Var har alla romerska byster funnits under 2000 år?

När man söker på valfri romare så hittar man ofta en bild på dennes byst. Här har vi t.ex. Poppaea Sabina:

https://en.wikipedia.org/wiki/Poppaea_Sabina

Galba:

https://en.wikipedia.org/wiki/Galba

Gaius Marius:

https://en.wikipedia.org/wiki/Gaius_Marius

Har dessa byster under alla dessa årtusenden funnits hos någon bystsamlare i Rom, typ i Vatikanen? Eller har man hittat dom arkeologiskt under årens gång? Många av bysterna ser ju otroligt välbevarade ut, så jag antar att dom stått i någons hylla?

Ett exempel där antika statyer och buster förvarats en del av tiden är Gustav III:s antikmuseum. Han köpte in skulpturerna i Italien mellan oktober 1783 och juli 1784.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_III:s_antikmuseum

Känns rimligt att anta många förvarats hos kungar, adelsmäns osv i privata samlingar sedan iaf renässansen?

Romarriket tillämpade officiell kejsarkult så det fanns enorma mängder kejsarstatyer, potentiellt i varenda by i imperiet.

Romarna var duktiga på protoindustriell tillverkning och pumpade ut oceaner av allt från fisksås till rustningar. Det finns bevis för att de använde vattendrivna sågar för att skära marmor, till exempel.

Laokoongruppen grävdes upp år 1506 i en vingård nära Colosseum.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Laokoongruppen

Som sagt.. det finns hur många som helst. För det första var romarriket jävligt stort och täckte hela den kända antika världen. Det är förstås naturligt att platser smyckades även på avlägsna håll. Även erövrade områden styrdes ju av romerska guvernörer så det är klart att man satte upp statyer, om inte annat för demonstrera makt och göra jävligt klart vem det var som bestämde. Sedan fanns det såklart andra skäl, vissa kejsare hade ett egenintresse av att framhäva sig och skapa personkult genom att sätta upp avbildningar överallt. Vissa försökte t.om. avbilda sig som gudar med tillhörande tempel och allt vilket i regel inte var riktigt lika lyckat. Utöver det rådde det en ganska bisarr släktkult i romarriket så även privatpersoner hade gärna byster, skulpturer och masker av kända förfäder.

Så det är knappast konstigt att det finns en massa statyer kvar. Särskilt marmoravbildningarna av de stora kejsarna är enorm massproduktion. Ibland kan man t.om. se hur man gjort om vissa statyer till en annan kejsare än det som först var tänkt. Vanligtvis om beställaren (den gamla kejsaren) gått och dött mitt under produktionen så kastar man inte verket åt sidan utan yxar till ansiktsdragen och ställer ut det hela som den nya kejsaren istället.

När romarriket började förfalla och städerna överges lämnades mängder av byster åt sitt öde. En del slogs säkert sönder av destruktiva vandaler, andra slogs sönder för att användas som byggmaterial - men en ansenlig del ignorerades och täcktes med tiden av jord, vatten eller nya byggnader.

Under renessansen väcktes intresset för antiken och inte minst romarriket till liv igen, samtidigt som det började uppstå en rik överklass både i och utanför Italien som hade råd att söka efter kvarlevor från romarriket. Det blev status för grevar, kardinaler, köpmän och lärda att ha en laddning statyer att visa upp och skryta om - och det i sin tur gjorde att driftiga personer började leta efter statyer runt Medelhavet för att sälja till denna rika överklass.

Exakt hur detta gick till är något oklart, eftersom det ofta var ren stöld, lika ofta förfalskningar (två halvtrasiga statyer sammanfogades till en "helt äkta staty av Augustus ...") och alla inblandade ville undvika uppmärksamhet. Överklassarna hade agenter, vilka skötte det smutsiga hantverket. Några grävde väl i ruiner av romersk-grekiska städer (det fanns som tidigare påpekats massor av städer och mängder av statyer) medan andra köpte upp befintliga statyer på loppmarknader eller av ägare som inte tillhörde den nyrika överklassen.

Denna bok tar översiktligt upp fenomenet: https://books.google.se/books?id=Tdm...0italy&f=false

Därefter uppstod den "vetenskapliga" arkeologin, som grävde ut hela städer och tillgodogjorde sig artefakterna, bla statyer. Och sedan kom industrialismen som innebar massor av industriellt grävande, byggande och uppröjande vilket också hittade massor av artefakter.

Så bysten av Romulus kan ha ägts av en laddning romerska aristokrater, deras visigothiska efterträdare och sedan en rad påvar. Eller den kan ha begravts under en nedbränd romersk artistokrat-villa och upptäckts av en oförvägen gravplundrare på 1530-talet, och såld till en florentinsk köpman i behov av kulturellt kapital. Eller en grävskopeförare kan ha grävt upp den 1967 när Roms tunnelbanenät expanderade.

En konsekvens av att grekiska och romerska statyer varit gömda under jord under lång tid är att all färg försvunnit från dem, därför trodde man länge att grekiska statyerna var tänkta att vara vit marmor när de i original var bjärt målade. Jag vet inte hur det var med de romerska, men misstänker att detsamma gäller där. Någon som vet säkert?

Förmodligen samma sak, då det iaf gällde för byggnader i Rom. Den normala bilden av hur det antika Rom var, var att det var pampiga byggnader i vit marmor. Medans byggnaderna i själva verket var målade så det såg mer ut som en cirkus än den "klassiska" bilden av Rom med vita byggnader, män i vita toga etc.

Den här artikeln har lite om tekniken och exempel på rekonstruktioner av målningen:

https://www.google.se/amp/s/www.cnn....omy/index.html

Museerna har varit extremt slöa i den här frågan. Finns inte en enda målad rekonstruktion på ett vanligt skulpturmuseum.