Citat:
Ursprungligen postat av
KanskeAnda
Så uppfriskande att läsa, snälla fortsätt med det! Kompetenta chefer växer ju inte direkt på träden, tyvärr. Men hur kommer det sig att du lyckats? Jag menar att mod bestraffas hela tiden på arbetsmarknaden.
Dock skulle jag, utifrån mina egna erfarenheter, tipsa dig om att våga "detaljstyra" lite. Detta för att när chefen inte är närvarande så är det några av kollegorna som plötsligt är självutnämnda chefer, därför är det bra att som chef lämna så lite utrymme som möjligt till sådant som kan skapa självutnämnda chefer.
Att någon slickar ens röv och menar precis motsatsen innerst inne, att man som narcissist gillar det överhuvudtaget! Vad betyder det för egot att höra smickrande ord som sägs av rädsla eller vilja att vinna fördelar.
Jag har inte klättrat supermycket inom en och samma organisation. Jag har alltid gett fingret åt de arbetsgivare vars chefer klankat ner på mig för att jag sagt vad jag tycker. Och i takt med att man sagt upp sig har man kunnat vara ännu mer frispråkig kring vad man egentligen tycker och tänker. I många fall har det faktiskt mottagit väl. T.ex. när jag på ett tidigare jobb klev in till VD:n efter uppsägning och berättade precis allt om vad jag tyckte var fel i bolagets IT-strategi. Det mottogs väldigt väl och jag tror de styrde om ganska hårt efter att jag slutat. Synd att de inte lyssnade på mig direkt.
Sen har jag säkert haft en del tur, men har samtidigt ganska mycket sällsynt specialistkompetens också.
Det är kanske sant. Jag vill bara inte hamna där jag sett många andra chefer. Minns en chef och tillika vice VD på ett tidigare jobb. Jag minns att marknadsavdelningen hade planerat en stor fotografering länge. De hade jobbat med kända stylister utifrån en målgruppsanalys som var grundligt genomförd. Allt godkändes av ledningen och fotograferingen utfördes enligt plan. Sen kom den där vice VD:n och pekade på färgen på en kudde och ett klinkersgolv på en av bilderna. Han tyckte personligen att det var "fult" och att man inte stylade bilder så (vad visste han om det?). Och så beordrade han att det skulle läggas pengar på att i efterhand retuschera bilderna så att det blev enligt hur han tyckte. Men visst, det är skillnad på att komma med faktiska synpunkter och att bara raljera också...
Jag håller helt med. Men det är väldigt vanligt att extroverta personligheter bondar med andra extroverta personligheter som matchar den egna. Och folk misstar ofta detta för att vara något som behövs i verksamheten, bara för att man kan relatera så lätt.
Jag själv är en något mer introvert person (mest till det privata, inte i själva jobbet). Jag är alltså inte på jobbet för att skaffa vänner, jag är på jobbet för att utföra en uppgift så bra som möjligt. Och mitt mål blir därför att med de resurser som finns få bäst utfall - och ska det anställas nya ser jag mig inte om efter folk som är som mig, utan vilken kompetens och personlighet som behövs i verksamheten, för att på bästa möjliga sätt komplettera teamet.
...men så avskyr jag mänskligheten, det sociala spelet o.s.v. lite också!