Varför skäms inte svenska mammor för att erkänna att de hellre jobbar än är med barn?

Som svar på ditt längre inlägg, extremt intressant läsning! Det är mycket jag skulle vilja kommentera men jag är rädd för att vi hamnar off-topic och blir raderade.

Poängen jag har försökt få fram i den här tråden är just att vi behöver uppmuntra kvinnor att vara hemma med barnen längre och inte stressa tillbaka till arbetet. Jag är övertygad om att det är inte själva arbetet som lockar utan pressen och stressen kvinnor har på sig av sin omgivning att man måste återgå till arbetet efter ett år, annars är man inte "självständig" eller saknar drivkraft. Det enda man verkar se till är hur mycket man bidrar ekonomiskt till hushållet. Saker som att uppfostra barnen, sköta hemmet, sköta ekonomin, ordna middagar, planera resor och semestrar verkar inte betyda något. Men jag ser en stark konservativ trend växa bland unga, framförallt i USA, och jag hoppas att vi kommer återgå till någon slags nykonservativ värdegrund inom något decennium eller två. Under tiden behöver vi, framför allt i Sverige, lyfta fram personer som många gånger säger självklarheter men som få unga får höra i hemmet, i media eller i skolan. Att det skulle vara frågan om något förtryck, eller försök att underkasta kvinnan är ren marxistisk propaganda som har förgiftat hela samhället. Det finns många hemmafruar i USA som driver Youtube kanaler och gör framträdanden, att dessa kvinnor skulle vara kedjade eller förtryckta av sin man får mig att gapskratta. De är många gånger exempel på de starkaste kvinnorna vi har i västvärlden. De drivs av kärleken de får och ger till sin familj och det fungerar som bensin för människan och gör det möjligt att prestera på toppnivå, oavsett om du är kvinna eller man. Dessa kvinnor behöver vi lyfta fram som förebilder, våra unga kvinnor och blivande mammor måste stänga av propagandan som vräks ut på Nyhetsmorgon, avinstallera Tinder och se att det kan vara fantastiskt att vara hemma med sin barn.

Den trenden du talar om finns även bland unga i Sverige(jag är del i den själv, har nyligen gått hem på heltid), men här är det svårare att nå ut med sitt budskap och det är, med tanke på hur staten motarbetar, svårare att faktiskt ta steget och leva den livsstilen(jag upplever att steget är svårare att ta än livsstilen i sig). Det är inte konstigt att många unga reagerar, vi har ju vuxit upp på dagis och fritids och ofta haft stressade föräldrar. Vi vill något annat för våra barn.