Uråldrigt språk

Det samiska språket måste vara väldigt gammalt om man betänker att Norden var ganska glest befolkat men språket är väldigt utspritt över hela Skandinavien från södra Norge till Kolahalvön. Detta kan man se genom att så gott som var enda berg, kulle, fjäll och sjö i naturen har ett samiskt namn. Med tiden som andra kulturer flyttat in i områdena har namnet bytts ut mot svenska, norska, finska etc, namn som inte beskriver naturformationer.

Det samiska språket tillhör den uraliska språkfamiljen tillsammans med bland annat finskan och ungerskan och estniskan. En språkfamilj med sina rötter vid och omkring Uralbergen och floden Volga mellan 7000 och 2000 f.kr. Ingen vet exakt. Men ja. Ett gammalt (och vackert) språk är det.

Varken uraliska eller indoeuropeiska språk var först i norden.

Det gemensamma stadiet som samtliga samiska dialekter härstammar ifrån talades nog så sent som på järnåldern och innehåller bland annat rikligt med urnordiska lånord (alltså som redan hade genomgått de karakteristiska nordvästgermanska ljudskridningarna) samt svårtolkade lånord från äldre för-samiska språk. Det rör sig alltså knappast om något uråldrigt språk utan kanske mera senantiken, ungefär samtida med latin och urnordiska.

Det samiska folket och många ortsnamn är dock äldre och för-uraliska i hög grad. De bytte nog till ett uraliskt språk för att det innebar fördelar ekonomiskt och socialt. Det är viktigt att inte glömma att även samernas kultur och livnäring har förändrats genom historien och inte utgör något uråldrigt levnadssätt liksom hur skandinaviska bönder också har förändrats.

Det är ju klart. Och samerna talade antagligen från början ett sorts proto-altaiskt språk skulle jag tro. Det finns väl teorier också om jag inte missminner mig att samernas förfädrar från början ska ha hamnat i norra Skandinavien efter att ha flytt träldom hos någon proto-finsk stam, eller är jag helt ute och cyklar nu?

Baskiskan är ett uråldrigt språk som inte är släkt med några andra språk som talas idag. Det spekuleras i om det möjligen finns avlägsen släktskap med något språk i Kaukasus. Dessa språk är då relikter efter ett eller flera liknande språk som talades i Europa innan indoeuropeiskan.
Gamla utdöda språk som iberiska, etruskiska och förkeltiska språk på Brittiska öarna kan också varit släkt med baskiskan.
I Skandinavien finns inga kända orts eller naturnamn som kommer från förindoeuropeiska eller finsk-ugriska språk.
Det finns en del (Ur-)Germanska ord som tex sjö, svärd som inte verkar släkt med indoeuropeiskan utan kan ha kommit från ett tidigare språk eller inlånat från någon annan språkfamilj, dock inte finsk-ugriska heller?

Ni bör kolla De först Svenskarna:

https://www.svtplay.se/video/2116536...t-1?start=auto

Inlandsisen försvann först utefter Norska kusten. Jägarfolk kom söderifrån men mötte folk som kom norrifrån. Jordbrukare kom senare från Anatolien.

Nedanstående är en kommentar till hela tråden och inte bara ett svar till en användare. PeterNoster (kul pseudonym!), jag hoppas du ursäktar att jag breder ut mig lite under ditt inlägg:

Hade redan tänkt att se den, men en påminnelse skadar inte. Tack!

Jovisst, men ingen av de grupper du nämner talade samiska. Man måste skilja på det samiska folkets DNA och dess språk, vars ursprung skiljer sig åt. Genetiskt har nog samerna mycket gamla rötter i norra Sverige (och Norge, Finland, Ryssland), men deras språk har en betydligt yngre historia i Skandinavien.

Samiska talades av en begränsad folkgrupp vid Ladogasjön för ca. 2000-2500 år sedan. Den här gruppen spreds sedan norröver och mötte då andra folkgrupper som talade helt andra (av historien förlorade) språk. Vad som hände när dessa möttes var att "urlapparna" (som då ej talade samiska) efter ett par generationer började begagna sig av det nya samiska språket, som hade kommit med invandrarna från Ladoga.

Förmodligen började hela processen med tvåspråkighet, påhjälpt av handel, samarbete, ingifte, våld och tvång & andra interaktioner, osv. Vi vet inte säkert, för det fanns ingen på den tiden som har skrivit ner händelseförloppet -- eller åtminstone har det inte bevarats till vår tid.

Därefter (0-500 e.Kr.), kom "samerna", som nu faktiskt talade samiska, i kontakt med urskandinaverna i Sverige, Norge och Finland vilket ledde till att många gamla urnordiska ord letade sig in i samiskan. Kort därefter bildades Sverige och svenskarna lärde sig skriva och vi har historiska dokument som beskriver utvecklingen. Hurra!

Lappska är inte alls ett uråldrigt språk som alltid hört hemma i Skandinavien. Man vet med bestämdhet att lapparna talade ett annat språk långt tillbaka men gick över till ett finskt-ugriskt språk när de kom i kontakt med finnarnas förfäder.

Att det finns lappska ortsnamn långt söderut i Skandinavien beror på att lapparna migrerat åt söder i senare tider i takt med att renskötseln spred sig. Dessutom är de flesta lappar sentida invandrare.

Exempel på hur ett invandrande språk förändrar namnet på en plats så den passar sitt språk.
Vi har det kända Kebnekaise där giebne betyder kittel och gaisie betyder stupande fjäll och det finska järvi som kommer från jaurie vilket betyder sjö.

Ja, det är förstås ett samiskt namn. Jag talar inte något samiskt språk själv, men gáisá (& varianter) lär ju betyda ungefär "snötäckt bergstopp" om mina ordböcker inte ljuger för mig. För övrigt har ju inte Kebnekaise ens någon "kittel" på toppen, utan det var (enligt Wikipedia) ursprungligen namnet på ett närbeläget berg vars namn förväxlades:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tolpagorni

Inte för att det spelar någon roll, men det kan vara roligt att veta.

Finns det någon anledning att anta att finskan har lånat från samiskan i det här fallet? Det är förstås inte kategoriskt omöjligt, men de tillhör samma språkfamilj trots allt och delar således ett gemensamt ursprung.

Mer sannolikt är att ordet är baltiskt i grunden och har lånats in i både finska och samiska (eller troligare i deras gemensamma förfader). Jfr. litauiska jaura "träsk, sumpmark" jämte jūra "sjö, hav" (Baltijas jūra = Östersjön).

Att samiska jaure uttrycks som järvi i finska och jaura, jura för träsk och sjö ända ner i Litauen måste betyda att det samiska språket hade väldigt stor utbredning och troligen var det dominerande språket i de berörda länderna som troligen inte hade någon uppdelning på den tiden.
Eftersom befolkningen var gles så kunde andra invandrande språk lätt splittra det befintliga språket och idag finns språket i ren form bara i norra delarna av Norden.

Jo, eller hur, den enda möjliga förklaringen är att det talades samiska i Litauen. Varför tänkte inte jag på det?

Samiska i ren form... Kommentar överflödig.