Varför skäms inte svenska mammor för att erkänna att de hellre jobbar än är med barn?

Stöter på detta titt som tätt. Mammor med barn under ett år som helt ogenerat säger att de ser fram emot att börja jobba igen.

Observera nu att jag kan förstå att man känner så. Samhället är inte speciellt bra anpassat för att vara hemma och det är lätt för många att bara bli sittandes med plattorna.

MEN.
HUR FAN KAN MAN BERÄTTA DET FÖR ANDRA??
Jag skulle se det som ett enormt nederlag och misslyckande om jag kände så och skulle ALDRIG berätta det för någon. ”Ja hej! Jag är så kass morsa att jag hellre sitter i kassan på Ica än är MED MINA EGNA JÄVLA BARN!”

För att de är lata, känslokalla och manliga.
De saknar stolthet och har inget feminint kvar förutom fittan mellan benen.
Det sista jag skulle göra är att göra en svensk brud på smällen. Finns undantag givetvis. Men då är det just.. ett undantag.

Det är väl tvärtom, de skulle hellre förbli hemma med sina barn, men den inställningen är tabu och därför ljuger de.

Därför att svenska kvinnor har grava problem och är extremt skadade utav det moderna samhället, med allt vad det innebär..

de älskar inte sig själva därför kan de inte älska barnet?

Nja.
Den kategorin finns förstås också nen de är i regel riktigt lata träskpaddor som inte skäms för att sätta ungarna framför plattan medan de själva sitter med instagram.
Menar du att det gått så långt att det anses fult att vara med sina barn?

Jag tror det beror på att det oftast är kvinnor med fina jobb som presenterar det som något bra att gå till jobbet och lämna ungarna hemma.

Vanliga kvinnor som jobbar inom vården, städare och dylikt vill nog hellre vara hemma en period med barnen, koppla av, ta det lugnt, bli försörjda av sin hårt arbetande make och samtidigt klaga på hur "förtryckta" de är.

Men visst, generellt så har kvinnor idag en fientlig syn på barn, som en börda och ett hot mot deras frihet.

Dom orkar inte tjafsa med farsan(alfahanen)

P pillret har dödat deras äggstockar och fortplantningsförmåga så de siktar in sig på att samla ihop så mycket pengar som möjligt till surrogatmamman. Vissa kvinnor bränner upp sitt liv redan vid 16 år då de ofta legat runt med 40 pers och fått alla möjliga olika könssjukdomar.

Tjejer som jobbar är skam.

Det är väl mer tabu att våga erkänna att man hellre är hemma med sina barn istället för att jobba. Har man dessutom möjlighet att vara hemma ända till barnen börjar skolan så är det väl ännu mer provocerande. Att börja jobba igen efter mammaledigheten tror jag inte det är så många som stör sig, inte vad jag har upplevt i alla fall.

Det kan omöjligen vara fullvuxna individer som svarat i denna tråden. Mja en kanske.

Och det kanske kan vara ok men sådana utfall om ni inte riktigt jobbat upp empati och världsförståelse än.

Kvinnor vill vara hemma med ungar. Det är därför de släpar efter i karriären och det är därför de får sämre pension. (Obs löneskillnader är en bluff, män och kvinnor tjänar lika mycket för samma arbete, blanda inte ihop detta med mitt påstående). Och sen när de väl ska börja jobba går de ner i tid för att barnen ska slippa vara länge på sina verksamheter. Så här ser det ut i min umgängeskrets. Och statistiken ger stöd för att det skulle förhålla sig så här generellt.

Helt enkelt för att de behöver stålarna för att ge sina barn det alla andra sägs få; semester, mobiler, godis, utflyktspengar i skolan, hämtpizza, smink, fotbollsskor, en hund, en HÄST!, ny mountainbike, spelkonsoll, märkeskläder. Skara nöjesland, egen pc osv. Och cigaretter & alkohol till sig själv.
- Jag är en bra morsa som låter mina älskade barn gå på dagis och träffa andra barn där de lär sig mycket istället för att vara utlämnad till mig hela dagarna. Jag som alltid kör fel med bilarna på mattan! Sedan får de kärlek när vi träffas och jag har råd att ge dem det som krävs i deras liv Det är något som de skulle bli mycket sura på annars. Så jag har inget val egentligen och vid sådana tillfällen reagerar väl jag och andra människor på så sätt att vi försöker se det som ändå är bra i vardagen och gilla det fullt ut. Annars skulle livet bli outhärdligt. Och inte fan skulle jag våga säga att jag hatar mitt jobb och skulle vilja gå hemma istället. Då skulle jag bli idiotförklarad:
- ja, men sluta jobba då ditt pucko!
Vilket, som ovan beskrivits, inte är ett val som går att göra med den lön MIN man har i alla fall!