Citat:
Ursprungligen postat av
Eloger
Man har väl all rätt att vara misstänksam utan att några objektiva kriterier måste uppfyllas?
Måste väl tvärtom bevisas att det skett på "etnisk grund"?
Nej, när det gäller diskrimineringslagen har lagstiftaren ansett att det är särskilt viktigt att beivra diskriminering och att det därför räcker att den diskriminerade parten
troliggör att diskriminering skett (vilket är en mycket låg ribba) för att den anklagade ska behöva bevisa (hög ribba) att beteendet inte skett eller skett av någon godtagbar anledning. Vilket yttrar sig i att det krävs mycket lite för att fällas och att skadestånden är långt mycket högre än vid andra ideella skadestånd (en rom som "diskrimineras" får typiskt mer pengar än om han skulle knivhuggits).
Exempel.
Rom påstår sig blivit förföljd av personal i matvarubutik och att detta skett på grund av etnicitet. En anställd medger att han följt efter men hävdar att det inte var på grund av etnicitet utan för att han sett romen betett sig misstänksamt (till exempel fingrat på massa oxfiléer eller nåt).
Som läget står där så räcker det som är ostridigt för att troliggöra diskriminering. Kvarvarande bevisning är ord mot ord och där väger bådas ord lika. Vinst för romen och näringsidkaren får slanta upp något i stil med 20 000 till 30 000 kronor plus juridiska kostnader (upp till ett par hundra tusen om det skett överklaganden).
Har den anställde film eller fler vittnen som stödjer hans sida av saken så kan han klara sig, men det är inte garanterat.
Eländet slutar inte där. Diskrimineringsmål drivs normalt sett av en myndighet, DO. DO har som policy att driva varje mål de driver ända in i kaklet, oavsett bevisläge. Vilket leder till att juristkostnaderna blir maximala och kanske tio gånger högre än själva skadeståndet. För den som hävdar diskriminering är det ingen risk, inte heller för DO, det är ju skattebetalarna som tar smällen om de skulle förlora. För en näringsidkare är det däremot spel med verksamheten som insats, vilket leder till att det i stort sett bara är stora företag som vågar att alls försvara sig vid en sån här process. Caféägare och livsmedelsbutiker brukar bara bita i det sura äpplet och bara betala vad DO yrkar omgående snarare än att riskera konkurs,
även om de anser sig oskyldiga.
Eländet slutar faktiskt inte där heller. Det är nämligen så att DO har politisk styrning gällande vilken sortens diskriminering som är viktig att beivra, de behöver inte ta mål som de anser vara oviktiga. Vilket praktiskt leder till att muslimer, bögar, flator, transor, negrer med flera får myndighetshjälp att driva sina diskrimineringsmål medan svenskar som diskriminerats måste stå för hela rättskostnaderna själva medan processen varar och dessutom själva måste betala motpartens kostnader om de förlorar. Om de inte har en sjuhelvetes tur och får
ideell hjälp från privat håll.
Alltså, en svensk som anser sig diskriminerats måste själv lägga upp ett par tiotusen för en jurist och ta risken att få betala motpartens juristkostnader vid förlust. En icke-svensk behöver inte lägga upp några pengar alls, får experthjälp av en myndighet och betalar inte ett skit om det inte går igenom.
Hela den här ruttna situationen innebär att det är guldläge för olika sorters invandrare och sexuella avvikare att diskrimineras. Kan de bara få en svensk näringsidkare att lacka ur lite på dem så är det inte en särskilt svår sak att få till ett skadestånd på tjugo- trettiotusen så där och skulle det inte gå så går de ändå helt skadeslösa ur affären. Det är
därför du ser alla påstått diskriminerade romer, muslimska kvinnor som prompt måste ha slöja eller långärmat på jobb där det är mot reglerna, muslimska män som inte kan skaka hand och så vidare. De vet att det är lätta pengar.