Varför hyllas en trång mansroll samtidigt som problem den skapar skylls på feminism?

Michael Messner och Robert Connell är stora namn inom genusforskning och kritiserar rigida könsroller och beskriver olika maskuliniteter. I Sverige finns många män som har ett genusperspektiv på sin forskning. Exempel är Erik Melander vid Uppsala universitet, som har ett genusperspektiv på våld i militära konflikter och sambandet mellan jämställdhet och fred. Andra är Aage Radmann vid Malmö universitet som forskar om våld inom idrotten och Dag Balkmar som i sin avhandling kopplar samman maskulinitet och risktagande med bilolyckor.

Det är många här som skriver om hur svårt vi män har det i relationer, att flest män begår självmord, råkar ut för olyckor och inte kan uttrycka sina känslor. Samtidigt vurmar de för en glorifierad traditionell manlig könsroll, en stark, hård, dominant så kallad alfahanne och hånar det motsatta som feminint och beta. De förfasar sig över genusvetenskap och feminism.

Hur går det ihop? En uppluckring av den trånga maskulinitet som ni hyllar banar ju väg för ett samhälle med mindre våld och öppen dialog. Varför så splittrade i frågan? Varför hyllar ni någonting som håller oss tillbaka i utvecklingen? Varför skyller ni på feminismen, som kritiserar detta?

Detta är generalsvaret (se det fetade ovan). Att något är ”förlegat”, ”gammalmodigt”, ”otidsenligt” eller ”håller tillbaka utvecklingen”. För mig som väldigt konservativ så uppskattar jag vad våra förfäder under tusentals år långsamt mejlsat fram vore det skam och synd att bara slänga det och göra reboot. Men det är så socialister tänkter att man ska göra revolution istället för att lungt ha evolution för att utröna det livskraftigaste. Socialisterna har dock makten och de vill skrota allt vad som varit för administativt bestämma det som skall vara. Inget smånötande demokratiskt genom genererationerna för att få ett hållbart samhälle. Utan med hårda lagar skicka ut med det gamla (som funkade ypperligt) och ta in det nya (som är helt otestat).

Könsroller har en biologisk grund. Det är inget som marxistiska professorer skapar på ett universitet. Både mans- och kvinnorollen har destruktiva och konstruktiva inslag, och att skylla marginalföreteelser på män och manlighet är bara ett sätt att demonisera män. Det handlar om en politiska agenda att försvaga samhället för att marxister och globalister ska kunna ta makten. Män kommer att stoppa dem med vapen om så krävs. Manligheten är civilisationens och frihetens garant.

Vilka problem menar du att en "trång" mansroll skapar? Är det manrollen att män tar hand om, och rädda liv på, kvinnor och barn?

Vem ska skydda kvinnor och barn vid kriser? Feta feministkvinnor, lesbiska, rakade huvuden, med rutiga flanellskjortor, hängseljeans, grova kängor och allvarliga psykiska problem?

Feminister kan sluta låtsas att dom bryr sig om män. Ingen går på den skiten längre.

Ja, när jag sätter mig i bilen känner jag direkt hur min toxiska mansroll tar över och jag måste köra för fort.

Du har ingen koll på historia. Mansrollen är också föränderlig. På 1800-talet och tidigare ansågs män vara de med starka känslor, gråta var inte omanligt, romantik var något fint (se Shakespear) och en manlig vad i silkesstrumpa var attraktivt. Manlighet är ingenting fast. Vi har blivit låstai en sentida uppfattning som du bestämmer är rätt.

Så kan man också misstolka en trådstart.

Nu läser inte jag lallare, så du får gärna förklara vad det är för trångt med maskulinitet.
Genusforskning är inte riktig forskning och är därför irrelevant. Se tråd högst upp.

Tråden högst upp diskuterar om det är vetenskapligt. Är du så dum? Kan inte begära att ni ska fatta trådstarten.

Trång mansroll: Inte visa känslor, alltid vara stark, bejaka aggressivitet och våld, styra allt och alla. Se WordWarriors inlägg.

Ingenting har fört mänskligheten framåt teknologiskt så mycket som krig.
Bara för att en mansroll finns måste inte alla män passa in i den. Ingen straffar män som är omanliga. Utom möjligen kvinnor, som inte attraheras av dem i lika hög grad. Hög testosteronhalt (det ämne som i princip definierar manligheten) har visat sig ha mycket positiv inverkan på välmående, sexualdrift och annat som kan föra människan framåt.
Här får du vara försiktig. Överklassens ideal stämde inte överens med lägre klassers, eller militärens. Du fick inte en klapp på axeln om du ställde dig och grinade när kungen beordrade dig ut på slagfältet. Antagligen fick du en kula i huvudet.

Jag har rätt bra koll på historien.
Det är därför jag har respekt för den.
Att tvinga människor med lagar att bete sig på ett sätt som inte är i samklang med historien skapar otrygghet och osäkerhet.

Förändringar, på samhällsnivå, måste ske långsamt och varsamt.

Svensk genusforskning bygger på ideologi istället för seriös vetenskaplig metodik, d.v.s. det är en pseudovetenskap. Samtidigt finns det seriös internationell forskning och den visar tämligen tydligt att sådana skillnader mellan könen är biologiskt grundade.

Edit: Det bör även nämnas att risktagandet inte endast är i snitt högre bland män än kvinnor, den är även högre i ung ålder och minskar med åldern. Orsakerna till det är biologiska.

Jag hyllar inte generellt "en stark, hård, dominant så kallad alfahanne", samt har gjort många val i livet som är mindre vanliga bland män. Men samtidigt är jag i hög grad typisk man. Jag är dessutom autistisk, ett tillstånd som är i första hand ärftligt, som är mycket vanligare bland män och som kännetecknas av många av de saker du skriver (som t.ex. inte uttrycka känslor). Att jag är autistisk har lika lite att göra med att jag skulle ha anammat en "autismroll" (speciellt som jag större delen av mitt liv inte ens har vetat att det är autism), lika lite som jag är rätt typisk man för att jag skulle ha anammat en "mansroll". Hur som helst visar seriös forskning att dessa egenskaper bygger på biologi, som genetik, neurologi och hormoner, så det finns ingen anledning för mig att köpa pseudovetenskapliga förklaringar om att de skulle bygga på "roller" eller "normer".

Att jag förfasas över att seriös vetenskaplig forskning, samt undervisningen inom den högre utbildningen av kunskap baserad på vetenskaplig forskning, får i Sverige ge vika för pseudovetenskap och ideologi beror så klart på att jag älskar vetenskap och ser den som samhällsnyttig, medan genuspseudovetenskapen är samhällsskadlig. Det blir inte bättre av att en stor del av den pseudovetenskap som torgförs i Sverige dessutom är mentalt efterbliven, något som retar speciellt mycket om man i likhet med mig inte bara är vetenskapligt lagd, utan även har en IQ på 160+. Tidigare pseudovetenskap, som t.ex. Sigmund Freuds psykoanalys, var åtminstone inte mentalt efterblivet.

Att jag har en IQ på 160+ och älskar vetenskap har återigen inget med någon mansroll att göra.


Och nu är det mode att män ska vara metrosexuella, känsliga och ta en del av traditionella kvinnogöror. Det förändrar inte att den manliga neurologin förblir densamma, vilket ju din egen trådstart är ett tecken på. Eller menar du att mansrollen nu har förändrats och att inga män idag anammar en traditionell mansroll? Hur ska du ha det?

Dessa moden är dessutom ideal som endast en del anammar och försöker efterlikna. Det krävs dessutom inte sällan ett priviligerat liv för att kunna anamma dem. Bönder hade inte silkesstrumpor och lär inte ha varit några hängivna romantiker, samt inte alla män idag är metrosexuella hens som vill ständigt tala om sina känslor. Samt om du nu insisterar att alla skulle ha dessa "mansroller", vad är det då för "mansroll" du nu fäktar mot? Dagens mode med den metrosexuella, empatiska och jämställda mansrollen?