Sedan jag kom i kontakt med filosofin som ämne har jag alltid haft en skeptisk förhållning till dess påverkan på mänskligheten och historien. Jag får ofta intrycket av att de stora tänkarna såsom Nietzsche, Foucault och de andra boysen inte varit fullt så viktiga och nyskapande såsom historien i efterhand förtäljer. Att de dels var en produkt av sin tid och mest hade turen att formulera sig på ett sätt så att deras tankar kunde paketeras till någonting som folk kunde associera med specifika namn snarare än att deras idéer faktiskt haft något större avtryck. Att det främst är människor som gillat att höras precis som allt annat som i efterhand anses som banbrytande. Jämfört med t ex musikhistorien där de flesta av storheterna i sig inte gjort något särskilt originellt i jämförelse med den tidsanda de verkade i, ofta har de bara varit antingen bäst eller helt enkelt haft ett koncept som går att köpa. Men någon vidare påverkan på den musikaliska "utvecklingen" och dess väg har jag svårt att se att någon enstaka kompositör, producent, artist eller band har haft.
Många av de tankar man idag tar för självklarheter kan en filosofiskt skolad person argumentera för att de inte hade funnits om inte en viss filosof eller en viss filosofisk skola hade funnits. Även om jag kan förstå idén på ett bredare plan så har jag väldigt svårt att tro att många av de stora frågorna inte skulle ha funnits lika länge som vi haft ett någorlunda avancerat språk och egentligen ännu tidigare. Frågor som t ex vad meningen med livet är, det inre och det yttre,
Jag kanske har dålig koll på historien men för mig känns det ganska uppenbart att historien upprepar sig, fast självklart i olika miljöer orsakade av religioners skiftande och teknikgrad och miljösituation som självklart har stora påverkningar på vilka typer av tankar och idéer som föds men knappast i den utsträckningen att helt nya tankar uppkommer som aldrig har tänkts innan.
Detta har gjort att mitt eget intresse för att ta till mig vad specifika tänkare och filosofer har haft för livsgärningar varit väldigt vagt och bristande. Det har aldrig känts riktigt meningsfullt på personnivå då jag inte tror att en ensam person kan få ett helt samhälle att ändra sig hur rätt, karismatisk och klok personen än är.
Därmed inte sagt att filosofer genom tiderna inte har gjort avtryck genom att göra vissa idéer mer mainstream än andra, eller att presentera en mer egenartad cocktail av tankar.
Vad är er syn på detta?
Många av de tankar man idag tar för självklarheter kan en filosofiskt skolad person argumentera för att de inte hade funnits om inte en viss filosof eller en viss filosofisk skola hade funnits. Även om jag kan förstå idén på ett bredare plan så har jag väldigt svårt att tro att många av de stora frågorna inte skulle ha funnits lika länge som vi haft ett någorlunda avancerat språk och egentligen ännu tidigare. Frågor som t ex vad meningen med livet är, det inre och det yttre,
Jag kanske har dålig koll på historien men för mig känns det ganska uppenbart att historien upprepar sig, fast självklart i olika miljöer orsakade av religioners skiftande och teknikgrad och miljösituation som självklart har stora påverkningar på vilka typer av tankar och idéer som föds men knappast i den utsträckningen att helt nya tankar uppkommer som aldrig har tänkts innan.
Detta har gjort att mitt eget intresse för att ta till mig vad specifika tänkare och filosofer har haft för livsgärningar varit väldigt vagt och bristande. Det har aldrig känts riktigt meningsfullt på personnivå då jag inte tror att en ensam person kan få ett helt samhälle att ändra sig hur rätt, karismatisk och klok personen än är.
Därmed inte sagt att filosofer genom tiderna inte har gjort avtryck genom att göra vissa idéer mer mainstream än andra, eller att presentera en mer egenartad cocktail av tankar.
Vad är er syn på detta?