så internationella idag. USA må ha världens största militärindustri, men skärs importen från Kina av kommer man sakna nyckelkomponenter inom t ex elektronik.

Om kriget inte är avgjort snabbt och man lyckas undvika använda kärnvapen kanske det rentav blir krig liknande WW I eller WW II när man tvingas gå tillbaka till enklare vapen man klarar av att producera.

Precis, det är ju exakt så de styrande skulle tänka - att ett krig idag skulle bli kort.

På den tiden trodde man ju också att den tekniska utvecklinge hade omöjliggjort alla krig.
Vem skulle tex vilja gå till anfall mot en ogenomtränglig kulsprutslinje ... det hade ju varit självmord.
Ändå var det exakt vad de gjort - just för att de visste att det var omöjligt. Men tanken var att om bara Tillräckligt många rusade mot döden så skulle några kunna komma genom.


Och de styrande under, inför, Första världskriget, de Menade ju att hålla kriget Kort. Att avsluta det så fort som bara praktiskt möjligt.
Det var just därför som de bara lassade på med allt vad de hade - för att få snabbt avslut.



Och om tex en motsvarande blockbildning hade etablerats nu, idag, så hade ju de styrande Också velat avsluta det så fort som bara möjligt.
Det finns ingen som hade önskat ett långt utdraget, katastrofalt krig.
Ingen hade velat få ett nytt Världskrig.

Utan de hade gjort Allt, verkligen Allt, för att förhindra eskalering.
Och det hade då inneburit att de hade gjort precis samma sak som under Första världskriget.
Dvs lassat på med Allt vad de hade. Allt på en gång, så starkt, så tungt, så hårt, så vasst, som bara möjligt.


Det jag menar är alltså att det vi har idag ser oerhört mycket ut som det gjort inför Första världkriget.
Det är i stort sett samma sorts mentalitet, då som nu.

Jag vet inte det. Jag tycker nog att "Första världskrigets värld" (som du benämner det) inte ens levde vidare till det Andra världskriget.
Det var en helt annan mentalitet så rådde då, liksom tanken om krig och konflikt var en helt annan.
Först under slutet av kriget kunde man se en återkomst till den "desperation" som hela Första världskriget präglades så av.

Dvs när de Allierade började försöka Betvinga sina motståndare, Först Tyskland sen Japan.
- "Ni måste sluta, och det måste ni göra NU !!!"


Men, jag tror också att vi inte ser på frågan på samma sätt.
Du tycks se Första världskriget som något närmast "territoriellt" med erövringar och politiska storhetsdrömmar.
Det är inte så jag ser på det.


För mig var Första världskriget i huvudsak ett krig för att slippa kriga, sjukt som det än låter.
Fast de använde sig av de medel de hade tillgång till (arméer mot andra arméer) till skillnad mot under slutet av Andra världskriget där de använde sig av strategiska medel (terrorbombningarna).

Dvs det är när man vill få stopp på något - till Varje Pris - som det går ur händerna på en.
Om freden blir viktigare än kriget, det är då det riktigt hemska uppenbarar sig.

Det är ju exakt den attityd som kan öppna upp för t.o.m. kärnvapen.
Dvs om freden Måste nås Till Varje Pris.
Om freden alltså blir viktigare än kriget - då är t.o.m. total undergång att föredra.



Vi, den moderna europén, har låst fast oss vid freden som det högsta av alla ting.
Men den attityden har ju inte andra världsdelar.
I Mellanöstern osv så är ju konflikt en del av livet. De är inte lika fredsreligiösa som vi i Väst är.

Läs lite noggrannare vad jag faktiskt skriver istället för att bara upprepa vad du redan sagt. Jag säger att högteknologiska vapen tar slut för att de är för dyra att producera, därmed inte sagt att man nått något avgörande i kriget.
Fast det insåg man ju inte före krigets start, hade man gjort det hade man inte trott på ett kort krig. Man tänkte sig att man med artilleri och massiva anfall skulle kunna slå ned försvararna. Ingen hade i praktiken testat hur väl kombinationen taggtråd, skyttevärn och kulsprutor fungerade i försvar, speciellt förstod man inte att taggtråd överlevde även massiva artilleribombardemang. Att även om själva stängslen kollapsade låg tråden kvar och var dödlig.

Först mot slutet av kriget lärde man sig hur man skulle ta sig igenom skyttevärn. Tyskarnas blixtkrig var effektivt, de hade bara inte resurser nog kvar att utnyttja det till fullo.
Idag är det mer komplicerat för att man man inte vågar provocera fienden till den grad att han tar till kärnvapen.

Alltså, det där med de "Stora Stygga Kärnvapnen" är ju bara en enda stor, galloperande Pokerbluff som ingen har vågar försöka syna.

Inte än iaf.
Men när de väl bestämmer sig för att göra just det ... då kommer också förtrollningen att upphöra.

Jämför med gasen.
Ingen ville dra upp gaskriget ur dess gömmor efter Första världskrigets facit i hand.
Det spelade ingen roll hur illa det än blev. Inte ens när Undergången stod och bultade på Hitlerbunkerns port så ville man släppa lös gasen på nytt.

Och detsamma torde det vara med kärnvapen.
De har funkat bra så länge de varit hotfulla.
Men de kanske är För hotfulla. Så hotfulla och skrämmande så att ingen vill använda dem.
Det finns ju heller ingen Anledning att släppa lös en kärnvapenapokalyps om det finns andra verktyg och metoder tillgängliga.

Kärnvapen har ju spelat ut sin roll den dag det blir Krig.
Och det kan vi ju egentligen slå fast redan nu, att ingen anfallande armé som går till attack på de europeiska slätterna kommer att mötas av några atombomber.