Samtidigt har du många erkänt duktiga komiker som bekräftar Todds bild. Exempelvis Dave Chappelle, Jerry Seinfeld, Ricky Gervais, John Cleese och många fler. Marc Marons svar är intressant i att han i princip bekräftar Todds bild men ändå försöker säga emot i någon slags halmgubbe. Precis som vänstern alltid har gjort inom politiken så avfärdas den nu förbjudna humorn som att "slå ner" vilket dels är felaktigt, dels lögnaktigt då "ner" är rent godtyckligt, dels hycklande då de själva gör det konstant. Precis som kommunisterna alltid beskyllt sina misslyckanden på kontrarevolutionärer, sabotörer etc. så beskylls dagens fiender för att vara "ovanför" deras "offer" a priori.
Jag vill inte dra det här för långt OT nu, men är det inte intressant hur så många "erkänt duktiga komiker" beklagar sig över hur de inte får skämta som de vill, samtidigt som de skämtar som de vill på netflix som de får massor betalt för? Det här att beklaga sig om att man inte får säga vad man vill är bara en scam för att tjäna pengar på lättlurade "free speech warriors".
Jag vill inte dra det här för långt OT nu, men är det inte intressant hur så många "erkänt duktiga komiker" beklagar sig över hur de inte får skämta som de vill, samtidigt som de skämtar som de vill på netflix som de får massor betalt för? Det här att beklaga sig om att man inte får säga vad man vill är bara en scam för att tjäna pengar på lättlurade "free speech warriors".
Fast "bara" det, och då nödvändigtvis inget annat?
Jag tycker att du gör det lätt för dig genom att avfärda ett potentiellt problem eller budskap som kan gå i linje med det dessa människor tar upp till fokus, om dom så skulle vara helt eller delvis drivna av cyniska orsaker, mer än någon idealism.
Citat:
Ursprungligen postat av Sir Dwain
Det var en egen tolkning minsann, på vilket sätt? Jag håller förstås med om att det är klasskamp i bakgrunden, jag antar att det är vad som åsyftas med kommunism, jag vet inte om man ska se de som gör upplopp som "onda" egentligen dock, det är väl ingen som är "god" i filmen, särskilt inte Thomas Wayne eller wall street-ungdomarna. Vad skulle kopplingen till politisk korrekthet vara?
Nej, jag påstår att i den mån filmen har ett politiskt budskap så är det vänster, de rika utnyttjar folket och beter sig dåligt, till slut får den stora massan nog och det blir upplopp.
Det är en aspekt, men för mig handlar det åtminstone lika mycket om hur vi på en ännu mer grundläggande nivå alla kan komma att tjäna ett system, hur det än ser ut, om det tappar sin förmåga till att fungera tillräckligt väl som det försök till ordning som var tänkt att tjäna oss, mer än tvärtom. Om systemet efter en tid fungerar sämre, och vi gjort oss själva beroende av det, så blir det gärna att vi söker försvara inte bara den plats vi själva har inom och tack vare systemet, utan också gärna systemets normer och regler i sig, på en potentiellt eskalerande bekostnad av allt och alla som faller utanför ramarna till att kunna tjäna systemet, då det här med känslomässiga såväl som praktiskt närliggande investeringar till vad vi håller på med av naturliga skäl också tenderar att komma in i bilden.
Och för att kunna resonera i termer av generositet för dom som hamnar i mer av en beroendeställning än en bidragande sådan så måste det också på sikt finnas resurser till detta i grunden, oavsett om det handlar om ekonomiska medel, eller bara en bibehållen förmåga till medmänsklighet, där vi inte tvingas stressa och filtrera bort det jobbiga i det stora för att orka med främst vårt egna närmaste.
Öppet mål till att dra paralleller mellan religiöst tänkande och valfri politisk eller ekonomisk linje här. Anspelningen på någon särskild sorts dogma är för mig inte lika intressant som att kunna rikta kritik mot dogmatiskt tänkande i sig, om det tar överhand, där vi då lätt offrar oss själva lika mycket som varandra till förmån för idealet utan att inse det.
Jag gillade särskilt slutscenen där det går att se Jokern tydligt representera människans otyglade natur som lämnar blodspår efter sig, slinker än hit och dit, tätt följt av den tänkta ordningen som ska tygla den dissonans som blir i och med vår fortsatta ofullkomlighet.
Det är som en pendel som slår fram och tillbaka i cykler genom historien, där vi stiftar och upprätthåller allehanda sorters konsensus för att kunna leva inpå och med varandra, och hur dessa uttryck alla är en del av vår skapelse som utvecklats långt mycket snabbare än vad vi själva har gjort i grunden. Vi är lika ofullkomliga i vår natur idag som för kanske 200 000 år sedan. Och vi har ännu inte lyckats hitta någon tydlig balans för en stabil ordning. Kaoset finns fortfarande där under ytan, och vår förmåga till destruktivitet är lika tydlig som det motsatt mer produktivt hållbara, även för oss själva.
Mycket bra och fängslande gestaltning från Phoenix av en plågad idealist i utanförskap, där hans välvilja sakta men säkert bryts ner av den omgivning som omvänt får det allt svårare att hantera honom, varpå han slår över till att bli en nihilistisk cyniker.
Scenen där det börjar närma sig upplösningen, och hans gamla kollegor, stora som små, kommer över med något starkt efter att hans mor ”gått bort”, blir till något groteskt i hur det dråpligt humoristiska blandas med så pass råa och fruktansvärt tragiska element. Det blir lätt att man inte riktigt vet hur man själv ska eller ens vill reagera på det, när dessa gränser blir så uppluckrade. Och det är en del av varför jag tror att jag gillade filmen så pass mycket, i hur den vågade göra mig på många sätt riktigt obekväm, vilket tvingade mig till att fundera över orsaken till mina reaktioner, allt sammantaget. Ska jag våga skratta eller ej? Och är det isåfall mer förläget än något annat? Och om så icke, vad säger det om mig själv, om jag bara skrattar utan att bli mer bekommen än så? Filmen trappade verkligen upp på ett intressant sätt mot slutet när allt sys ihop.
__________________
Senast redigerad av Kodiak- 2019-10-12 kl. 20:20.
Såg ikväll Joker! Var endel guldkorn till scener och fenomenalt skådespel men jag är inte helt blown away. Håller American Psycho högre än denna jämförelsevis men den får 8 av 10.
Kom under filmen att tänka på ett citat av Dostojevskij om att det värdefullaste i världen är ett fint minne från barndomen. Att om man har ett fint minne så kan man skydda sig från ondska genom att en gång fått uppleva godheten. Känns som det var det som saknades i detta fall.
Fast "bara" det, och då nödvändigtvis inget annat?
Jag tycker att du gör det lätt för dig genom att avfärda ett potentiellt problem eller budskap som kan gå i linje med det dessa människor tar upp till fokus, om dom så skulle vara helt eller delvis drivna av cyniska orsaker, mer än någon idealism.
Okej, nej det jag egentligen tycker är att man har identifierat ett problem som finns, men man har fel gällande orsaken. Det är inte collegeungdomar som är orsaken till likriktningen i film och tv, det är de stora företagen, tv-bolagen så väl som de som annonserar.
Citat:
Ursprungligen postat av Kodiak-
Det är en aspekt, men för mig handlar det åtminstone lika mycket om hur vi på en ännu mer grundläggande nivå alla kan komma att tjäna ett system, hur det än ser ut, om det tappar sin förmåga till att fungera tillräckligt väl som det försök till ordning som var tänkt att tjäna oss, mer än tvärtom. Om systemet efter en tid fungerar sämre, och vi gjort oss själva beroende av det, så blir det gärna att vi söker försvara inte bara den plats vi själva har inom och tack vare systemet, utan också gärna systemets normer och regler i sig, på en potentiellt eskalerande bekostnad av allt och alla som faller utanför ramarna till att kunna tjäna systemet, då det här med känslomässiga såväl som praktiskt närliggande investeringar till vad vi håller på med av naturliga skäl också tenderar att komma in i bilden.
Och för att kunna resonera i termer av generositet för dom som hamnar i mer av en beroendeställning än en bidragande sådan så måste det också på sikt finnas resurser till detta i grunden, oavsett om det handlar om ekonomiska medel, eller bara en bibehållen förmåga till medmänsklighet, där vi inte tvingas stressa och filtrera bort det jobbiga i det stora för att orka med främst vårt egna närmaste.
Öppet mål till att dra paralleller mellan religiöst tänkande och valfri politisk eller ekonomisk linje här. Anspelningen på någon särskild sorts dogma är för mig inte lika intressant som att kunna rikta kritik mot dogmatiskt tänkande i sig, om det tar överhand, där vi då lätt offrar oss själva lika mycket som varandra till förmån för idealet utan att inse det.
Jag gillade särskilt slutscenen där det går att se Jokern tydligt representera människans otyglade natur som lämnar blodspår efter sig, slinker än hit och dit, tätt följt av den tänkta ordningen som ska tygla den dissonans som blir i och med vår fortsatta ofullkomlighet.
Det är som en pendel som slår fram och tillbaka i cykler genom historien, där vi stiftar och upprätthåller allehanda sorters konsensus för att kunna leva inpå och med varandra, och hur dessa uttryck alla är en del av vår skapelse som utvecklats långt mycket snabbare än vad vi själva har gjort i grunden. Vi är lika ofullkomliga i vår natur idag som för kanske 200 000 år sedan. Och vi har ännu inte lyckats hitta någon tydlig balans för en stabil ordning. Kaoset finns fortfarande där under ytan, och vår förmåga till destruktivitet är lika tydlig som det motsatt mer produktivt hållbara, även för oss själva.
Mycket bra och fängslande gestaltning från Phoenix av en plågad idealist i utanförskap, där hans välvilja sakta men säkert bryts ner av den omgivning som omvänt får det allt svårare att hantera honom, varpå han slår över till att bli en nihilistisk cyniker.
Scenen där det börjar närma sig upplösningen, och hans gamla kollegor, stora som små, kommer över med något starkt efter att hans mor ”gått bort”, blir till något groteskt i hur det dråpligt humoristiska blandas med så pass råa och fruktansvärt tragiska element. Det blir lätt att man inte riktigt vet hur man själv ska eller ens vill reagera på det, när dessa gränser blir så uppluckrade. Och det är en del av varför jag tror att jag gillade filmen så pass mycket, i hur den vågade göra mig på många sätt riktigt obekväm, vilket tvingade mig till att fundera över orsaken till mina reaktioner, allt sammantaget. Ska jag våga skratta eller ej? Och är det isåfall mer förläget än något annat? Och om så icke, vad säger det om mig själv, om jag bara skrattar utan att bli mer bekommen än så? Filmen trappade verkligen upp på ett intressant sätt mot slutet när allt sys ihop.
Jag tror inte att Todd Philips ville göra en film med ett politiskt budskap och Jokern själv är strikt opolitisk. Men det du säger låter som kritik från vänster, när du pratar om folk i beroendeställning och hur man tvingas in i ett system osv. Jag vet inte att jag ser allt du nämner i filmen, men jag ser åtminstone en underliggande klasskamp där sympatierna, i den mån de finns alls, ligger hos arbetarklassen.
Fyfan vilken bra film.
Var taggad som fan på att se den och visste inte helt 100 på vad jag skulle förvänta mig förutom en välgjord film utifrån hur dom filmat osv. Ger den samma som på imdb, 9/10
Scenen när han kör in saxen i snubbens nacke/ansikte och sen går därifrån och dansar i trappan kan nog va en av mina favoritscener någonsin. Det var liksom då han tappade det helt och bara fuck it it is what it is, och musiken passade in så perfekt också.
Detta är vad som sker när man presenterar en film som ger ett barns perpektiv på världen och ger den en "mörk och realistisk" atmofär och med inget CGI. Folk tror genast att det är ett mästerverk, fastän det bara är juvenilt trams om återupprättande och makt för ensamma tragiska människor.
Här är lite intressanta jämförelser mellan Spider-Man: Far From Home och Joker (allt är i dollar):
Spiderman budget: 160 miljoner
Joker budget: 55 miljoner
Spiderman biljettintäkter: 1131 miljoner
Joker biljettintäkter: 306 miljoner
Spiderman har 7-dubblat sin budget och anses som mycket framgångsrik. Joker har 5,5-dubblat sin, men eftersom den kommer fortsätta gå på bio ett tag till finns det chans att den kommer ikapp. Det är mycket relevant då pengar spelar mest roll för vad som produceras. Jag har inte själv sett filmen ännu, men vill gärna se en förändring i vad för slags blockbusters som produceras.
En annan sak folk sällan tänker på när det gäller "box office" är att man knappast bara kan räkna box office minus budget och sedan anta att studion har tjänat så mycket. 50 % av biljettintäkterna försvinner i biografernas fickor, och amerikanska filmbolag får inte äga egna biografer. Det innebär att Joker har en vinst på 98 miljoner, vilket är 2,8 ggr investeringen som gjordes. Det är såklart bra, men inte så otroligt bra som många tror. Filmbolagen måste ju också täcka upp för filmer som floppar, samt att de har många kontinuerliga kostnader, så som anställda och fastigheter.
Vad tycker folk om Taxi Driver vs Joker?
För mig är Taxi Driver att föredra. Då den känns mer realistiskt rå och gillar atmosfären. Men kul att höra vad andra tycker.
Ett tag sedan jag såg taxi driver dock ska sägas.
En bra scen.
Edit: en bra scen utav många för mig ur filmen var när han gick in via exit-utgången. Och polisen innan påtalar att han kan inte göra det. Kändes så symboliskt att nu är han helt haywire, ute ur systemet.
__________________
Senast redigerad av messiasibid 2019-10-13 kl. 14:31.
Här är lite intressanta jämförelser mellan Spider-Man: Far From Home och Joker (allt är i dollar):
Spiderman budget: 160 miljoner
Joker budget: 55 miljoner
Spiderman biljettintäkter: 1131 miljoner
Joker biljettintäkter: 306 miljoner
Spiderman har 7-dubblat sin budget och anses som mycket framgångsrik. Joker har 5,5-dubblat sin, men eftersom den kommer fortsätta gå på bio ett tag till finns det chans att den kommer ikapp. Det är mycket relevant då pengar spelar mest roll för vad som produceras. Jag har inte själv sett filmen ännu, men vill gärna se en förändring i vad för slags blockbusters som produceras.
En annan sak folk sällan tänker på när det gäller "box office" är att man knappast bara kan räkna box office minus budget och sedan anta att studion har tjänat så mycket. 50 % av biljettintäkterna försvinner i biografernas fickor, och amerikanska filmbolag får inte äga egna biografer. Det innebär att Joker har en vinst på 98 miljoner, vilket är 2,8 ggr investeringen som gjordes. Det är såklart bra, men inte så otroligt bra som många tror. Filmbolagen måste ju också täcka upp för filmer som floppar, samt att de har många kontinuerliga kostnader, så som anställda och fastigheter.
Den lär inte gå ikapp, men det beror ju bara på att den är R-rated. Det här är den stora anledningen till att alla marvel-filmer är pg13. Joker är en stor framgång och visar att det går att tjäna pengar även på R-rated-filmer, men det lär ändå fortsätta vara ett undantag snarare än regel i framtiden.
Den lär inte gå ikapp, men det beror ju bara på att den är R-rated. Det här är den stora anledningen till att alla marvel-filmer är pg13. Joker är en stor framgång och visar att det går att tjäna pengar även på R-rated-filmer, men det lär ändå fortsätta vara ett undantag snarare än regel i framtiden.
Ja, antagligen inte. Speciellt eftersom det ryktas om att Spiderman ska komma tillbaka till bioduken med några extra scener. Tyvärr verkar de i USA också vara stenhårda med ratings, och släpper inte in folk som ser för unga ut och inte har ID-kort.
Detta är vad som sker när man presenterar en film som ger ett barns perpektiv på världen och ger den en "mörk och realistisk" atmofär och med inget CGI. Folk tror genast att det är ett mästerverk, fastän det bara är juvenilt trams om återupprättande och makt för ensamma tragiska människor.
Den har verkligen krypit under skinnet på dig.
Tyckte det var helt ok men inte i närheten av något mästerverk. Försökte att inte tolka in några budskap och istället bara hänga med i filmglädjen.
Det bästa med den är hur uppretade pretentiösa amatörkritiker har blivit av den.
__________________
Senast redigerad av lugna ner dig 2019-10-13 kl. 17:19.
Den var bra men väldigt överhypad vilket förstörde lite för mig, den höll absolut inte i klass med Taxi Driver eller American Psycho. Blev lite besviken av tredje akten när han blivit clownen. Hade hoppats på en mera galen final, det byggde upp väldigt bra och man visste inte hur det skulle sluta i studion, men det blev bara ett snack om social rättvisa och sedan skjuter han värden.
Den var som bäst när han fortfarande var relativt normal i början, och bara försökte leva sitt liv. Blev lite besviken på hur mycket krut de la på att filmen skulle passa in i Batman världen.. hade uppskattat det mera om det bara var en kille i en stad och inte hade något att göra med Batman. Hade varit mycket mera potential om de frigjorde sig från Batman världen.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!