"Byta ner mig" eller plåga mig själv vidare? Hur viktig är en sk. karriär egentligen?

Jag är ännu en i raden av alla som behöver lite "mental" vägledning i arbetslivet. Jag har senaste 4-5 åren jobbat med administration/back-office tills i höstas då jag fick en öppning att testa på en "middle-managerposition" i ett globalt bolag. Kan nämnas att jag inte har något personalansvar utan bara ansvar för system vi använder oss av. I mina arbetsuppgifter ingår att driva projekt, driva utvecklingen av våra system framåt och ansvara för alla processer som inköpsavdelningen använder sig av (även ansvar för två KPIer som mäts av globala ledningen). Väldigt brett mao.
Nu efter sex månder på positionen har jag börjat hata det. Jag hatar att sitta i möten och hålla stela powerpoint-presentationer inför människor som inte verkar bry sig.
Det är också väldigt höga krav med extremt hög arbetsbelastning som påverkar mitt mående privat och lönen motsvarar inte detta då jag är anställd som "lågt kvalificerad". Det är också något som påverkar min motivation negativt. I början såg jag det som en väldigt bra chans för mig att utvecklas och få en väldigt bra erfarenhet i mitt CV. Den känslan är långt borta redan. Jag har senaste månaderna mått väldigt dåligt över mitt arbete och det blir bara värre för varje vecka som går..

Jag fick för några veckor sedan kontakt med en polares bolag, ett spelbolag kan tilläggas. Jag var där förra veckan och ett erbjudande att joina dök upp. Det var ett erbjudande att börja på deras kundtjänst och marketingavdelning. Enkla arbetsuppgifter jämfört med vad jag gör nu mao. Jag var också där på renodlad intervju och det var en sådan arbetsplats och ledning jag klickade direkt med. Inga slipsar på det kontoret, utan alla anställda står med fötterna på jorden och utsuddad hierarki i korridorerna. Det är ett steg ner på "karriärstegen" (vilket jag skiter fullständigt i).
Dock tänker jag mycket på vad andra tycker om mitt val. Min fru säger att OM jag mår dåligt där jag jobbar nu så ska jag byta - men jag vet att hon innerst inne skulle bli besviken. Dock är jag väldigt mån om att jag ska må bra och att jag ska trivas med vad jag gör. Jag får tom lite högre lön på spelbolaget - men jag måste jobba skift. Jag funkar bra med det, min fru är inte jätteförtjust i det, men ett tag funkar tycker hon. Ett år som högpresterande borde vara nog för att avancera vidare internt tror jag.

+/- tjänsterna

+ Nuvarande tjänst
Meriterande position i CV/karriären
Arbeta på kontorstider
- Nuvarande tjänst
Trivs inte med arbetsuppgifterna
Trivs inte att jobba inom en global organisation
Dålig mental hälsa

+ ev Ny tjänst
Ung och liten organisation med fötterna på jorden
Enklare arbetsupggifter där jag får mer utrymme för mitt liv utanför jobbet
Lite högre lön
- ev Ny tjänst
Jobba skift
Steg ner på karriärstegen och folk kan vara dömande

Några moraliska tips eller tanketips från andra som varit i liknande situationer kanske?
Hur ska man tänka och vad är egentligen rätt och fel? Ska man bara "acceptera" det jobb man har och slita och lida tills man mentalt är avtrubbad och bara kör på för någon form av "belöning" som 50 åring via högre lön? Eller ska man tänka på sin mentala hälsa och varva ner ett tag för att hitta sig själv igen?

Sprang på en gammal kollega i det kontorskomplex jag jobbar i tidigare idag. Hon rekommenderade mig att söka mig tillbaka till mitt gamla jobb om jag inte trivdes där jag jobbar nu. De har en öppning som team leader där. Jag sökte det jobbet nästan direkt efter vi pratat. Vet inte om det är rätt att gå tillbaka till gamla arbetsplatser. Brukar inte vara bra att göra det. Men nu känner jag verkligen att någon form av ändring är ett måste. Frågan är bara vad.

Byt. Direkt.

Vem fan bryr sig om vad andra tycker om man själv vantrivs? Skit i det, livet är för kort att göra saker du ogillar!

Byt!

Det låter absolut som att du ska byta jobb, och det ganska omgående. Ett tredje alternativ kan ju vara att söka andra jobb som i och för sig är mer kvalificerade, som du gillar och ger en bra lön.

Min gissning är att du har rätt i att din nuvarande tjänst är bra för CVn. Det är dock inget skäl att stanna om du hatar jobbet och dessutom har dåligt betalt. Däremot kan det vara en bra språngbräda för att landa ett nytt jobb, så börja söka direkt.

Kommer din erfarenhet och "kompetens" ens vara användbar när du är 50 bast och har den där "lönen"?
Låter som någonting som vid den tiden kommer vara ersatt av AI och annan programmvara?
Kanske outsourcad till billigare personal?
Eller förenklad till den grad att en 18 åring klarar uppgiften?


Gillar man det man håller på med brukar man bli bättre på det. Sedan lever du ju bara ett liv..

Livet är en dödskamp mot alla. Du måste ha mer än din nästa, det är vad Jesus inte fattade och fick då betala priset. Alla jävla hippies som säger åt dig att byta ner dig, gör inte det för ditt eget bästa. De ser efter sitt eget hus. Om de övertalar dig att ge upp kampen, så har de en konkurrent färre. Se bara på Jim Carry som blivit "pengar ger inte lycka"-guru. Vet han ens vem du är när han säger det till dig? Han förstår själv att pengar och rikedomar inte räcker åt alla och han måste predika fattigdom åt dem fattiga för att kunna förbli rik. Var inte en idiot, TS, se efter numero uno!

Byt jobb innan du börjar må ännu sämre. Du har redan en fot utanför jobbet redan. Önskar dig all lycka och var rädd om dig

Du har rätt. Det är en bra språngbräda. Positivt och negativt.
Jag frågade under intervjun med spelbolaget varför dom INTE skulle anställa mig, då var den enda anledningen att de trodde jag skulle vara överkvalificerad och de var rädda att jag skulle tröttna fortare än vanligt.
Ett annat exempel är när jag för några veckor sedan blev uppringd av en "headhunter" som hittat mitt CV på nå sida. Jag sa att jag inte jobbade på min föregående position utan var Data manager nu. Då vägrade hon ens säga tjänsten hon erbjöd då jag "faktiskt var manager nu". Som om det är nå speciellt? Jag fattar inte hypen över en titel. Det är osmakligt i mina ögon.

Jag ska utnyttja läget iaf och söka lite andra jobb också, inte bara ta första bästa. Men ibland känns det som om jag måste för att kunna "andas" på riktigt igen.

Tack!

Orka inte fatta riktigt vad du menade(nån öl nu) men gillar du inte jobbet du har kommer du ta med det hem och andra kommer oxå lida, din fru barn etc.
Hög lön, ja funkar ett tag om man vantrivs men inte i längden.

Om jag ändå hade hög lön, det har jag inte. Jag kan kanske få i framtiden. Men det kan jag aldrig vara säker på.

Ge upp kampen? Menar du då att jag måste ge upp kampen för att jag skulle byta bort ett jobb jag inte trivs med som dessutom betalar mig mindre för att jag KANSKE en dag sitter på en bra position och tjänar bra? Vem säger att jag inte gör det även om jag byter jobb. Ser ingen av de som skrivit här som mina konkurrenter. Det finns jobb åt er också här, kom bara.

Förstår inte ditt inlägg riktigt. Sorry.