6-APB På Flatbush Zombies - Det Här Är Paradiset

Introduktuon

Hela resan startade med att Flatbush Zombies, mina favorit artister och några jag ser upp till, ska spela i Köpenhamn.

Jag måste gå! tänker jag för mig själv. Sagt och gjort så köper jag på biljetter, och inte långt därefter på ett tåg mot Stockholm.

I fickan ligger en kapsel 150mg 6-APB. Ett ljuvligt brunaktig till pulver som snart kommer glida ner i min mage.

I Stockholm tar jag sista tåget mot Köpenhamn, och väl på sista svenska hållplatsen sväljer jag kapseln.

Fast forward och jag står utanför konserthallen, någon timme efter jag åt kapseln. För mig tar det ungefär 2-3 timmar innan jag peakar på 6-APB, så det är ingen stress.

Jag träffar några svenskar, och ser att han tänder en blunt, och vi röker en liten stund utanför. Jag känner direkt efter jag rökt 6-APB rushen som jag får cirka nån timme innan jag peakar, därefter mellan rushen och peaken står det still och jag känner mig rätt nykter.

Konserten och Peaken

Konserten börjar med att Nyck Caution och Kirk Night spelar, vid stunden visste jag inte vem dom var men tyckte deras stil var cool och musiken bra så jag dansade och hoppade lite men behöll mest av energin till när Flatbush Zombies börjar.

Tillslut slutar dom spela och från ingenstans börjar Hell-O spela och jag känner direkt energin går från 0-100, varenda nerv i kroppen kommer till liv och energin kommer som en tegelsten i ansiktet och jag börjar direkt gå all in nu när Flatbush Zombies spelar. Jag märker att jag är på väg att nå peaken.

Allt börjar se väldigt flummigt ut också, publikens mörka silhuett speglas med alla blinkande ljus och färger och allt ser ut att gå i 30 FPS. Jag ser långsamt hur folk rör sig upp och ner i takt till musiken, och euforin är genom taket, hela mitt liv har nått upp till den här stunden och basen från musiken får eufori att skjutas ut i varje nerv av kroppen och jag resonerar med texterna som spelas mer än jag någonsin gjort.

I min hand håller jag en full 1.5L vattenflaska som jag nästan kramar för den är så svalkande, jag märker att jag rinner med svett. Jag går ner där merch killarna håller hus för att kyla av mig lite.

Vi pratar ett bra tag och jag har väldigt trevligt med dom men vill snabbt återgå till dansandet på övervåningen.

Mina ben känns som moln, varje steg känns som jag svävar. Det känns knappast som att gå upp för trappan, nej, snarare svävar jag upp.

Plötsligt börjar U&I spela, vilket förövrigt är min favorit låt med dem, och euforin stegrar högre än jag någonsin trott möjligt. Varje ord skjuts genom varje nerv av kroppen och mitt mindset är någonting liknande "jag måste ha dött för det här är paradiset".

Efter ett tag sätter jag mig framför ACn i hallen, vinden svalkar varenda nerv i ansiktet, jag märker även nu att hallisarna börjar komma till liv. Tegelväggen framför mig sticker ut, och rör sig samtidigt som skuggan från publiken dansar runt.


Comedown
Till slut kommer konserten till ett slut, och jag stannar kvar en liten stund i hopp av en autograf, vilket jag skulle få och lite till. Efter en stund bestämmer jag mig för att dom kommer inte gå förbi och jag går ut.

Jag ser en lång kö till produktionsingången där nästan alla tänder eller röker joints, och tänker direkt att nån av de tre medlemmarna måste stå där. Jag ställer mig direkt i kön, bakom ett gäng svenskar som jag pratar lite med. Efter ett tag ser vi att Erick The Architect står där framme och det slår mig som ett tåg i ansiktet med eufori att jag är på väg att träffa Erick The Architect.

När det väl är min tur att säga hej och ta en bild så finner jag knappt några ord. Allt känns overkligt, lite som när man är i en dröm, lite suddigt och overkligt men inget man klagar på. Euforin går inte att beskriva, inga ord går att beskriva den känslan av att jag hittat meningen med livet och att allt i världen är okej.

Jag pratar en liten stund med Erick och tar en bild med honom, för att sedan börja begå mig till vandrarhemmet jag bor på.

All neon belysning runtom stan i Köpenhamn såg väldigt fint ut, allt stack ut och såg ungefär ut som en HDR bild, färgerna var skarpare, ljusare och allmänt vackrare.

Väl vid hotellet märker jag att hissen är avstängd. Kul tänker jag med tanke på att mitt rum låg på 14e våningen.

Mina ben är som spaghetti vid det här laget, efter nästan min stop dansande hela konserten och springandes upp och ner för trappan när jag behövde kyla ner. Jag börjar sakta men säkert gå upp för trapporna, varje steg känns som det sliter mina vader i stycken. Tillslut kommer jag upp till mitt rum.

Jag lägger mig i sängen men märker att jag är tok för pigg och stimulerad för att sova. Hjärtat bankar hårt och snabbt, vilket även är distraherande.

Jag vrider och vänder tills klockan är runt 8 på morgonen, då jag tillslut somnar i nån timme. Jag vaknar och känner mig extremt utvilad jämfört med att jag bara sov en timme.

Efterord

När jag vaknade dagen efter var mina vader helt förstörda, fick konstant kramp i dom och kunde knappt stå utan att få kramp. Tog cirka två dagar innan kramperna släppte helt och jag var svag och fick ibland kramp igen veckorna efter.

Vill även säga att Köpenhamn är en mycket mysig stad, jag besökte även Christiania innan konserten vilket var ett extremt mysigt ställe.

Avslutningsvis måste jag säga att 6-APB är definitivt unikaste och hittils bästa drogen jag provat. Extremt intressant och unik substans med sinnessjuk eufori, intressanta hallisar och extremt mysig kroppsrus.