Varför hyllas en trång mansroll samtidigt som problem den skapar skylls på feminism?

Shakespeares känslodrivna galningar till män skapade givetvis stor drama och de drrvs av känslor som stolthet, hämnd, ilska, avundsjuka och ära.

Just sådana känslor som kan sätta Världen i brand, och det kanske är vad vi alla vill se? Alltså, ingen uttrycker det med ord, eller ens som en fullbordat tanke, men drivkraften till att få ut någonslags passion ur den svenske mannen måste vara en slags längtan till just Världen fylld av faror och drama, tja, till och med gränslös våldsutövning (likt de mer passionerade och känslodrivna araberna).

Kan omöjligen tänka att det är en lipsill som dessa kvinnor längtar att fiska fram inom den tystlåtne, ordentlige, och stoiske mannen...

Vi har att göra med maenader som vill locka fram Dionysos, och massa ursiningslösa manliga känslor utan några inhibitions.

Här slår du verkligen huvudet på spiken. Det är en längtan efter den passionerade känslosamma manlighet som återfinns söderut. Därför ger man sig på den lite tråkiga svenska mansrollen.

Eller som när man kritiserar hur manlighetsnormer leder till ensamhet och färre sociala relationer. Att jämföra med arabisk mansroll där man sällan är ensam och spenderar massa tid att sitta och snacka på kaféer.

Varför den stoiska mansrollen uppfattas som tråkig är inte svårt att förstå.

Heh, tänk priset vi betalar för att å till en hyfsad harmonisk civilisation - att män lär sig kontrollera känslorna. Just då upphör vi vara sensuella...det är inte att undra på att drickandet alltid har behövts för att vi, civiliserade och dresserade, ska få igång lite lust.

Tänk då på hur pass stoiska, ordningssamma och kontrollerade de östasiatiska männen tycks vara, och hur gärna deras kvinnor flyr till våra famnar (slående i USA där östasiater behöver tjäna 2 milj mer en än vit man för att få samma chans att dejta), vita män kanske tycks "tillräckligt vilda" för asiatiska kvinnor? Inte är det ekonomin som lockar, de dejtar i snitt vita män som tjänar mindre än dem enligt en studie (smaka på den, hypergami-snubbar...).

Men knullandet i all ära, du förstår väl vad som står på spel hur vi än vrider och vänder på frågan? Civilisationen hänger på en mycket skör tråd, Machiavelli (borde läsas av alla svenska pojkar) hade rätt att snälla och naiva ledare ofta får huvudet avhuggen (tänk: Claudius) och hänsynslösa ledare som agerar efter känslor (Nero, Caligula) slutar det också illa för. Claudius var dock den största cuckolden i historien (när vi talar om kejsare), frugan knullade till och med med sin son bakom hans rygg och hon dödade hans naturliga son och fick fram styvsonen Nero som arvtagare. Denna Nero var dock av naturen så pass vild och ohämnad att det slutade illa för honom också (och modern till ormen blev mördad av sonen hon också).

Jag tror man kan tydligt se genom hela Världshistorien problematiken att både vara för god och för ond, för organiserad och för kaotisk, för mycket Apollo och för mycket Dionysos. Det må vara en klyscha, men vi måste finna balansen, det är dock svårt då folk brukar rebellera radikalt mot det som de söker göra sig av med; i vårat fall skulle det vara folkhemmet och i princip alla våra fäders värderingar, kanske all kristen etik...men undermedvetet känner vi oss dömda av våra förfäder och vi kan inte bara hitta på en ny moral från intet (inte ens Nietzsche själv kunde det!).

Det finns en teori som går ut på att grekerna redan genomlevt alla faser som alla civilisationer är dömda att gå igenom om och om igen. Det börjar alltid med en gnista av inspiration; Homer som brottas med Gudarna och skildrar förintelsen av en hel civilisation pga en stunds passion, hela naturen i högsta grad involverad och i alla irrationella händelsernas förlopp (inklusive omoraliska naturgudar som fröjdas av spektaklet). Det unika med grekerna var att deras präster nästan helt saknade makt i jämförelse med andra civilisationer i Medelhavet, och historieberättare var fria att istället skapa stora episka berättelser, tragedier och draman som guidade samhället mot nya höjder. Konstnärliga gnistan inspirerade till vetenskapen, logiken, filosofin, osv. (liksom renässansens fria konstnärer kom förre upplysningens vetenskapsmän och filosofer). Tillslut kom Socrates besatthet i etiken, och drömmen om utopin där människan helt kan stå över naturens kaos. Sedan kom dekadensen, grekerna förlorade passionen för att driva vidare kulturen, barbarer från Makedonien körde över för att ta över drivandet av grekisk civilisation, men detta gick till gammal hederlig barbarisk hybris och kortsiktig tänk och allt kollapsade, tillslut fanns bara cyniker och stoiker som sökte efter någon värdig individuell vandring genom ruinerna och dekadensen som återstod av Grekisk civilisation (Diogenes sökte med lykta efter en hederlig man genom nätterna i Aten).

Någon av filosoferna (innan Socrates, kommer inte ihåg vilken) hade en teori om att grekerna var enda folkslaget som både innehade barbarernas livskraft ("qi", som kineserna kallar det) och den civiliserade logiken att rikta elden åt rätt riktning.

Tycka vad man vill om antika grekers hybris, men jag tänker att det är sant att det där är en ständig balansgång som civilisationer måste vandra. Jag tar ju ofta Sydeuropa som god exempel (trots att de har sämre ekonomi, mer korruption, sämre planeringsförmåga, och är på alla sätt mindre civiliserade än lutheranska Västvärlden) just för att de tycks vandra balansgången mycket bättre än vad vi gör uppe i Norr.

Den civiliserade delen av ekvationen blir för självmedveten, vet för mycket (skapar inertia, eller en känsla av likgiltighet), skäms för mycket över allt som kommer från naturen, tar för mycket hänsyn till varandra, kontrollerar sig, vill korrigera naturen till en nivå som aldrig kan/bör appliceras, och börjar tänka mer i termer om "vad som borde vara" istället för att acceptera det som är. De börjar rentav leva helt i tankarnas Värld och ger upp att delta i världsliga ting, som de ser som mindre värd deras tid.

Finns en härlig B-film som heter Zardoz med Sean Connery som är en härlig uppvisning av denna eviga dans någonstans i framtiden då männen är 100% överciviliserade platta små varelser i en slags feministisk utopi (alla är jämlika och agerar som könslösa tråkmånsar) som inte har lust för någonting längre (minst av allt knullandet), så kommer den fruktansvärda barbaren (Sean Connery) in och skapar kaos och alla kvinnor blir som besatta i honom.

Naturens problem behöver jag annars inte ens uttala mig om, även ifall alla givetvis älskar att romantisera just om allt som är kommen från naturen. De män som tar det seriöst att skapa harmoniska samhällen förstår ju att mannen bör korrigeras, liksom vargen behövde bli till hunden, enbart då blir Världen mer hanterlig. De män som inte blir hundar blir dock...som den enögda i de blindas rike, vi kan ju se hur araber vandrar omkring och bryter mot alla osagda regler i samhället när det gäller förföring, korruption, bidrag, smitta från skatter, läkarintyg för sjukskrivning från landsmannen som är läkare...spelet handlar inte om universal moralism och att följa regler utan om att lyfta fram sig själv och familjen, detta innebär att bryta mot alla konstgjorda lagar, och då vi till och med förlorat den hårda manliga "domaren", eller "patriarkaten", eller "fårhunden" som försvarar gränser och ser till att regler följs så är det ju fritt fram för vargar att jaga de bääande fåren.

Vet annars inte hur många gånger jag dock hört det "varglika" som erotiskt laddad inom litteraturen, tänk en på pappret ful man som Jack Nicholson och hans varglika leende som ger honom en dragningskraft.

Attraktion är 100% en naturkraft, och överciviliserade svenska män får liksom problem när vi tar in mer naturnära folkslag (som på pappret är mycket fulare än svensken), deras mammor och pappor lär de att bara ta för sig medan svenska pojkar uppfostras till att vara snälla små pojkar; tänk Gustav Fridolin, den perfekte svenske uppfostrade pojken som ingen kvinna vill ha i sängen.


Tillslut frågar man dock vad som ens är applikerbart av det vi diskuterar här? Jag tror att det bästa vi kan göra är att söka samtala med svenska pappor och lyfta fram ideal där man inte söker korrigera för mycket pojkars beteenden, dessutom att man verkligen begränsar dataspelandet och skickar iväg ungarna ut och vara ett med naturen; leka/slåss, köra moped, eller jaga kjoltyg!

Problemet med svenska män är att för få säger " boys will be boys", jag har faktiskt aldrig hört uttrycket i mitt liv förutom från feminister som kritiserar att pojkar naturligt utforskar sin grabbighet.

Det kommer ju bli sexuell konkurrens till döds för nästkommande generation, som kommer vara första generationen svenskar som växer upp som minoritet i sitt eget land.

Fouff for mycket text.

Sorry, kunde inte sluta. Blir ofta så när jag känner mig fastbunden i en paradox. Machiavelli och Darwin är inget ideal, bara en verklighet. I grunden är jag en romantiker, men för många sådana undviker se sakernas sanna natur bara för att ge sig själva tillåtelse att drömma.

Det känns jobbigt att komma till en slutsats om att man helt måste ge upp ens förfäders värderingar för att något av Sverige ska överleva (förutom värderingarna, och då menar jag inte bara patetiska värdegrunden). Men nåja, hoppas det inte blev för osammanhängande.

Sammanfattat så var det att det mest att det blir illa varesig man tar ena vägen eller den andra, tror dock Riverrun är mer besluten om att göra det som måste göras (sätta Världen i brand).

Ifall någon misstror att okontrollerade känslor leder till branden, tänk vad ett passionerat folkslag som araberna skulle göra i sitt hemland mot en minoritet som kommer och gruppvåldtar i massor deras döttrar? Vi talar inte bara om att de skyldiga skulle bestraffas...och nej, jag vill inte gå så långt.