Citat:
Ursprungligen postat av
rcs
Sluta hacka på Meijer. Hon tog sig till final och får godkänt till skillnad från många andra.
--------------
Vet inte riktigt, men jag har väldigt svårt att tro på Ingebrigtsen sagan...
Jag misstänker att du bland annat avser mig, så jag tänkte ge ett svar. Det jag reagerade på var de stora skillnaden mellan Samuelsson och Meijer efter deras insatser i söndags kväll. Samuelsson var besviken och starkt självkritisk, trots ett kraftigt personligt rekord. Anledningen var hans relativt sett misslyckade 1000 meter. Så trots strålande insatser i övriga grenar var han inte nöjd. Meijer, däremot, verkade tillfreds med sin insats, trots att hennes misslyckande i finalen var betydligt större. Nu kan man möjligen tolka hennes svar som att hon var nöjd med att överhuvudtaget vara på plats efter den skada som förstörde hela 2018. I så fall förstår jag henne bättre. Meijer har ju överhuvudtaget varit mycket skadeförföljd. Som sen junior/tidig senior var hon borta i flera år och själv trodde jag inte att hon skulle hitta tillbaka till idrotten, när hon plötsligt vintern 2015 fick sitt andra genombrott.
Frågan om att "godkänna" eller inte godkänna hennes insats totalt sett i IEM är en annan.(Jag gillar egentligen inte uttrycket). Hon kom in som statistkfemma av de som deltog och blev slutligen åtta. Bra att gå till final, men väl i final måste väl ändå hennes insats ses som ett misslyckande. Jag tror att hon har betydligt större potential än så.
Blir lite nyfiken på din kommentar om Ingebrigtsens. Ligger där en dold undran om doping eller vad avser du? Själv har jag inga som helst misstankar åt det hållet Är bara sjukt avundsjuk och hade gärna sett att Sverige hade haft en liknande medel- eller långdistanstalang som Jakob. Dock ställer jag mig frågande till hur Norge utnyttjar honom. Onödigt att dubblera på mästerskap som han gjort både i junior- och seniormästerskap. Risken för skador eller utbrändhet är något man borde ta hänsyn till. Båda storebröderna har ju haft en del skador genom åren. Överhuvudtaget har norrmännen fått fram väldigt många långdistanstalanger under 2000-talet som i många fall sedan förmodligen drivits alltför hårt och stannat i utvecklingen/försvunnit.
