Övervikt av 90-talister på psykakuten

Man har använt dom, i talspråk, under lång tid i Sverige. Men tidigare generationer lyckades alltid att lära sig skillnaden på de och dem i skrift, varför är det omöjligt nu?
Jag är personligen helt övertygad att det har att göra med att många ur den senaste generationen aldrig läser, dvs de ser aldrig riktigt skriftspråk. Det skriftspråk som de ser är sms till och från likasinnade, vilka aldrig skulle märka ens de mest grava språkfel.
Läser man böcker regelbundet så får man en inbyggd rättstavningskoll som ögonblickligen larmar om man ser eller skriver något som bryter mot det som man vant sig att se. Eftersom bokläsandet håller på att dö ut så finns det förmodligen inget hopp för skriftspråket, fr a eftersom de som blir uppmärksammade på att de skriver fel nästan undantagslöst reagerar med aggressivitet och inte med tacksamhet.

Så är det..
Man läser inte böcker längre för man stimuleras lättare av bild och ljud.
Det är en normal utveckling till följd av digitaliseringen, och de yngre generationerna har växt upp och blivit beroende av det.
En förälder kan ju försöka uppfostra sina barn mer konservativt, men resten av världen anpassar sig inte efter några få och risken finns att ungen blir utanför.
Känns så onödigt att klanka ner på oss för dittan och dattan när vi har växt upp i en helt ny era.
Digital teknik genomsyrar hela infrastrukturen; vård, skola, industri, underhållning osv.
Förr fanns det ett värde i att identifiera sig med en stilig namnteckning, idag använder vi BankID.
Jag lägger ingen större värdering i hurvida det här är bra eller dåligt, men man kommer inte undan utvecklingen.
80-90-talister och följande generationer blir exponerade för det här sen barnsben, så det känns orimligt att få så mycket kritik för saker som man själv inte haft någon större kontroll över.

Och vägrar att göra något åt, menar du tydligen. Tjaa...

Vad menar du att man ska göra då?
Trotsa världsförändringar för att "det var bättre förr" ?

Vi kan ju börja med att ersätta "de, dem" med "dom" i skrift så har vi löst ett problem..
Effektivisering!

Så allt som den senaste generationen har svårt att lära sig ska vi ta bort? Är du en av dem (ursäkta) som inte kan multiplikationstabellen, procenträkning, antal dagar i månaden, vad som är söder och vad som är norr och en massa annat som vi äldre har i huvudet men som senare generationer kräver en mobil för? Hur fungerar man då när mobilen är på uppladdning? Går man in i någon sorts viloläge? För mig är det obegripligt att man kan försvara bristande förmåga till inlärning med att att det är "världsförändringar"!

Det är ett symptom på att världen förändras. Saker som hade större betydelse förr är inte alls lika viktiga idag.

Språk och skrivregler förändras hela tiden... vad är syftet med att behålla "de, dem" i skrift om alla säger "dom" i tal?
Ska vi ha regler som inte tjänar något syfte för att det är roligt med regler?...

Hur skiljer du dom mot dom eller mot dom?

Det var någon som hade citatet här tidigare:

"psykisk ohälsa är en sund reaktion på ett sjukt samhälle"

Tycker det stämmer rätt bra.

Växte upp under kalla kriget. Ingen aning om hur mycket skada jag tagit av det. Men när jag var liten var jag skiträdd för Bomben. För det handlade inte om OM den skulle komma, utan NÄR. Vi skulle alla dö i kärnvapenkrig.

Men mellan tjatet om Bomben så fanns iallafall möjligheten att få ett jättetrist arbete. Det var det värsta som kunde hända. Att man fick jobba på fabrik. Man var nästan garanterad jobb, och lönerna var rätt dåliga. Man var rädd för den kommande tristessen.

Men idag är det annorlunda. Ungarna kan inte ens se framemot ett trist arbete, de flesta känner att de inte har någon plats på arbetsmarknaden i framtiden alls. Och med det faller hela tanken på självständighet, flytta hemifrån, forma sitt eget liv. Det är ren misär. Jag vet dock inte hur rädda ungar idag är för krigshandlingar, det verkar inte som det är något större problem, mer att de är rädda för lokala terrorattacker kanske.

Jag skulle inte klara att vara ung idag. Hela min existens bygger på självständighet, eller iallafall en illusion av den. Klarade inte ens att vänta till 18 innan jag flyttade hemifrån. Men nu finns ingenstans att ta vägen om man vill flytta ut. Jag hade blivit skogstokig av att bo "hemma".

Tror inte bara det är samhället som skapar psykiskt dåligmående, men nog har det en del i det hela. När jag var ung, fick man inte må dåligt. Man var tvungen att lägga locket på. Vi mådde rätt dåligt vi gen X-are, men att uttrycka det var förbjudet. Det är mer tillåtet idag att tala om att man inte mår bra. Det borde vara en positiv utveckling. När jag var liten fanns det både vuxna och barn som var skvatt galna, men de räknades som normala och någon hjälp fanns inte. Det var högt i tak för avvikande beteende, samtidigt som att tala känslor var förbjudet.

Generationen innan hade det ännu värre. Där var det t o m förbjudet att klaga över fysisk sjukdom. Man bara tog sig samman och jobbade på.

Trots det har jag aldrig stött på en ung människa på psykakuten, de jag sett är 50-åriga härjade tanter som hör röster och vill bli inlagda men inte får det. Ungefär så.

Vi lever även i en tid där information från alla världens hörn är åtkomligt. Det är väldigt lätt för en person med internetuppkoppling att söka sig fram till information och kunskap.
Du kan jämföra ett dussintal källor med varandra för att bilda en mer sanningsenlig bild av verkligheten.
Som en naturlig reaktion tappar allt fler människor förtroende för myndigheter och politiker, vilket i sin tur leder till sämre arbetsmoral och framtidssyn.
Människor ifrågasätter världsordningen i större utsträckning än förut.

https://www.nbcnews.com/health/menta...-finds-n982526

"Young adults born after 1995 are experiencing more mental health issues. Researchers point to lack of sleep and the rise of social media."

Nittiotalisterna är barn till sextio- och sjuttiotalisterna, som sedan dagen de föddes drillat i dem att de kan bli precis vad de vill, att hela världen ligger framför fötterna på dem och att ingenting kan stoppa dem. Nittiotalisterna fick medaljer för deltagande, nittiotalisterna är söndercurlade.

Och nu är de vuxna och måste plötsligt hantera allt vad vuxenlivet innebär. Det blir en totalkrasch eftersom vuxenlivet är den exakta motsatsen till vad majoriteten av dem växt upp till att tro. Plötsligt kan de inte vraka och välja, plötsligt måste de ta första bästa jobb för att försörja sig. Har de inte växt upp med relativt gott om pengar och har ett sparkonto att ta ifrån, drabbas de också hårt av den rådande bostadsbristen - särskilt om de nu skulle vilja bo kvar i eller i närheten av den stad där de växt upp och förmodligen har vänner och familj.

TL;DR: Söndercurlad generation som växt upp till att tro att allt är en dans på rosor och sockervadd blir vuxna och drabbas av vuxenlivet, arbete och bostadsbrist.