Citat:
Ett oväntat klarsynt svar må jag säga, du beskriver perfekt hur mina tankegångar går när det lutar åt ena hållet. Kan inte motsäga något av det där.
Jag vet dock att jag en väldigt negativ syn på mig själv och på verkligheten. Och hittills har verkligheten överträffat alla mina förväntningar som jag haft och det allra mesta jag har varit rädd för har inte blivit så illa som jag trott. En mindre trevlig konsekvens av min uppväxt...
Med det sagt så är det rädsla som drar åt båda hållen, eller snarare stöter ifrån. O ena sidan så har du det resonemanget som du beskrev vilket avstyr från barnhållet. O andra sidan så finns alternativet att bli singel igen, skaffa egen lägenhet och börja om från 0. Först finns en risk finns att jag tappar många/alla av våra gemensamma vänner som idag utgör en stor del av mitt sociala liv. Aktiviteter där båda är med kan bli i stort sett omöjliga och jag riskerar att bli utfryst.
Sen tillkommer den minst lika stora utmaningen att som man nära 30 idag, som inte är redo för barn att träffa någon ny, via nätet (ser inga andra realistiska platser). Senaste undersökningen (från 2009) visade att det är <10% av kvinnor under 40 som inte vill ha barn. Så där reduceras det direkt drastiskt, och så ska man då lyckas hitta någon av dem, och utkonkurrera alla andra män som är intresserade av samma kvinna. Eller hoppa runt mellan kortare förhållanden man vet troligtvis inte kommer hålla.
Jag vet fan inte vad jag ska göra, hur jag än gör så känns det som att det blir fel.
Jag vet dock att jag en väldigt negativ syn på mig själv och på verkligheten. Och hittills har verkligheten överträffat alla mina förväntningar som jag haft och det allra mesta jag har varit rädd för har inte blivit så illa som jag trott. En mindre trevlig konsekvens av min uppväxt...
Med det sagt så är det rädsla som drar åt båda hållen, eller snarare stöter ifrån. O ena sidan så har du det resonemanget som du beskrev vilket avstyr från barnhållet. O andra sidan så finns alternativet att bli singel igen, skaffa egen lägenhet och börja om från 0. Först finns en risk finns att jag tappar många/alla av våra gemensamma vänner som idag utgör en stor del av mitt sociala liv. Aktiviteter där båda är med kan bli i stort sett omöjliga och jag riskerar att bli utfryst.
Sen tillkommer den minst lika stora utmaningen att som man nära 30 idag, som inte är redo för barn att träffa någon ny, via nätet (ser inga andra realistiska platser). Senaste undersökningen (från 2009) visade att det är <10% av kvinnor under 40 som inte vill ha barn. Så där reduceras det direkt drastiskt, och så ska man då lyckas hitta någon av dem, och utkonkurrera alla andra män som är intresserade av samma kvinna. Eller hoppa runt mellan kortare förhållanden man vet troligtvis inte kommer hålla.
Jag vet fan inte vad jag ska göra, hur jag än gör så känns det som att det blir fel.
Intressant frågeställning, i min bekantskapskrets är de flesta ihop med sin 25-30 års kärlek och har skaffat barn men även de som bröt upp har hittat ny partner och har barn idag men är några år efter.
Om du bor i en mindre ort är det oftare mycket svårare att bryta upp och hitta en ny potentiell partner men i större städer är det ofta betydligt enklare. Sedan är det ju svårt att hitta en idealpartner till 100% och man får kompromissa sig fram.
