Vilket är ditt sjukaste minne från Arbetsförmedlingen?

Okej jag visste inte att du var så ung. Men då är det helt korrekt. Dock brukar man själv få fylla i sina uppgifter när man söker ersättning från försäkringskassan så lite konstigt att AF skulle göra det? men otroligt klantigt av dem. Som tur var, otroligt smidigt och enkelt att åtgärda säkert.

Eftersom jag är äldre än trådskrivarna (antar jag ) måste jag bidra med att berätta hur det var på 80-90 talet. Vi gick till Af, träffade en handläggare som satt på rad med plastskärmar som väggar och en disk emellan handläggaren och den arbetslösa, vad man fick var kassakort i papper som katshunk! skulle stämplas med en stor stämpel vars ena del liksom åkte ned. En sådan stämpel skulle stämplas och sitta vid varje vecka. Korten var på två veckor och man skulle ange om man varit arbetslös eller jobbat och signera det med namnteckning. På sommaren fick man 4 kort dvs 8 veckor. Och jag kan säga att jag mer än en gång postade färdiga kassakort i frankerade kuvert till a-kassor från vänner och bekanta som passade på att åka på lååååång solsemester och dricka öl och bada i havet och ha det najs. Oftast hade de även någon som såg till bostaden under tiden de var borta och den hade fått stränga instruktioner att om det kom ett brev från af skulle vederbörande öppna det och se om det var en kallelse. Det hände nu aldrig på sommaren att man fick en kallelse men ifall att. Man behövde aldrig redovisa något jobb. Aldrig. Af kunde däremot skicka ut jobbanvisningar om man hade otur. En gång stämplade jag fullt 300 dagar. Hade fullt upp med annat och tyckte nog att det var lite konstigt att jag inte fick någon kallelse till möte under hela tiden men jag tänkte att skitsamma. Sökte inga jobb. Hämtade kassakort för en månad åt gången och det var aldrig några diskussioner om det eller runtomkring. Jag ligger lågt så länge jag kan tänkte jag vilket jag gjorde tills dagarna var slut och jag inställde mig på af utan att ha bokat tid. Handläggaren slog i datorn och sa vad konstigt...det står här att du söker deltidsjobb, nej heltid sa jag och det står att du är outbildad, nej jag är utbildad som ditten-datten och har lämnat in papper på det. Det var förklaringen till att jag kunnat gå i godan ro och pysslat med mitt. På den tiden fyllde inte den arbetslösa i något på datorn själv utan det var handläggarnas sak. Jag var glad iaf för med min utbildning hade jag åkt på jobb mycket snabbt. Till alla moralpoliser kan jag säga att jag har och är löneslav.

Just ja, jobben stod i en papperstidning fast om man verkligen ville ha ett jobb ringde man själv upp en arbetsgivare eller frågade någon kompis om de visste något ställe som sökte folk. Eller så frågade någon kompis om man ville jobba på samma ställe som den. Det fanns massor med jobb och om man ville ha jobb var det aldrig några problem att fixa det. Jag passade på att prova att jobba i olika yrken innan jag utbildade mig. Det var kul. Det var inte petigt med gymnasieutbildning eller så fast du var tvungen att vara anställningsbar dvs hel och ren och ha respekt för de äldre på jobbet. Du gjorde det du blev tillsagd att göra och försökte snabbt få ett hum om hur man nu gjorde det jobbet krävde. Man klagade aldrig på jobb utan tröttnade man efter ett tag bytte man jobb. Lönen var som den var, facket bestämde den. Men fick extra vid sidan om när jag gjort bra ifrån mig och jobbade för privata företagare men man frågade inte eller delade om det. Hände mig på flera jobb. Om jag ville ha mer pengar brukade jag ordna ett extrajobb till. Det var ordning och reda på den tiden.

Det finns många exempel.
En gång hade jag läst språk i två år på universitetet och blev arbetslös. Då fick jag en anmodan av AF att söka ett jobb som översättare för tyska. Jag har aldrig läst tyska sade jag. Sök jobbet annars stänger vi av dig sa AF. Så jag sökte men fick snabbt nej.

En annan gång under finanskrisen drabbades jag ånyo av arbetslöshet. Då hade jag jobbat på kontor i 10år. Sök jobb som städare och vårdbiträde sade AF. Jag sökte och sökte men inget städ- eller vårdbolag ville anställa en 35+ akademiker med lång erfarenhet av kontor. Jag sökte då kontorsjobb igen och fick en varning att jag inte sökte anvisade jobb.

Det värsta som hänt, som jag fortfarande bråkar med dem om är följande :
Jag vill undvika att böla hur jäkla svårt det är att få på min handläggare, MEN, hon svarar sällan mina mail och om jag ringer henne så får jag telefonsvarare som säger ”bla bla återkommer igen kl XX:00”, ringer en minut efter den tiden hon ska ha återkommit och gisssa vad? Hon återkommer en senare tid istället. Händer varje gång jag försöker ringa in.

I alla fall. Fixade ett jobb på deltid så jag antog att det inte var någon poäng att fortsätta vara inskriven på AF, liksom vad är logiken i att söka jobb om jag redan har ett jobb. Fick äntligen tag på min handläggare som kräver att jag förblir inskriven för att jag fortfarande är med i Rusta och Matcha. Rusta och Matcha har jag varit inkriven på i över ett år nu utan att en enda gång fått kontakt från det företaget jag valde.
Spolar fram... nu jobbar jag inte längre och har försökt få a-kassa via unionen (värsta mistaget att välja dem, usel kundservice) och bara för att jag var med i Rusta och Matcha under tiden jag jobbade så har jag inte rätt till a-kassa enligt unionen.

Sitter nu och bråkar med både unionen och AF som har pågått i 3 månader tack vare unionens förjävliga ”handläggnings tider” där man är tvungen att ringa in varje dag för att dem ska göra ett litet steg i din ansökan.

Lita inte på någon av dem.

Vad betyder "Miroi" för någonting?

Det var ett utbildningsföretag. De konkade för runt fem år sen vad jag kan se.

Någon typ av vuxendagis som blev poppis att skicka arbetslösa till främst under Reinfeldts regering. Blev konkurs så småningom.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/efter-1

Ja, så mycket skit man har tvingats gå om och om igen. Tack min make för att vi kan leva
på din lön och att vi hjälper varandra. Gemensam ekonomi.

Men Af har brutit ett skriftligt avtal, att jag skulle få ha kvar åtgärder i Jobb- och
Utvecklingsgarantin till 25/11. Men det bröt de och kastade ut mig i maj månad.
Trots att jag följt alla regler och sökt tjänster.
Lyckligtvis kan jag gå i förtida pension om något år, för det är ingen som är intresserad
av mig angående de tjänster jag sökt. Och jag söker jobb varje månad. Men varför ska
jag behöva vara inskriven i Af? Det är en mänsklig rättighet att slippa det när de bryter
skriftliga avtal. Skit i dem säger jag bara, men visst det beror på vilken situation var
och en befinner sig i och vilken ålder man är i.

Men nu tänker jag bryta kontakten med dem och skita i att aktivitetsrapportera.
Jag har alltid fått arbete genom kontakter tidigare, aldrig att Af har gett mig ett
riktigt arbete. Bara meningslösa träffar.

Men jag är ingen offerkofta, men rätt ska vara rätt. Nu skiter jag i Af och min make
och jag sköter oss själva. Inga kids, tack och lov.

Men Samhall får nästan sju miljarder kronor/år av skattepengar för att anställa olika typer av människor.
Och svenska stora företag köper dem för att gå och städa, packa och slava för skitlöner.
Företag borde anställa egna städare som känner en lojalitet med företaget.

Kom ihåg när man hade mucka lump runt 92, kom till någon samling på AF, så står en kärring där yllar om "Flyktingar" och minsann dela logement med varandra, det var så jävla synd om dem.

Då hade man legat inne 1 år och dela logoment med 20 pers under den tiden fått utstått ett annant pracital jokes osv , sånt som hör den miljön till.

Man skakade bara på huvudet. Att man skulle lyssna på batikkärringen jävla skitprat.

Hamnade på något vuxendagis som kallades för AMI, där hade dom fina datorer för den tiden. Så jag tog med spelet doom för att fördriva tiden litegrnn.. Dagen efter satt det en skylt på datorerna, man fick absolut inte ta med egna program till deras datorer.

Att man skulle stå för att få en nummerlapp....

Att det fanns ett jobb i Gävle för mig, precis gått ut gymnasiet och inget körkort dessutom 50mil ditt.