Estland under sovjettiden.

I norra delen av Estland kunde man som känt se Finlands TV, och detta mediums fördärvliga inflytande på folkets moral vållade under 1980-talet stor oro inom det krackelerande sovjetimperiets ledarskikt. Det kan i den här tråden gärna sägas några ord om köksmästaren Väinö Purje, alias Väiski (1928-2012). Den jovialiske Väiski framträdde under 70- och 80-talen i över hundra reklaminslag för K-butikerna, en av Finlands stora butikskedjor. Han tillagade olika rätter och berättade om den bra servicen vid K-butikernas charkavdelning. Väiskin lihatiski, eller Väiskis köttdisk, blev ett begrepp.

Om inflytandet från Väiski, och Emmanuelle alias Sylvia Kristel, kan man läsa i den här elva år gamla artikeln i den finlandssvenska kulturvänstertidningen Ny Tid.

https://www.nytid.fi/2009/08/nar-kal...iski-vs-vaino/

För den som inte är insatt i kalla krigets historia kan man berätta att Väiski var Reklam-TV:s superstjärna på 1980-talet. Järnridån runt Sovjet-Estland klarade inte av trycket från Väiskis köttdisk som bågnade av boskapsprodukter. Terrorbalansen tog inte kål på begäret efter kött.

Representanterna för Sovjetmakten hävdade dock i åratal att Väiskis imperialistiska filéer och uppskärningar i verkligheten var gjorda av plast. Trots det gjorde sovjetmyndigheterna sitt bästa för att eliminera dem från esternas tv-rutor.
/---/
Den före detta KGB-agenten Juri Andropov, som övertog ledningen av Sovjetunionen i mitten av 1980-talet, menade, ackompanjerad av Karl Vaino, att inget annat än disciplin och ordning skulle få det vilseledda och dumma folket att inse sitt eget bästa. Då kriminaliseringen av tittandet på den finländska fiendepropapagandan, den systematiska störningen av sändningarna, amputationerna av tv-antenner, utvecklingen av alternativa program inklusive socialistiska discodanser och bytet av den estniska tv-ledningen inte lyckades hindra esterna från att falla för fiendepropagandan beslöt sovjetledningen att tillgripa en medicin som testats i Berlin.

Man beslöt att stoppa spridningen av det giftiga viruset genom att bygga en över 100 meter hög mur runt Tallinn. Huruvida planen var genomförbar var föremål för en häftig debatt. Den i Pärnu bosatta filmmakaren Enn Säde kom mycket väl ihåg att en av hans bekanta i ledningen för Sovjet-Estlands tv viskande hade nämnt att man höll på att förbereda det hemliga projektet.
/----/
En av Väiskis viktigaste medhjälpare var Emmanuelle. När filmen visades i finsk tv på midsommaren orsakade detta undantagstillstånd i Estland. Eftersom de finska tv-sändningarna bara syntes i en del av norra Estland, gick strömmen av Lada-bilar från landsbygden mot Tallinn och inte som vanligt i motsatt riktning. Efter nio månader registrerades också en tydlig uppgång i nativiteten.

Även om Väiski sålde andras kött och Emmanuelle sitt eget förenades de enligt propagandaforskarna av att de representerade en mjuk kraft, som väst ansågs kunna utnyttja betydligt bättre än motståndaren.
/---/
Vaino ledde Sovjet-Estland under den värsta Väiski-boomen dvs. åren 1978–88. Efter upplösningen av Sovjetunionen stack Vaino till Moskva utan att någonsin återvända till Estland. I den enda intervju som han gav som pensionerad erkände han att Väiski hade vunnit. Så ödesdigert rubbade dennes köttdiskar de fabricerade bilderna av de finländska kamraterna som plågades av blodtörstiga utsugare.

Här är en artikel på engelska om Väiski, skriven efter hans död 2012.

https://www.spiked-online.com/2012/0...d-cut-warrior/

While Purje is virtually unknown in the West his exploits are legendary in the Baltic States, especially in Estonia. Alo Lohmus of Estonia’s leading daily Postimees referred to Purje’s contribution to the Cold War as part of a ‘spiritual nuclear bomb’ that blew apart a corrupt system.

High praise, indeed, for a modest tradesman. That a butcher could gain such a position in a global conflict is one of the most curious chapters of Cold War history.
/---/
Unable to block the signals, the Communist Party launched a massive counter-propaganda effort. The party claimed that the sausages displayed in Finnish television were made of plastic and that Purje was a CIA agent. The commotion forced a jovial butcher to give interviews denying his role in a superpower conspiracy.

After the fall of the Iron Curtain, Purje was invited to host a cooking show on Estonian television. Even at the height of the controversy, the affable butcher never lost sight of the absurdity of the situation.

Karl Vaino, som nämns i båda artiklarna, var alltså förste sekreterare för Estlands kommunistiska parti 1978-88, och trots sitt estniska namn en rabiat befrämjare av förryskningen och bekämpare av "nationalistiska" tendenser bland esterna. Efter att Estland blivit fritt flyttade han till Moskva, och han lever faktiskt fortfarande (född 1923). Hans sonson Anton Vaino (född 1972) är en av Putins nära medarbetare, stabschef i Kreml, och känd som en hårdför antivästlig teknokrat och byråkrat. Och en skaplig förmögenhet har han också fått ihop.

http://www.estonica.org/en/Vaino%2C_Karl/
https://en.wikipedia.org/wiki/Anton_Vaino
https://meduza.io/en/feature/2019/09...in-real-estate

Det finns en rad reklamsnuttar med Väiski på tuben, exempelvis dessa.

https://www.youtube.com/watch?v=1THB65u7sQs

Mer om livet i Estland under sovjettiden kan man lära sig i den dokumentärfilm som tas upp i Ny Tid-artikeln, den flerfaldigt prisbelönta Disco and Atomic War (estniska Disko ja tuumasõda) av Jaak Kilmi från 2009. Där nämns även inflytandet från andra program i finsk TV, som Dallas och Knight Rider.

http://icarusfilms.com/if-disco
https://cineuropa.org/en/newsdetail/134510/
https://www.filmneweurope.com/press-...ere-in-estonia
https://www.moderntimes.review/disco...ar-jaak-kilmi/
https://www.idfa.nl/en/film/2f1ac492...and-atomic-war
https://friskyttekompaniet.wordpress...dsmojligheter/
https://www.youtube.com/watch?v=_NSVzOoBOl8

EDIT:

År 2007, då det var ett jävla ståhej om flyttandet av ett sovjetiskt bronsbeläte i Tallinn, lanserade den beryktade signaturen tverskoy en tråd om statyn. Där kan man få intressanta inblickar i det ryska herrefolkets syn på esterna, inklusive amsagorna om Estlands "frivilliga" anslutning till sovjetimperiet, den "utveckling" Estland genomgick under sovjettiden samt det förfärliga "förtryck" de rysktalande utsätts för i det självständiga Eesti.

(FB) Sovjetiska statyn i Estland

I rättvisans namn bör nämnas att Sovjet-Estlands störste konstnär, opera-, romans- och schlagersångaren Georg Ots blev ytterst framgångsrik i hela sovjetblocket och många andra länder - även i Finland är han än idag, 45 år efter sin död, den mest kände estniske artisten någonsin. I Sverige är han dock nästan helt okänd, vilket är synd. Jag skrev i fjol ett par matiga inlägg om Ots i tråden om sovjetisk populärmusik på Skalmans forum.

https://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=78&t=47719

Jag är bosatt i Estland sedan ett år tillbaka och har sett de gigantiska betongtorn, mycket större än Vattentorn som finns utplacerade utanför Centrumkärnan.

Kanske är dessa bland de enda ruiner som finns kvar idag som påminnelse av DDR:s påhitt om att övervaka och förslava Esternas frihet.

Jag har av estniska vänners föräldrar fått beskrivit att förtrycket var hårt, dock något mindre hårt än i många andra delar av Sovjetunionen.

En stor skillnad var att jordbruken i Estland inte kollektiviserades i någon högre grad så Estland under Sovjeteran var till stor del en bondenation. En mycket stor andel av estländarna var småjordbrukare. Produktionen var avsevärt högre än i andra delar av sovjetunionen, liksom levnadsstandarden.

Ett stort problem på 80-talet var att Estniska värlpliktiga ofta trakasserades svårt under värnplikten.

Även om det allmänna intresset för Baltikum var synnerligen förstrött före 1986-87, så skrevs det nog om ämnet också i Sverige. Just Andres Küng, som nämnts i tråden, beskrev i talrika böcker och artiklar hur Kreml försökte förinta Baltikums särart - genom massinvandring av övriga sovjetfolk och främjade av ryskan på de nationella tungomålens bekostnad.

Hade den här utvecklingen fortgått i ytterligare något decennium, skulle inte ester och letter längre ha utgjort majoriteten i sina hemländer. Då hade kanske deras status som "självständiga sovjetrepubliker" avskaffats, och områdena gjorts till autonoma republiker inom Ryssland - alltså samma öde som Karelsk-finska SSR rönte år 1956. Kanske även delar av republikernas territorium, som Estlands nordöstra hörn med Narva och östligaste Lettland med Daugavpils, hade lösgjorts och införlivats med Ryssland.

På nätet är det möjligt att läsa en del texter från 1980-talet om förhållandena i Estland och övriga Baltikum. Då inser man hur fruktansvärt välbehövlig sovjetimperiets upplösning var, den "geopolitiska katastrofen" som den åldrande despoten i Kreml gnisslat över. Se till exempel Küngs arikel Sovjet ökar trycket mot balterna, som 1984 publicerades i Svensk Tidskrift. Några citat:

– Man kan knappt tala om östra Estland som estniskt land längre. Det är inte vårt land mer än till namnet, till gagnet är det redan en del av Ryssland. Samma sak med (huvudstaden) Tallinn, som ryssarna redan håller på att ta över. Under den nye partiordföranden Karl Vaino tycks man på allvar ha tagit itu med au förinta den estniska folkspillran!

Så dramatiskt formulerade sig den biträdande kulturministern i Estland, Aarne Vahtra, sedan han hoppat av i väst för drygt ett år sedan.
/---/
Hösten 1980 nåddes jag av en utsmugglad kopia av ett dokument som undertecknats av den estländske partichefen, den rysslandsfödde Karl Vaino. Det innehöll detaljerade föreskrifter för hur det ryska språkets ställning skulle stärkas i undervisning och kulturliv. Bland annat skulle alla klasser med fler än 25 elever delas itu vid undervisning i ryska, antalet klasser med ryskspråkig dominans i undervisningen ökas samt ryska språkets andel i republikens kulturliv stärkas.

“Lokala ryskspråkiga författare skall allsidigt gynnas, ryska operor och dramer skall framföras på originalspråket, körers och solisters repertoarer ska kompletteras med ryskspråkiga verk, ryska teatrar och konstnärliga kollektiv ska systematiskt inbjudas att besöka republiken, sammankomster skall arrangeras med den ryska och andra sovjetrepublikers mest uppmärksammade kulturpersoner osv” står det bland annat i dokumentet.

– I mitt program måste jag ständigt ha med minst 40 procent ryska sånger från sovjetisk tid, bekräftade den avhoppade sångerskan Leila Miller. Det spelade ingen roll hur lite jag och min publik tyckte om det. De ryska sångerna måste vara med ändå.
/---/
Det skärpta förryskningstrycket inom olika områden har bidragit till en rad ungdomsprotester under senare år. Hösten 1980 drog tusentals ungdomar genom Tallinns gator och skanderade slagord som “Frihet åt Estland!”, “Sovjet ut ur Estland!” och “Mer kött, färre ryssar!” När säkerhetsorganen svarade med att fängsla en del av de demonstrerande ungdomarna och spärra in dem på mentalsjukhus, skrev 40 ledande kulturutövare i Estland ett brev till myndigheterna. De vädjade till makthavarna att inte bara straffa ungdomarna utan också att förstå och försöka undanröja orsakerna till deras och många andras missnöje.
/---/
Satsningen på tung industri har medfört en omfattande miljöförstöring i Baltikum. Det illustreras bland annat i ett detaljerat dokument som 18 estländska naturforskare skrev i maj 1977.

”Som en följd av omfattande gruvdrift på oljeskiffer i stor skala har en betydande del av nordöstra Estland förvandlats till ett månlandskap”, skriver de arton bland annat. “Väldiga högar av aska och
öde klippor höjer sig över ett grått och nästan dött landskap, fruktbar jord och vegetation har förstörts över stora områden, luften har förorenats av damm, rök, svavelföroreningar, nitrogen, fenoler och andra giftiga substanser. Floder som Purtse och Puhajögi, som en gång myllrade av forell och lax, är numera helt utan liv och förgiftar dessutom havsvattnet flera kilometer från sina mynningar” .

Man behöver inte gilla allt som skett i Baltikum under självständigheten, man får ha synpunkter på ryska språkets och de rysktalandes ställning, på hur dessa länder handskas med händelserna under andra världskriget, sina judeförföljelser och sina SS-frivilliga, och även på deras påtagliga ovilja att i dag ta emot asylsökande.

Men i sådana fall bör man även minnas att dessa nationer i över ett halvsekel var ockuperade av en imperialistisk skurkstat, vars mål var att avnationalisera dem. När invandringskritiker i Europa talar om det "folkutbyte" som pågår, är den naturliga reaktionen hos varje rättrogen PK-ist att skratta och fnysa åt ordet. I Baltikum vet man dock att folkutbyte också kan bli brutal verklighet fortare än någon anar.

I Estland och övriga Baltikum minns man i dessa dagar deportationerna för 80 år sedan, som jag antar inte har nån framträdande plats i den svenska historieundervisningen.

https://estonianworld.com/life/eston...-deportations/
https://vm.ee/en/80-years-june-deportations

In June 1941, within one week about 95 000 people from Estonia, Latvia, Lithuania, Poland, and Bessarabia (Moldova) were deported to the Soviet Union.

This mass operation was carried out simultaneously in Lithuania, Latvia and Estonia – between 14 and 17 June 1941.

The operation saw the arrest of all people who were still at liberty and considered a thorn in the side of the occupying forces, mainly members of the political, military and economic elite who had been instrumental in building the independence of their states. They were taken to prison camps where most of them were executed or perished within a year. Their family members, including elderly people and children, were arrested alongside them, and they were subsequently separated and deported to the “distant regions” of the Soviet Union with extremely harsh living conditions. To cover their tracks, the authorities also sent a certain number of criminals to the camps.

https://www.baltictimes.com/baltic_l..._deportations/
https://eng.lsm.lv/article/culture/h...atvia.a408859/

On June 14 Latvia commemorates the thousands of citizens deported to Siberia by the Soviet authorities 80 years ago - many of whom never came back.

Latvian President Egils Levits, Estonian President Kersti Kaljulaid, and Lithuanian President Gitanas Nausėda released a joint video statement in remembrance of one of the darkest days in the history of the Baltic States, the text version of which is reproduced below.

On this day 80 years ago, Soviet forces occupying Estonia, Latvia and Lithuania carried out a mass deportation. Tens of thousands of people, including the elderly and children, were torn from their homes and placed in cattle trucks for the long journey to Siberia. Many died. Some returned, to broken lives. More deportations followed. Almost every family in Estonia, Latvia and Lithuania has a story to tell.

Today we can observe a moment of silence to remember the victims. But we also need to speak up. Events like the 14 June deportations happened for a reason. They happened because two evil regimes – Nazi Germany and the Soviet Communist regime – had made a secret pact to carve up Europe. With no regard for sovereignty, human rights and the rule of law, these two regimes caused untold misery and suffering. The consequences of Soviet occupation are still felt today, 30 years after restoration of independence.

That is why Estonia, Latvia and Lithuania value their independence, freedom and democracy. That is why we are committed members of the European Union and NATO. That is why we cherish our Transatlantic bonds. That is why we are alarmed about the global spread of disinformation and false narratives about European history, about the Russian violation of the borders of Ukraine and Georgia. Today, the June deportations serve to remind us – as the late congressman Tom Lantos said, ‘The veneer of civilization is paper thin. We are its guardians, and we can never rest.’

https://bnn-news.com/latvia-commemor...ne-1941-225759

In commemoration of the 80th anniversary of the mass deportations of Latvians by the Soviet Union, a special event will be taking place 14 June in different municipalities around the country. During the event the names of more than 15 000 people who were deported from the country will be read in 119 municipalities, as reported by the National Library of Latvia (LNB).

För finskkunniga:
https://yle.fi/uutiset/3-11978773

Fatta hur nedgånget Finland hade varit ut om Sovjet vunnit 1939/40.

Och inga taxfree-kryssningar hade det varit heller, inte förrän på 90-talets början.

Vaino dog den 14 februari 2022, 98 år gammal.

https://www.err.ee/1608505868/suri-e...ane-karl-vaino
https://www.kp.ru/online/news/4636212/

Var på en föreläsning en gång och då beskrevs freden i Paris 1950? om hur Europas karta gjordes om, och hur vissa länder fick förhålla sig till detta.

Andreas Küng skrev ju och pratade mycket om hur Sovjet tagit land utan att nämna att detta var en del i freden och penndragen vid förhandlingarna.

Estland hade ju varit en del av Ryssland innan Lenin tog makten.

Freden i Paris 1950? Vad var det för nånting? Mellan vem slöts den?


Vad borde Küng ha nämnt? Estland hade inte en chans att påverka sitt eget öde efter världskriget. Landet var ockuperat av sovjetstyrkor, med de västallierades goda minne.


Och därför hör Estland på ett "naturligt sätt ihop" med Ryssland-Sovjet, eller hur menar du? Vissa moraliskt förkrympta typer här på FB påstår ju på fullaste allvar saker i den stilen, eller kräver att Estland borde vara "tacksamt" för att ha "befriats" av Sovjet.

(FB) Situationen i Ukraina just nu, del 4


(FB) Historiska händelser som saknas i undervisningen

Svenne Kålrot är en trevlig typ, men obotligt fredsskadad. Om Svenne själv hade fått uppleva några decennier hitlerism, stalinism och brezjenevism, skulle vi vara något mer förskonade från sådana här pundhuvudens analyser.

Via ett tidigare jobb fick jag möjligheten att besöka Tallinn i början av 1992, vilket var några månader efter självständigheten och utseendemässigt kan jag hålla med om att den nedgångna standarden var ungefär på den nivån som jag upplevt i andra kommunistländer under 80-talet. Upprustningen av gamla stan var dock igång redan och här hade visst jobb på fasaderna redan genomförts då seglingarna i samband med OS 1980 lagts i Tallinn. Med utländska besökande i faggorna var sovjeterna tvungna att göra åtminstone något och fixade då till denna kosmetiska Potempkinkuliss.

När jag var där så behövde vi inte handla livsmedel i någon affär, men upplevde inte direkt att det var någon brist på något, men då kanske distributionen från omvärlden kommit igång redan. Det vi handlade var alkohol och det var vansinnigt billigt fortfarande. Restauranger och fik mm fanns och hade ett fungerande utbud.

Annars var det ju inte helt enkelt att besöka baltstaterna under denna tid. Så vitt jag minns gick det inte någon direktförbindelse vare sig via färja eller flyg mellan Sverige och Estland innan självständigheten. Men det kanske fanns något mellan Finland och Estland även på den här tiden?


Attitydmässigt tyckte jag inte att det var några konstigheter att prata öppet med de ester jag träffade om hur det varit under kommunisteran. Det underlättades säkert av att jag var svensk. Dock var verkade det som att de var mer misstänksamma mot varandra, vilket jag även har upplevt vid senare besök. Man ska också komma ihåg att det fanns en del ester som gynnats av sovjetstyret och när självständigheten kom hamnade de i ett utsatt läge förutom att bli av med sina privilegier, så långt ifrån alla var positiva till självständigheten.

Sedan är ju allt relativt. Precis som andra varit inne på var nog ändå standarden något bättre i baltstaterna jfr med övriga sovjet, vilket även de ester jag träffade verkade tycka. T ex var livsmedelstillgången något bättre och vissa andra konsumtionsvaror var inte lika frånvarande som på annat håll inom detta ondskans imperium. De politruker och andra byråkrater, officerare mm som fick möjlighet till tjänstgöring i Baltikum tog gärna den chansen då det innebar bättre livsförhållanden och även bättre miljö då området inte var lika hårt industrialiserat samt även hade mildare klimat.

Jag gjorde mina första besök i Baltikum strax efteråt - i Riga hösten 1992, i Tartu våren därpå - och har ungefär likadana minnesbilder. Det mesta var fortfarande som under sovjettiden (som jag i och för sig aldrig hann bevittna), det var brist på mycket - varmvatten inte minst, brrr! Men billig sprit kunde köpas överallt, och akvarellfärger och bärnsten och en del annat.

Man märkte dock på något vis att en ny tid höll på att randas, och sedan dess har varje resa till dessa länder medfört allt angenämare upplevelser.

Precis som du konstaterat sågs "Pribaltika" under sovjettiden som ett slags skyltfönster västerut, och republikerna var på alla vis de kulturellt mest avancerade delarna av imperiet. Jag erinrar mig en artikel av Andres Küng från tidigt 1980-tal, där man fick veta hur både minikjolar, rockmusik, abstrakt måleri och en hel del andra företeelser dök upp i Tallinn och Riga innan de nådde Leningrad och Moskva.

Regelbunden båttrafik mellan Helsingfors och Tallinn inleddes 1965.

https://coop.hypotheses.org/767
https://news.err.ee/116254/tallinn-h...s-half-century

Det var ett resultat av det besök som president Urho Kekkonen gjorde i Estland året innan.

https://svenska.yle.fi/a/7-772474

Kekkonens maktfullkomlighet och alldeles för långa maktperiod har sedermera kritiserats hårt, men nog gjorde han mycket bra saker också. Och Estlands-trippen hörde definitivt till dem.