Citat:
Ursprungligen postat av
williamsparon
Nej.
Du måste ta bort g:et om det där ordet ska fungera och rulla av tungan. Det märks att du inte är någon naturlig ordsmed.
Problemet är att om folk inte förstår sig på andra folks kulturella kontexter (eller alternativt:
låtsas, på ideologiska/politiska bevekelsegrunder, att de inte förstår andra folks kulturella kontexter) så slutar det ofta med mer stjälp än hjälp, vilket är lose/lose för alla inblandade. Ok?
Jag kan ge dig ett relativt kortfattat exempel här, så försök hänga med → tiggeriet med romer från Rumänien i Sverige blåste in med hyfsat bred styrka för några år sedan, och är fortfarande närvarande i det svenska samhället (dock kanske inte med lika hysterisk styrka?). Alla med expertkunskap i ämnet visste (och vet givetvis fortfarande) att det var organiserat och att människor (romerna själva) blev utnyttjade av enstaka kriminella i en form av organiserad människohandel, prostitution, annan form av kriminalitet, et cetera. Detta är ingen information som ligger särskilt hemlig för någon egentligen, det räcker ofta med att prata med romerna själva och ställa några raka frågor, eller ta del av lite litteratur i ämnet. Sveriges regering anlitar ändå en egen expert (Martin Valfridsson) som gör en egen utredning som kommer fram till att tiggeriet
inte är organiserat och att människor
inte far illa i prostitution, annan kriminalitet, et cetera. Detta blir alltså Sveriges officiella hållning. Samma trumma dundrar förstås även allas vår egna upphöjda expert på sociologi/kulturantropologi, Henrik Schyffert, som stilla undrar varför svensken är så rädd för tiggarna? Var inte rädd för det okända, svensk, säger den oändligt visa och nästan obegripligt pålästa "komikern".
(problemet är ju bara det att Martin och Henrik har fel)
Sen producerar norska NRK en dokumentär om människohandel/människor som tvingas in i prostitution i Bergen, och Martin kovänder plötsligt i frågan (eftersom han blir tvungen, allting annat hade i princip varit politiskt icke gångbart). Henrik kovänder däremot inte, eftersom han inte behöver göra det. Henrik är inte anlitad som expert av Sveriges regering (av någon märklig anledning) och har heller inga slipade rådgivare eller någon egentlig politisk kredd att förlora.
Så där någonting kan det väl se ut på ett ungefär när styrande organ/institutioner styrs alltför mycket utifrån ideologi och/eller känslor om någonting, och mindre utifrån reella fakta/mer objektiv efterforskning. Det blir mer Henrik Schyffert och mindre pragmatiskt problemlösande, kan man säga. Exemplet ovan handlade om det importerade tiggeriproblemet, men det skulle lika gärna kunna ha handlat om någonting annat eller vad som helst. Sverige som skickar bistånd till någon våldsam diktator i någon mindre legitim halvstat/utvecklingsland halvt på andra sidan jordklotet, eller vågen av sexualbrottslighet eller ungdomsrån relaterad till den eskalerade migrationen här på hemmaplan.
Bra inlägg.
I vilket fall, en sak som många svenskarna bara inte kan få in i huvudet är hur jävla begränsade institutioner är i förmågan att förändra hela kulturers värdegrund. Det finns en övertro på institutioners förmåga att agera pappa och mamma och präst till folkslag som redan har allt det där.
Jag har den här bilden i mitt huvud av en flumlärares kalla omfamning till någon arabisk unge som tänker; "Du är fan inte min mamma!".
En värdegrund lärs inte ut didaktiskt, utan genom känsloöverföring från ens nära och kära, svenskarna är inte arabernas "nära och kära", vi är den där tråkiga, uptight folket som inte ens älskar sig självt och den absoluta mardrömmen för ghettoaraber är att bli en tråkig svenne.
Det finns absolut ingenting som institutioner kan göra för att "assimilera" så stora massor som överhuvudtaget inte gillar vad svenskar representerar (mesighet, modernism, ateism, avsaknad av starka känslor för familj och nation, saknad av stolthet, konflikträddsla, naivitet, feminiserade män, etnomasochism, HBTQ, ingen brödraskap män emellan, lösaktiga kvinnor, ensamhet, etc.).
Den materiella vinningen är här det enda en MÖ-människa har att vinna på att anpassa sig lite till svenska samhället, men människor drivs av så mycket mer än det materiella.
Iden att någon kommer vilja integrera sig till svensk sekulär intetsägande kultur är bara frånvänd från första början, och den uppkommer ur det enda etnocentrism som finns kvar hos svenskarna: övertron på svenska statens förmåga att lösa svåra problem (fast den börjar ju snabbt falla sönder på senare tid). Denna hybris kan närmast likna USAs tro på att kunna sprida sin "demokrati", genom krigsföring, till arabiska folkslag som absolut inte ville ha det.
Vi borde givetvis koncentrera oss på att istället se till att svenskar slutar folkuppfostras av det här dekadenta skitvärdegrunden, och börjar skapa något mer livskraftigt som kan konkurrera mot islamister och andra starka klansystem som tar över våra städer bit för bit.
Alltså så är det svenskar som måste sluta integreras till systemet, det är vad diskussionen borde handla om.