Troligen en slags blandning av de tre första förslagen. Primärt sorg och ilska, men till skillnad ifrån Ebba och andra terror-offer hade man nog känt lite skadeglädje över att de åtminstone valde det mål som har mest ansvar över att denna risk överhuvudtaget föreligger i Sverige. (Dock skulle självfallet massa oskyldiga så klart också träffas, vakter, tjänstemän och andra som inte bär ansvar på samma sätt som politikerna själva, såväl som de politiker som inte bär ansvar över utvecklingen.)
Även viss rädsla över potentiella motreaktioner, såväl från medborgare som stat. Skulle politikerna inse att deras skyddade värld inte är så skyddad som de föreställt sig skulle det nog kunna bli något totalitära överreaktioner trots allt.
En attack på riksdagen hade också varit symboliskt känslosamt, och kunnat skapa felriktade våldsreaktioner i likhet med förslag 5.
Citat:
Ursprungligen postat av
BewilderedHulder
Politiker må vara dumma i huvudet, men det är MINA dumhuvuden.
Haha, well said!