22 år och endast 8000 på sparkontot, är jag dålig?

Önskar jag hade fått se det så enkelt som ovan när man var 20. Tog mig till 30 innan jag fattade hur pengar fungerade.

Du har nog mer än de flesta i din ålder som studerar. Fortsätt att spara!

När jag car 25 så hade jag hunnit spara 250 000. Ett år senare förlorade jag ca 200 000 i samband med att jag startade företag. Men det är ingenting jag gråter över, livet går vidare.

Jag vet!!

såna som dig som sitter på ett berg av pengar vid 70 år och för ofärdig för att kunna göra nåt kul av dom. Sitter och surar för att hela livet har passerat och det enda du har gjort är jobbat ätit och sovit. Mest pengar när man dör vinner, ja jävlar

Skandia har bra sparkonto . Öppna upp ett konto där. Lägg säg 500kr i månaden just nu. När du fått jobb kan du ju öka till 1000-1500kr/månaden. Helst vill de att man ska sätta in en klump summa först på typ 20 tusen också.

Dessa pengar får du inte röra på minst 20-30 år. ( om det såklart inte är något jätte akut) Egentligen ska du helst ta ut pengarna när du närmar dig pension åldern. Om du sparat Men under en viss period ( tror det är över 20 år) så tar de ut en avgift ( inte helt hundra men kanske 10 %) . Sen är det en avkastning på 3-5(osäker hur mkt det är just nu) % så pengarna växer också stadigt.

Så du när du är 60 + har du ett stadigt sparkonto och inte enbart en usel pension

Sen har jag också ett sparkonto på SBAB där jag försöker minst ha 60 tusen hela tiden.

Min erfarenhet av unga vuxna som pratar om hur duktiga de är på att spara, är att de brukar få rätt mycket hjälp av sina föräldrar utan att berätta det. Resekostnader, räkningar och sådant brukar föräldrarna betala närhelst ett problem uppstår, till skillnad från deras självständiga kompisar som tar på sig att förhandla med inkassobolag och betala förseningsavgifter och allt det där. Dessutom brukar föräldrarna ge dem konsertbiljetter och sådant i julklapp, så de behöver inte lägga sina egna sparpengar på nöjen, men när de berättar om konserterna som de gick på så utelämnar de alltid den lilla detaljen att det var mamma som betalade.

Om du är student så är det inte jättekonstigt att du inte har något större sparande. Att som i ditt fall bara ha 8000 kr i buffert är så klart väldigt problematiskt. Du har ingen buffert för att klara oförutsedda utgifter. Skulle du missa några tentor så får du inget CSN. Skulle din cykel, dator, mobiltelefon gå sönder så har du ingenting att köpa en ny för. I sommar så får du inget studiemedel och lyckas du inte få något jobb blir det riktigt tungt.

Du kommer snart att sluta skolan. Även om du har tur att få jobb direkt så dröjer det oftast minst en månad innan du får den första lönen. Dessutom så har du troligt en del resekostnader och du måste kanske köpa en bil för att ta dig till och från jobbet. Eventuellt kommer du att behöva flytta för att kunna börja arbeta. Det kommer i så fall kosta en del.

Att bara ha 8000 på sparkontot är verkligen för lite för att ge dig nödvändigt svängrum.

Jag är 46 och har i runda slängar 1400 på ett sparkonto. Och då har jag ändå inte barn.

Fast å andra sidan lever jag på den lägsta nivån av sjukersättning (typ 7400 kr per månad).

Du är inte dålig.
Tvärtom. Du verkar ha kontroll över ditt liv.
Det är inte lätt att leva som en student.
Din polare som har 100000 på banken har förmodligen fått de här pengarna.
Det har gått 5 år sedan du skrev detta.
Hur gick det?

Det finns ingen större idé med att "spara" medan man är student. Det är det första, det andra är att sluta jämföra dig med andra.

Det finns ett väldigt enkelt knep till god ekonomi, som flera tidigare i tråden redan nämnt. Spara en viss procent av din inkomst varje månad, som investeras i en index-fond. Vilken procent du investerar väljer du själv, men 10% är en bra startpunkt. Får du mer i lön, kommer du investera 10% mer.

Gör det så kommer du vara miljonär inom 10 år troligen. Efter 20 år kommer du vara mångmiljonär.

Det är faktiskt så enkelt.

Edit: Såg nu att det var en gammal tråd. Hur är livet TS?

Med tanke på TS senaste trådstart "Jobblös, hopplös och snart bostadslös" så verkar det tyvärr inte vara livet på en pinne direkt...