Fenomenet FIRE - Financial Independence, Retire Early

Problemet som jag ser med FIRE är att om man någon gång blir tvingad till att återgå till att söka jobb kan det bli jobbigt att förklara gapet i ens CV...

Man måste komma ihåg att mycket av jobberfarenheterna är färskvaror som behöver rutin för att upprätthållas.

Ditt system har fungerat bra för vi har haft en bullmarket i 10 års tid. Min portfölj har gått upp i genomsnitt 20% per år de senaste 10 åren. När vi kommer in i en bearmarket förstår du nog snabbt vitsen med 4%.

Jag har aldrig förstått varför man helt skulle sluta jobba för resten av sitt liv bara för att man nått "ekonomisk frihet" Att bara gå ner på halvtid frigör ju väldigt mycket tid och möjligheter samtidigt som man får in en hel del kapital förutom det man får från passiva inkomster.

Med reservation för att "rikatillsammans" paret lever som sorkar på nästan inga pengar alls bara för att slippa arbeta!

Under 50-60 k rent i månaden så blir det inte så festligt!

Ska man vara såpass rik att man inte behöver arbeta så ska man ju vara just rik också och inte leva på motsvarande en vårdbiträdeslön!

Jag tänker att FIRE-rörelsen bidrar med mycket värdefull kunskap när det gäller t.ex. allokering, budgetering, vilka fonder som är bäst, att minimera utgifter och maximera inkomster, och inte minst vikten av att reflektera kring vilka värden som är viktiga i livet och vad man egentligen vill med sina pengar. Åtminstone för mig personligen. Huruvida sparandet kommer leda till RE eller inte är svårt att säga då mycket kan förändras både i världsekonomin och i ens egen ekonomiska situation och önskemål. Men även om det inte leder till att man går i pension när man är 40 så kan det räcka gott och väl med en drös fuck you-pengar och passiva inkomster som gör att man inte behöver vara rädd för att vara föräldraledig, gå ner i arbetstid under småbarnsåren, bli sjukskriven eller behöva jobba till man är 75 (vilket säger något om dagens tilltro till välfärdssystemet - målet för politiken för någon generation sedan var ju att ingen skulle behöva vara rädd för dessa situationer - men om nu politiken har svängt får man ju försöka anpassa sig till det genom att spara själv). Och tryggheten i att ha koll på sin ekonomi.

Detta är en bra poäng. Har sett vissa som verkar ha en lite naiv inställning om att man kan säga upp sig/ta tjänstledigt och softa ett par år för att sedan bara gå tillbaka till samma jobb. Visst kan det funka i vissa branscher eller om man verkligen har någon spetskompetens, men många av oss är nog betydligt mer lättutbytbara än så. Och man ska också komma ihåg hur snabbt arbetsmarknaden kan förändras, både när det gäller konjunkturen i stort och vilka tjänster som efterfrågas. Till viss del kan nog denna inställning komma från amerikanska forum där FIRE diskuteras, eftersom det i USA finns betydligt många fler "enkla jobb" att ta bara man inte är kräsen, i Sverige ser inte riktigt arbetsmarknaden ut så.

Därför är det viktigt att investera i sig själv tidigt, framförallt genom utbildning!

Utbildning är dock också en färskvara. Om du skaffar en utbildning och sedan är ledig ett antal år är det svårt att argumentera för varför en arbetsgivare ska välja dig framför någon som precis tagit examen. Det är kanske bättre då att spara några CSN-veckor så att man kan hoppa på en ny utbildning senare i livet.

Det som förvånar mig mest i den här tråden i hur rädda många verkar vara för ledig tid utan tonvis med pengar eller konstant social interaktion.

Trivs utmärkt med mitt jobb och det sociala kring det, men hade gärna haft mer fritid och arbetar mot det.

Hade lätt kunnat gå hemma utan jobb om det inte vore för det ekonomiska. Umgås med min sambo, träning, promenader, fixa med huset och tomten, läsa, musik/filmer/spel, träffa vänner/familj (i alla fall kvällstid och helger i och med att folk jobbar), simma, fiska, plocka svamp, laga mat, odla ännu mer grejer.

Har så många hobbys jag hade velat sysselsätta mig med om jag hade haft mer tid.

En betydande del verkar ha väldigt svårt att underhålla sig utan att spendera mycket pengar eller omge sig med massa människor, känns lite... tomt.

Jag har alltid haft en mindre buffert för sämre tider men jag vill ha roligt för större delen av mina stålar nu medan jag är relativt ung och frisk. Ingen vet hur ens hälsa är om 10-20 år. Blir man sjuk skulle iaf jag ångra mig som fan om jag inte haft så kul jag kunnat medan jag haft möjlighet.

Instämmer. För en del personer ger nog arbetet och umgänget en mening med livet. De behöver en chef som ger dem arbetsuppgifter 8 timmar om dygnet 5 dagar i veckan. I Sverige är folket ganska reserverade och arbetet kanske är det enda stället många människor kan socialisera med varandra. Dessutom är vi inte uppfostrade att tänka för mycket själva och lista ut saker man hade kunnat göra istället. Staten har lärt oss att vi ska arbeta åt någon annan eller åt dem sen vi var små och det sätter sina spår.

Det är ganska naturligt att alla inte känner sig lockade av konceptet att jobba hårt och leva på existensminimum utan barn i 10-20 år för belöningen att fortsätta att leva på existensminimum utan att jobba. Jag tycker FIRE som koncept är knepigt, men eftersom det bara har goda biverkningar (en del skaffar sig ett långsiktigt sparande och inser potentialen med att investera) är det svårt att klaga. Som tidigare nämnt har självklart 10 år av bull-market eldat på denna hype, det kommer att lugna ner sig...

Ja ingen poäng att utgå från Sverige om man inte vill göra det extra svårt för sig.