Vilket är ditt sjukaste minne från Arbetsförmedlingen?

HAHAHAHA!! Fan va jag garvade när jag läste detta. Så jävla spot on hur ”logiken” funkar på AF. Med tanke på att den sköts på detta sätt är det helt sjukt att denna betongkloss inte lagts ner tidigare.

Jag var också kallad dit en gång i tiden när jag var mellan jobb, man skulle vara där typ 4h. Det delades ut papper som skulle fyllas i, jag började med det direkt medan tanten babblade på. Efter 5 minuter var jag klar, räckte upp handen och sa att jag var klar, "kan jag gå nu?". Javisst sa hon, de andra såg ut som frågetecken. Har inte satt min fot där sedan dess.

När jag var tvungen att gå dit och jag hade ny tjänst som jag skulle tillträda efter 3 månader. Träffade en handläggare. Efter 2 veckor ringde hon och sa med glädje att hon lyckats fixa en praktikplats på ett lager. Jag hade vid tillfället ca 10 år i en bransch där högre utbildning är ett krav.

Hade dom kvar såna där stora scrollhjul på 'kunddatorerna' ända till slutet?
Jag hade en kompis som var tvungen att gå på nåt möte men han var utomlands eller liknande så han skickade dit en vän som låtsades vara honom. Det var ett ganska vanligt trick.

Att 'fila på sitt cv' kan man tydligen göra i flera år även om man inte gjort någonting på dom åren
CV-kurs..

När jag var yngre var jag och mina vänner arbetslösa en tid. Vi gick till nåt ställe för ungdomar, det hette väl typ ungdomslyftet eller nåt annat löjligt, där en av mentorerna hatade alla ungdomar som bara gled runt 'GÅ UPP PÅ MORGONEN OCH STICK UT OCH JOGGA!! GÖÖÖÖR NÅNTING!!' kunde han skrika när alla slackers drog sig från att söka jobb.

Rolig tråd, ser fram mot när försäkringskassan läggs ner och historierna därifrån börjar rassla in

Jag har en liknande, relativt värdelös historia.
Efter ett halvdussin år i vårdbranschen utan utbildning så blir jag kallad på möte, kring, just det: rekryteringsträff. Jag vet ju vad det är - en massa dönickar som tar in den som kostar minst, jag viker mig inte för sådana arbetsköpare. Jag har min lön och den rubbar dem inte.

I alla fall så tar jag mig dit dagen i ära; 09:00 på plats i detta jävla rum, blir mött av en anställd på AF och säger mitt namn m.m. - slår mig ner på en stol som alla andra (obs. det var BARA invandrare, lätt surr på allt annat än svenska) i det avlånga rummet. Kvinnan längst fram börjar prata. Hon talar om något om att utbilda sig, trainee-utbildning kallar hon det. 50% utbildningstakt till undersköterska i tre år, samt garanti på 50% tjänstgöring bredvid detta. Fy fan vad nice det lät kände jag! Jag blev så peppad på det där, arbetsförmedlingen stängde mellan 11-13, så jag skyndade mig för att träffa min handläggare innan 11, detta bara MÅSTE jag komma in i - värsta chansen.

Ringer hennes telefon medan hon står i kö, förklarar att jag står utanför hennes kontor och vill träffa henne. Får till svars att hon är ledig men jag får träffa en annan handläggare, fine. Sätter mig ner, jag förklarar vad jag gjort idag och hur jag känner - får till svars att det inte riktigt fungerar så och att jag måste gå på ett annat tillfälle. Sagt och gjort, fortsätter pusha - till slut får jag svar på mina önskningar, att jag inte är kvalificerad för detta tillfälle. Jag skulle inte ens ha varit där, det var fel papper som skickats till mig och jag hade missat det jag skulle till, samt att jag var sen med att lämna in aktivitetsrapport - allt resulterade i tre månader utebliven ersättning och jag fick inte rätt när jag visade upp att jag visst varit kallad till den träffen.
Min stads sådan hette bunkern och låg i en källarlokal, entrérummet hade SFI med cirka 60 personer och längst-längst in (gipsvägg i gipsvägg med surrande mikrovågsugnar) så fick CV-skrivarna sitta i katetersal. Det kändes alltid så förnedrande att gå dit, det luktade alltid sådär illa som invandrare tenderar att lukta. Jag målade en seriestripp om känslospelet som förslog de dagar man gick dit.

Det var på tiden när man sökte jobb genom att skicka ansökan med brev. Fick ibland anvisade jobb med post från AF där det var med en blankett som skulle med ansökan. En blankett som arbetsgivaren skulle fylla i och skicka tillbaka till AF för att bevisa att jobbet var sökt av mig.

Ett anvisat jobb som jag var tvungen att söka, var som optikerassistent. Hade jobbat inom vården och barnomsorgen och hade aldrig besökt en optiker och använde själv inte glasögon. Hade ingen aning om vad jobbet innebar men skickade ändå iväg ansökan för att inte riskera att bi av med a-kassan.

Var på väg att ringa och fråga arbetsförmedlaren som hade skickat anvisningen om hon hade skickat till rätt person.

Den arbetsgivare måste trott att jag var heltokig som sökte jobbet utan som helst utbildning eller erfarenhet av jobbet.

Hade haft ett vikariat i 6 månader från januari till början av juni och hade redan fått en fast anställning på ett annat jobb som skulle börja i augusti. Detta innebar att jag behövde ha a-kassa under tiden jag inte fick ut semesterdagar från vikariatet, detta rörde sig om ungefär en månad. Dock vet ju alla att i sann byråkratisk anda så måste man söka jobb ändå för att få ut sin a-kassa. Handledaren var förstående och hon förstod att det var lite onödigt att behöva söka jobb när jag ändå hade en fast anställning om en månad.

Jag blev uppmanad via brev att söka en tjänst som trafikflygförare aka pilot. Skötebarn inte denna så fanns risk för indragen a-kassa.
Ringer upp min handledare oxh förklarar att jag varken har befogenhet eller utbildning framföra ett passagerarflygplan.
Får
Till svar att man kan ju chansa och skicka in en ansökan, kanske har man tur.....

För ett antal år sen var en tvungen att vara med i ett projekt, som innebar att man var tvungen att sitta fyra timmar om dagen i en av arbetsförmedlingens lokaler, tillsammans med andra arbetslösa och en "coach".
Där satt vi vid varsin dator och fick skriva ut annonserna på jobb vi tänkte söka. Söka jobben fick vi göra hemma sedan.
Skrev ut några jobbannonser varje dag.
När man suttit av tiden där så var det dags att hämta barnen på dagis...
Hade varit mycket mer effektivt att lägga de 5 tim barnomsorg som man fick som arbetslös på den tiden, till att söka jobb från datorn hemma istället för att bara skriva ut annonser...

En annan lite sjuk sak var när jag tagit ett nummerlapp, men det var ett sådant kackel bland somalierna, så handläggaren var tvungen att skrika ut numret för att någon skulle ha en chans att höra...

Jobbade cirkus 80-85 procent av en heltid, handläggaren sa hela tiden bara "men det är inte 100%". Hon sa jag skulle söka och fixa resterande procent till heltid på en halvtidstjänst som säljare på clas ohlsson, pendlingsavståndet var sju mil enkel väg. Så 14 mil för att jobba 50% på clas ohlsson

Samma handläggare ville jag skulle söka jobb som innebar flytta 100 mil för att jobba 75% på Åhlens i stockholm, hur jag skulle fixa boende hade hon inget svar på. Sjuka människor på af, dom orkar inte ens anstränga sig.

Nu kommer minnena tillbaka! Jag var arbetslös från april till slutet av augusti 2010. Jag och fyra kollegor hade blivit uppsagda från vårat vidriga kontorsjobb då de höll på att gå i konkurs men jag hade kommit in på min universitetsutbildning vilket gjorde att motivationen att söka jobb inte var på topp. Dock behövde jag ju få a-kassa under tiden för att slippa att slösa på mina sparpengar samt skatteåterbäringen vilket gjorde att jag pallrade mig ner till arbetsförmedlingen.

Detta var i Täby så det brukade inte vara för mycket folk där, däremot så hade de ju mängder av broschyrer och affischer, samtliga med glada människor. Eftersom jag var ung så var jag lite rädd att de skulle kunna neka mig a-kassa om jag sade att jag hade tänkt att plugga inom en snar framtid vilket inte skulle göra mig tillgänglig till arbetsmarknadens förfogande. Handledaren var en trött dam runt 40-år som mest såg uttråkad ut eftersom det knappt var någon människa där. Älskar att man inte heller bara kunde komma fram och prata med henne utan man var tvungen att ta en lapp som på apoteket. Hon hänvisade mig sedan till de legendariska datorerna som hade fantastiska kulor istället för möss. Hon gav mig även papperslappar där jag skriftligen skulle fylla vilka 30 jobb jag hade sökt varje månad. Det räckte inte att visa henne ansökningshistoriken på AMS hemsida utan de skulle skrivas ner på lapparna.

Blev även tvungen att gå på rekryteringsträff två gånger och båda gångerna satt där och smålog för sig själv. Jag var nog den enda svensken som var runt 20. Resten var antingen invandrare eller svenskar som var uppemot 50-60 år. Mötte även två av mina gamla kollegor där som såg helt nedbrutna ut och fortfarande inte hade lyckats att hitta något jobb. Detta var mitt under sommaren då det var värmebölja, fotbolls-vm, skatteåterbäringen hade kommit och studierna väntade. Tanten som var ansvarig för rekrytreringsträffen presenterade företaget och det visade sig vara något litet familjeföretag som arbetade med emballageförsäljning eller liknande. Tydligen valdes några slumpmässigt ut för att bli intervjuade av henne och döm min förvåning när jag blev vald att prata med henne. Sade dock sanningen att jag endast kunde jobba i en månad, hon såg inte glad ut haha.

Sjukaste var nog när jag fick ett av mina absolut roligaste jobb från AF 2005. Ett säsongsjobb i Sälen. Jag slapp min dåvarande svindryga tjej jag hade då och jag kunde åka snowboard i nästan 7 månader konstant. Det kom helt oförberett oxå. Jag masade mig ner dit, efterbäng och mosig, för och ljuga AF-kärringen i ansiktet som vanligt att jag sökt jobb och försöka snacka mig loss ifrån nästa veckas möte ,antagligen. Sen hon ba, du sa att du gillade att åka skidor va? - ...eeh, ja typ.. - Jag har hittat en grej här i Lindvallen på ett bageri...intressant? Jag åkte dit med min keffa tjej samma helg, snabb intervju. Jobbet va mitt. Kunde flytta hemifrån, åka bräda, supa, knulla turist-tjejer från Danderyd och Tierp och andra säsongare, ofta från Gbg (otrogen mot min min tjej som in i helvete tills hon kom upp en gång och fick fatt i mobilen när jag duschade och pyskade ur totalt, grymt skönt för jag var för feg att dumpa henne själv, ringde iof aldrig hem till henne heller så hon borde fattat vinken kanske) och sno vin och Jäger från restaurangen min boss ägde. Hela den perioden har jag att tacka AF för. Sjukt kul hade jag.