Hur hantera dotterns uppkäftiga kompisar?

Hemma hos mina barns mamma har det hänt men inte hos mig, men jag kan säga att om någon skulle säga så, så får dom allt göra om och göra rätt kan jag säga.

TS här igen.

Tänkte att det inte är mer än rätt att jag delar med mig av mina egna erfarenheter så här ett knappt halvår senare när jag testat en del av det som det tipsats om.

Egentligen sammanfattas vad jag själv kommit fram till redan på ett mycket snyggt sätt i detta inlägg:


För det är verkligen inte svårare än så. Att säga ifrån alltså.

Nu senast var det en av dotterns dryga kompisar som skulle "skrämmas". Hon smög upp och drämde till mig hårt i ryggen. Men denna gång sa jag lugnt och sansat till henne att så där uppför man sig inte hemma hos oss och passar det inte kör jag hem henne till sina föräldrar. Detta funkade galant. Blev ingen stor scen och inget barn som grät ut hemma hos sig.

Vad jag själv kommit fram till är att barnen förväntar sig att vi vuxna ska sätta gränser. De kör sitt race tills vi ryter ifrån, detta är en del av spelet och därför reagerar de inte nämnvärt heller när vi väl gör det. Föräldrar som inte drar en gräns har bara sig själva att skylla.

Så är det i alla fall hemma hos oss

Tack igen alla ni som postat och delat med er i den här tråden!

Roligt att kunna hjälpa till. Sunt förnuft och utan behov av aggression. Hjälp kommande generationer med att ge dem det sunda förnuftet.

Alltså! Jag kan inte förstå hur svårt det ska vara som vuxen att säga "så här gör vi i vår familj" osv.
Du ska vara den vuxna och jag förmodar att ni har regler, ändå får besökare bete sig illa!!?

Jag har en son och när han hade kompisar hemma var det mina regler som gällde, inte barnens.

Min dotter hade också kompisar som inte kunde uppföra sig, speciellt två tjejer som bodde grannar. Grannar som var helt ok egentligen både döttrar och mamma och pappa.

Ungarna slafsade och smaskade med maten, slängde jackor kläder etc. En dag när jag kom hem så stod alla tre och hoppade i vår säng, det hände inte igen....

Höjden var när dom skaffade hund och den rymde så fort dom vände ryggen till.
Vi hade utomhuskaniner, hunden rymde igen och hittades springande runt runt buren, kaninen var helt
vettskrämd. Jag kuta ut och skrek så jävla högt jag kunde till hunden och kallade den till mig.

Överlämnade den till en av tjejerna som var gråtfärdig.

På kvällen ringer mamman och tycker jag ska be deras dotter om ursäkt för att jag skrek så högt, hon hade blivit livrädd.... jag svarade visst, så slår jag ihjäl hunden samtidigt.... samtalet dog ut...

Sen flyttade dom ett halvår senare, finns folk till allt, men detta va nog den sämsta exemplet på barnuppfostran jag sett, är inte perfekt själv men någon jefla ordning får det vara