Hur hantera att katten ska dö? Hur gör man när husdjur dör? [Rubrik ändrad. /Mod.]

Ja? Det är ju inte katten det är synd om precis.

Naturligtvis kommer du att sakna din katt. Hur jobbigt det är bestämmer du dock själv.

Har gått igenom vad jag ska göra efter med min kära katt..
Hade tänk begrava henne i en fin låda där mina föräldrar begraver sina hundar på landet.,
Men jag har kommit fram till att jag vill hon ska kremeras och sen få komma till ett ställe där de sprider ut husdjur, nån slags minneslund.

Jag känner jag har henne med mig ändå och behöver ingen grav att gå till.

En massa tack allihopa, för ert stöd och era ord här. Det värmer ska ni veta <3

Det är en familjemedlem som du måste avliva sånt gör oerhört ont, det är ok att vara förtvivlad och ledsen.

Nej, jag har känt min egen förlust av ett älskat djur, men inte såsom du beskriver det.

Nej, det är ett älskat husdjur, en vän och kamrat -- men inte som att avliva en familjemedlem.

Du tänker helt rätt.

Själv har jag låtit hundarna kremeras och strös av krematoriet .... vilken vanligen innebär inom en soptipps område.

Jag är helt övertygad om att de döda hundarna inte bryr sig ..

Jag har själv varit med om det med en nästan lika gammal katt. Veterinären och jag kom överens om att det var bäst för katten att sluta sin dagar då den hade flera sjukdomar. Veterinären avlivade katten när jag var där och jag höll i den under tiden den försvann bort. Det var lugnt men det såg ut som om den försökte andas. De ger först en lugnade spruta och senare en som avlivar den.

Sedan valde jag att få en enskild kremering så att jag fick tillbaka en liten låda med Posten. Spred sen ut askan på en speciell plats i närheten av där jag bodde som jag tror den hade som jaktmarker. Nog det svåraste beslut jag tagit samtidigt som det växte fram under tiden den var sjuk och var inlagd flera gånger. Var totalt tom efteråt men insåg samtidigt att katten nu slapp lida.

... Och på skalan vilken som kan vara mest okänslig vinner du 10/10

Klart att man kan känna så - du låter som en fin och empatisk man! En sak du ska vara beredd på, om det här är första djuret som går bort ifrån dig, är att du kan komma att höra ljudet av dess tassar och små dunsar den närmaste tiden efteråt. Inte för att den spökar, utan för att det är något som händer i hjärnan. När det är ens partner som har gått bort, och man hör eller rentav ser honom/henne efteråt, så kallas det för "änkesyner". Det här hände mig när mitt marsvin dog när jag var barn, och jag önskar att jag hade vetat vad det var - för jag trodde faktiskt att marsisen spökade...


Nåja, du är inte värst. Jag känner en kvinna som lät SLAKTA sin ridhäst som hon haft i många år och tävlat med och allting. Sedan tog hon hem köttet till frysboxen och åt upp det...

Förstår er såklart, jag hade ett par ökenråttor ett tag som är föda, men era missar hade inte haft en chans mot hur mina råttor kunde göma sig! Att få en ökenråtta att känna en sån trygghet att den somnar i ens hand är gudabenådat.

Känner igen. Minst sagt. Blev psykotisk när min älskade katt dog. Ville inte erkänna att den vara död. Lät den ligga i sin korg. Fotade den i alla möjliga vinklar. Pratade med den. Dagarna gick.
Folk förstod att jag var galen. Jag med.
Till slut ordnade jag en begravningsplats. Begravningssten. Begravningsinskription. Det var var en jävla tur att jag inte ställde till med stor begravningsakt, med präst, kaffe och sång, utan nöjde mig med de närmaste.
En gång brände jag en katt som indierna gör med anförvanter. Det var fint. Brann jävligt länge f.ö. Fint i natten. Askan fick ligga graven sen. Blommor får båda gravarna.
Nästa gång ska jag ta mej fan hissa flaggan på halv stång.
När morsan dog var jag bara lättad.