Ni med "känsliga" jobb ni behöver ljuga om, vad säger ni när någon frågar om det?

En av mina bästa vänner har ett ”känsligt” jobb med extremt hög sekretess. Hon är dock öppen med var hon jobbar, men ger inga detaljer om med vad. Det känns dock inte konstigt alls, jag går inte in i detaljer om mitt jobb heller, inte för att det är hemligt men för att folk nog inte är jätteintresserade. Sen kan man ju prata allmänt om frågor som berör ämnet man jobbar med eller prata om arbetsplatsen (chefer, kollegor etc) och det gör hon.

Precis så. förutom då att tala om kollegor då även det kan avslöja sekretessbelagd information alternativt saker skadligt för riket/företaget. Jag jobbar på XXX, tjänsten är sekretessbelagd. Folk kan säkert bli nyfikna men oftast så låter folk det bero just så.

Jo det är så klart lite av en balansakt men att berätta nåt kul en namnlös kollega sagt, eller att en annan namnlös kollega tagit hjälp av hantverkaren X och blev jättenöjd, eller att beklaga sig lite över namnlös kollega 3 alltid avbryter är ju allmängiltiga saker och sätter knappast nån i fara.

Kul att du är nöjd med din rumpa! Min poäng var snarare att man kan skoja bort frågan. Men det beror ju på sammanhanget och hur du är som person.

Nu har jag förvisso inget "känsligt jobb" men ibland orkar jag bara inte med att babbla om mitt jobb med någon människa jag knappt känner och tramsar bara bort frågan.

Tex.:
-Vad jobbar med?
-Ja, det undrar jag också ibland haha! (Byter samtalsämne) Smakade kaffet bra?
-Men alvarligt, vad jobbar du med?
-Jag vänder papper och svarar på meningslösa mail. (Byter samtalsämne igen) Så visst är kaffet gott?

Och därefter ger han/hon upp diskussionen om mitt jobb.

Annars kan du ju ge ett mycket vagt och allmänt svar. T.ex. På Försvarsmakten. Undrar han/hon mer kan du ju svara utredningar eller jobbar med dator eller något annat intetsägande. Tänk dock på att efter du givit ditt korta och intetsägande svar snabbt ställa motsvarande fråga tillbaka, så att han/hon får babbla om sitt jobb istället. Låtsas som att du bryr dig och se till att ställa frågor som personen tycks finna intressanta att prata om. Det funkar varje gång.

Ljuga?
Man berättar att man är tjänsteman i en statlig myndighet.
Varför skulle man röja känslig info bara för att någon säger "hej, vad sysslar du med då?".

Ja, jag är toalettdykare, inget man vill ta upp på en middag direkt!

Om du vill vara så hemlig så ingen vet något så säg att du jobbar på ett bemanningsföretag med kontorssysslor. Det låter lagom tråkigt och ingen kommer pumpa dig på detaljer.

Bara i Sverige: Vilt främmande människor frågar dig efter 30 sekunder av tafatt socialt interagerande "vad du jobbar med".


Classified.

Det där är bra, och det är något liknande jag gör idag, men tvärtom. Jag är mer öppen med vad jag gör, förutom att jag utelämnar en massa detaljer. Var jag jobbar är då som underleverantör till "diverse olika" företag. Jag försöker också hålla mig kort och få det låta tråkigt.


Det där är ju bra. Det där ger ju ett extra skydd liksom. Jag ska lista ut lite skämtsamma svar på vanliga frågor som skulle passa mig.
Jag försöker få det låta så tråkigt som möjligt, som just att jobba med dator. Att följa upp med motfråga är också jättebra, då blir det lite extra besvärligt efter ett tag för den andre att behöva tjata för att stilla sin nyfikenhet, och då som du säger, vara intresserad av denne istället.
Det där är ju kanontips, så det tackar jag för!

Det funkar inte i mitt fall tyvärr.

Jo, i mitt fall så är jag ju "konsult" som gör datorjobb åt andra företag, och sen drar jag ut på det för att vid följdfrågor säga lite mer men ändå så lite som möjligt, som att jag testar och utvecklar diverse delar. Jag försöker vara diffus och uttråkad över det jag gör och signalera att det är totalt ointressant, men det är mycket lättare att säga lite när man stöter på någon på ICA än när man sitter vid middagsbord på familjeträff där någon faktiskt pumpar en på detaljer.

Projektledare är nog en rätt bra titel att dra till med också. Lagom vagt.

Ja, det är ganska bra, det är vagt men öppnar upp för nyfikenhet och följdfrågor, som vad för projekt, osv. Det tråkigaste jag kommit på är datorjobb.

Jobbar som spion för underrättelsetjänsten. Brukar säga att jag är advokat eller diplomat.

Frågar folk verkligen så mycket? Så det inte går att ducka med ett ”Åh, jag är verkligen inte sugen på att prata jobb nu. Såg du på stafetten?” Eller liknande.