Sweden Rock Magazine

Tjena,

Jag lade märke till att det inte finns någon tråd om Sweden Rock Magazine.

Hur tycker ni att utveckligen har gått? Själv så tycker jag inte att Sweden Rock är alls lika bra längre, mest på grund av att innehållet inte alls är lika intressant som det var under, säg, de första 20 numren. Att exempelvis Avantasia hamnar på sidorna som är exklusiva för prenumranterna medan Alice In Chains hamnar på omslaget, ja det säger ju det mesta om hur det gått för tidningen. Missförstå mig rätt. Alice In Chains är ett av de grungeband jag faktiskt gillar och lyssnar på. Men förr i tiden så hade det varit otänkbart. Jag retar mig också på att det är en massa "Trump är hemsk" hit och dit, även om det kanske inte bör ha så mycket med tråden att göra. Jag kan dock inte sluta att irritera mig på att vissa skribenter vädrar sina politiska åsikter i tidningen.

Hur som helst. Jag har hängt med sedan det första numret av Bright Eyes och tycker helt enkelt att tidningen blivit sämre. Det är färreintressanta intervjuer och layouten är inte alls lika bra(även om den är mer professionellt gjord nu för tiden). Dessutom så recenseras inte alls lika många intressanta skivor numer - enligt min åsikt, vill jag tillägga.

Vad tycker ni själva om tidningen, innehållet och skribenterna? Gillar ni den mer nu eller föredrog ni tidningen som den var förr? Vad gillar ni med tidningen? Vad gillar ni inte med tidningen? Vad skulle kunna göras bättre?

Förresten! Bright Eyes var ju det bästa som hänt världen! Där kan vi tala om högkvalitativ läsning från början till slut - i varje nummer dessutom!

Det är väl som med Close Up, man säljer en tidning till så många man bara kan. Därav Alice in Chains-exemplet.

Politik i musiktidningar är förjävligt. Jag hajar om man vill kanske markera mot Ted Nugent, i själva intervjusammanhanget, med fakta som denne fått om bakfoten, men att uppmana till politik eller skriva in sin egen agenda är en styggelse.

Läser den hyffsat regelbundet sen några år tillbaka och tycker väl inte att den har blivit sämre. Att man vill locka folk att prenumerera för att få tillgång till allt innehåll är väl inte så konstigt.

Politiska åsikter hos skribenterna har jag inte noterat, däremot vädrar förstås intervjuobjekten sina åsikter.

En försämring tycker jag är införandet av att sätta stjärnor som betyg i stället för siffror. Det känns som att det blir mer plottrigt.

Annars tycker jag att det är en bra bredd på recensionsvalen, intressanta reportage och intervjuer och en välgjord tidning överlag. Så gott som varje nummer jag köper ger mig minst ett nytt band att lägga till i spellistan.

Är prenumerant sedan ett par år tillbaka.
Så det är med blandande känslor man läser den.
Har dock alltid varit en av mina favoritmusiktidningar.
Det har sina fördelar och nackdelar.
Men om man skall sätta plus och minus


Plus:
Alltid bra artiklar
Mycket musik som kommer fram
Bra layout

Minus:
Saknar Mikael Åkerfelds Krönikor
Betygsystemet
Saknar att man fick med Promo CD eller en liten godsak
Tröjorna och förmånerna gäller ibland bara de nya prenumeranterna inte de nya

Köper något nr ibland om det står något intressant. Men har märkt att många av de intressanta banden som jag vill läsa om bara finns att få tag på om man prenumererar. Vilket gör att jag då inte köper tidningen och någon prenumerant tänker jag inte bli för så ofta är det inte att det finns något intressant att läsa.

Jag skummar varje nummer, men tycker att upplägget är väldigt fantasilöst. Det är recensioner och det är intervjuer. Punkt. Varför inte lite artiklar om olika metallgenrers historia? Eller om hur vissa teman har skildrats i musiken genom tiderna? Analyser av olika bands visuella stilar? Det finns så mycket som kunde göras men som redaktionen uppenbarligen är för lat för.

Tror ni att tidningen kommer att leva vidare
eller kommer den gå på halvfart så länge Corona-Krisen kommer att hålla på

Tidningen var bättre förr om ni frågar mig men det är väl en smaksak

Tidningen är ok. Varken mer eller mindre.
Sämst är betygsättningen där i princip allting får höga betyg. Känns som att redaktionen är rädd för att stöta sig med artister.
Märks även i artiklarna. Artisterna utmanas över huvud taget inte.

Föredrog Close Up mycket mer även om den var riktad åt det lite hårdare hållet.

Varför togs länkarna till PDF-tidningarna bort?

Om jag förstått det rätt, är det nu tänkt att gamla nummer ska bli tillgängliga på Internet. Är det någon som har koll på detta? Jag föredrar de äldre numren, nu är det ju typ en intervju per nummer som intresserar mig. Det hade varit guld om de gamla Bright Eyes-tidningarna blev tillgängliga i digitalt format.

Vad tycker ni om tidningen efter de gjort om den.
började tröttna lite på den men funderar på att ta upp en prenumeration igen.

Alla åsikter räknas


PS Admin kanske borde flytta på denna tråd till Tidningsavdelningen

Kom över ett ex av tidningen och hade innan jag började bläddra en tanke på att ta en prenumeration.

Efter att ha läst det numret (det senaste) så är mitt bestående intryck - ALDRIG I HELVETE!!!

Hårdrock för mig är något av den sista kulturella utposten där man ska slippa vänsterpolitisk propaganda både mellan raderna och kastat i ansiktet. Sweden Rock Magazine visade sig 2023 vara raka motsatsen till det! Det är användande av identitetspolitiska ord som "hen" blandat med massvis av arga vänsterpolitiska uttalanden samt sedvanliga insinuationer om att SD är nazister. Med andra ord precis som i vilken svensk tidning som helst idag. Detta är det sista jag vill ha när jag ska läsa om hårdrock!

De får inte en spänn av mig! De har helt missat poängen med hårdrock. Hårdrock ska vara en fristad från den här typen av mer eller mindre tydliga pekpinnar! Verklighetsflykt för fan.