Särartsfeminism - den enda sanna feminismen?

Ja, det var ett bättre svar.

Men jag fattar inte varför du alltid måste göra den sämsta möjliga (och mest långsökta) tolkningen av vad din meningsmotståndare skriver. Du förstår mycket väl att jag inte menar att det ska vara valfritt för föräldrar att ta hand om sina barn eller ej, så varför låtsas du göra den tolkningen?

Så för tydlighets skull: Frågan är inte om föräldrar ska uppfostra sina barn eller ej, frågan är hur föräldrar väljer att fördela den uppgiften sinsemellan. Jag menar att det är bättre för alla om det valet är upp till föräldarna själva. Det är bättre för barnet, för familjen, för föräldrarna som individer och för samhället. Det är möjligtvis sämre för den som får obehagskänslor över skillnader i utfall på gruppnivå. Men det är också allt.

Det är inget konstigt med att den ena föräldern vill vara hemma med barnet och den andra föredrar att försörja familjen. Det är en variant av rollfördelningen ”jag sköter disken så sköter du tvätten”. På vilket sätt går den friheten ut över andra? Det är ett ganska märkligt sätt att se på saken.

Vi behöver inga pekpinnar från folk som tycker sig veta bättre än andra hur de ska leva sina liv.

Nja,,,det är nog mer min mänskliga respons på allt övrigt jag sitter och svarar på på detta forum och jag svarar på mycket, nära 80% av detta är rent rasistskit eller antifeministiskt skit eller trams.

DU och några till är undantag, men pga mina brister agera som en alltid saklig robot så slinker även ni med i mitt sätt hantera läsförståelsen av text just på detta forum.
jag ber om ursäkt för det, RedX men jag gör mitt bästa.

men sen, så har jag svårt förstå hur jag inte ska tolka in detta....du skriver om valfrihet...och barn...mm.

Fast det är ju inte bättre för alla? Inte för kvinnor som får usla pensioner, mycket lägre inkomster, sämre karriärer och stressar halft ihjäl sig för de tvingas till dubbelarbete i samhället.
Inte bra för män som inte får denna naturliga nära kontakt med sina barn.
Inte bra för barn som inte får samma naturliga närkontakt med en far.

Du, ellr din sida verkar tycka att idag 2019 i Sverige så är det 100% fritt val för föräldrar med olika kön. De bemöts med samma förväntnignar, sociala krav etc i denna fråga.

Min sida anser att nej, vi har fortfarande olika syn på detta, mammor minsann bara SKA göra detta annars är de dåliga människor etc.

Att svenska män idag tar ut hela 26% av föräldraförsäkringen stavas pappamånader.
Forskning på vad dessa pappor tycker detta har gett dem, är i regel fantastiskt god. De flesta är självaglada att de fått denna möjlighet/ erfarenhet. Vi ser också en mindre benägenhet till våld i samhället, andra värderingar hos män etc. av godo.

Kivnnors ökade inkomster, bättre karriärmöjligheter, mindre beronde av en man etc, är av godo.

Invänta kanske 10 år till och vi kan börja forska kring hur dagens ungar har mått av att pappa gått hemma istälelt för mamma etc.

OM resultatet av forskning på dessa saker hade visat att njaeee? pappor är nog itne så bra ha hemma med barn, så ja då hade jag kanske lobbat för att samhället borde börja tänka om i denna fråga, men eftersom detta ännu ej skett, så tycker jag att delat ansvar för barn mellan könen är en fullkomligt självklart mål för samhället jobba mot. precis som samhället har betämt väg i en radda likannde frågor... De där "friheten" att kunna dumpa sin föräldratid och föräldraansvar på den andra parten är inte speciellt bra för samhället i stort.

Ursäkten godtas.

Min poäng är väl lite grann så här: är det inte föräldrarna själva som ska avgöra vad som är bäst för dem? De flesta svenska familjer verkar ju tycka att en mix där båda föräldrarna tar ansvar för både inkomst och hem är det bästa. Upplägget att den ena föräldern är helt frånvarande och knappt träffar sitt barn är oerhört ovanligt. Och även en heltidsarbetande förälder kan ha mycket god kontakt med sina barn. Om föräldraledighet vore det avgörande för kontakt med barnen blir ju en institution som förskolan automatiskt problematisk. Tappar barnet kontakten med båda sina föräldrar när det går på förskola? Svarrt är förmodligen nej.

Sedan tror jag inte att folk i gemen värderar pengar lika högt som ni gör inom den feministiska rörelsen. Väldigt många kvinnor (och män med för den delen) beskriver tiden hemma med barnen som den mest värdefulla tiden i deras liv. Varför skulle det inte kunna vara ett rationellt beslut att välja detta till kostnaden av något lägre lön/pension? I synnerhet för den som har valt en partner som tjänar betydligt mer än vad man själv gör.

Och ja, jag anser att valet är 100% fritt utifrån de krav som samhället ställer på föräldrarna. Tvistefrågan är inom relationer och där är jag inte så säker på att det typiskt sett är mannen som propsar på att kvinnan ska vara hemma längre.

Hur många procent av föräldraförsäkringen som tas ut av respektive kön är i grunden helt ointressant för mig. Det enda pappamånaderna innebär är en begränsning i föräldrarnas valmöjligheter. En begränsning som införts för att blidka någon annan.

Nu får dt bli lite kort svar jag måste börja jobba.

jag ser detta på samma sätt som ajg ser på svensk alkoholpolitik eller dylikt.
Vi har ett samhälle med lagar och regelverk, medvetena sådana eller mer omedvetna ( normer ex)
Sen har vi forskning, data , statisitsk som berättar något för oss, ex. gällande människans oförmåga göra det som är bäst för henne i alla lägen, ex undvika att supa sig full/ skapa sociala nära band med sin egen unge.

I detta fallet med föräldraledighet så berättar den om konsekvenser av att nästan enbart mödrar tar det praktiska ansvaret för barn, eller hur?
De tär inte så bra konsekvenser för någon, möjligen undantaget de män som absolut inte gillar ta hand om barn men gillar tanken på att producera barn som andra ska ta hand om.
Alltså har vi en regering som försöker strukturera nya lagar som mer ska få balans i detta. Därav ex
pappamånader. Det har funkat hyfsat, fäder ökar mycket långsamt sitt föräldrauttag.

Så med denna kunskap, hur bör vi då strukturera vår fortsatta politik Red X?
Ska vi ta bort pappamånaderna? eller ska vi införa individualiserad föräldraförsäkring eller ska vi stanna kvar i samma eller kanske göra det på nått annat sätt ex. lägga till en pappmånad och kräva att fäder är 4 månader med sin unge om de vill ha pengarna istället för endast 3?

Upp till dig.
Jag har redan bestämt mig vad jag tycker är rätt väg att gå.

Den enda sanna feminismen dog på 70-talet när det blev lag på lika behandling.
Efter det har detta byggts på med positiv särbehandling och skräddarsydd skola och lagar för kvinnor.
Män trängs undan allt mer och är snart marginaliserade och undanträngda helt.
Inte ens inför totalt utplånande säger de något...

Silikonkopior av delar av dem finns redan att köpa på apoteket.

Kvinnor ska få rösta om det, låt Sverige bestämmas nedifrån och inte uppifrån.

Inkompetens ska bestämma sånt åt "riktiga" föräldrar, för "systerskapet" vinner ju SÅ mycket på att få sparka män på pungen.
Skit i vad som är bäst för barnen...

Ledsen för sent svar.

Jag tycker att det är ett väldigt stelbent sätt att se på föräldraskap. Att det skulle vara föräldraledighetens längd som avgör hur pass engagerad man är som förälder. Jag tror att pappamånaderna inte har särskilt stor effekt på pappors uttag av föräldraförsäkringen. Den effekt det har är att den begränsar mammors uttag då det finns färre dagar tillgängliga för de par som väljer att endast ha den ena parten hemma. I de fallen blir effekten att barnet börjar förskola lite tidigare än det annars hade gjort. Jag vet inte vilken forskning du hittat som menar att det skulle vara positivt för barnet, jag har då inte sett någon sådan.

Jag är lite välfärsradikal, så om jag hade varit ansvarig hade jag väl antagligen infört något slags system där föräldrar får en klumpsumma utbetald när ungen föds och sedan själva får välja hur de löser sin ledighet. Så kan vi lägga ner hela Försäkringskassesystemet med registrering och övervakning av föräldradagar.

Det finns inget självändamål med att ha föräldrar hemma en viss tid eller att de ska välja en viss fördelning. Det avgör familjerna bäst själva. En samhällsfråga blir det först när barnen hamnar i kläm. Och det gör de inte på grund av att mamma varit hemma mer än pappa eller vice versa. Även en heltidsarbetande förälder har möjlighet att vara hemma två hela dygn i veckan och 16 timmar per dygn resterande dagar. Plus semester och röda dagar. Det krävs inte föräldraledighet för att föräldrar och barn ska knyta an till varandra.

Märkligt i sånt fall att det är just när pappamånaderna infördes som just mäns föräldrapenningsuttag ökade...OM de nu inte skulle haft nån effekt.

Sen finns det gott om forskning som visar att är man inte speciellt närvarande i barns tidiga åldrar som föräldraföräkringen just täcker så blir man det heller inte i övrigt som handlar om praktiskt ansvar för barn ex vab eller deltid.

Vilken forskning har DU, att endast uttag av 1 förälder skulle ha någon positiv effekt på barn?
Och jag antar du är medveten om att precis som pappamånaderna är bundna till papan och inte kan övertas av mamman så är heller inte mammamånaderna övertagsbara av pappa.

Sen är jag rätt säker på at ti de fall där inte finns en mamma eller pappa så går de få ut dessa föräldradagar för den part som nu finns kvar.

JO jag har redan förklarat att där finns absolut ett självändamål med att vi arbetar mot att även män tar hand om barn och hem.

Det är inte vad jag påstår. Jag påstår att ju mer flexibelt systemet är desto enklare är det för föräldrarna att hitta den lösning som passar dem bäst. Om det sedan är 50/50, 75/25 eller 100/0 i endera riktningen är då av akademiskt intresse. Jag tycker varken att det går åt rätt eller fel håll när män tar ut en större andel av föräldraledigheten. Jag bryr mig inte särskilt mycket om hur andra par löser sitt föräldraskap så länge som barnet inte far illa.

Jag tycker däremot att det går åt fel håll när man vill begränsa föräldrars handlingsutrymme med att villkora pengar mot en viss typ av beteende.

Så märkligt då att det nästan jämnt "passar bäst" att kvinnan tar kostnaden av att skaffa barn.


jag tycker det går åt rätt håll ju närmre 50/50 det är.

Eftersom detta ger kvinnor större inkomster så även de får vettiga pensioner och ekonomiska möjligheter i sina liv.
Eftersom detta ger barn och fäder större tillgång till varandra.

Och det kan inte vara så att det beror på att många kvinnor vill ha det så?