Avliva en ung frisk hund dottern allergisk

Avliva dottern istället det är ju hon som är sjuk?!

Det märks att folk inte riktigt förstår hur det är då ett djur fått ett så starkt band till sin familj. Jag har tänkt samma kring min hund - om jag inte skulle kunna ha kvar honom är frågan om inte avlivning vore bäst. Han har varit hos andra, hundvana människor i både kortare och längre perioder (som längst tre månader då vi var tvungna att bo på sjukhus med vårat barn) men de berättar att han knappt finns på kvällarna, han bara väntar och väntar på att vi (jag) ska komma och hämta honom. Han verkar ha utsett mig till sin stora kärlek och han är alltid med mig och uppmärksam på vad jag gör då vi är hemma allihop.

Nu kommer han förhoppningsvis alltid finnas hos mig, men jag har tänkt tanken "om" med ångest. Man vill ju inte döma sitt djur till ett liv där de alltid går och undrar över varför de är övergivna av sin flock. Mopsar är otroligt flockbundna och ser efter alla och trivs som allra bäst då "flocken" är samlad. De vill helst alltid vara med sin/sina ägare (allra helst PÅ). Så jag vet inte, jag dömer inte TS för funderingarna iallafall.

Men med andra mopsar/sällskapshundar med samma lynne brukar övergången gå lättare. Det tror jag är nöten till att ge hunden något som faktiskt blir ännu bättre och mer trivsamt för den än att ha en mänsklig familj. Den andra hunden kan guida den och utgöra en hälsosam rival om mat och uppmärksamhet så att hunden pushas att anstränga sig lite för att hitta sin plats.

Vissa hundar är extremt uppbundna till sina ägare och mår otroligt dåligt psykiskt av seperation, särskilt om det redan är en hund i obalans. Kan ni finna det perfekta hemmet så är det toppen men avlivning är smärtfritt för hunden och det är ägaren som lider. Jag är av åsikten att det är bättre att avliva än riskera att hunden hamnar i händerna på någon som inte sköter om den, är våldsam osv. Faktiskt det val jag själv tog och rent känslomässigt helvete i närmare två år efteråt men min jycke var svårare och hade en sjuklig separationsångest + att jag misstänkte att något kunde strula kroppsligen utan att ha ekonomisk möjlighet att utreda om så var fallet med alla kostnader som då skulle bli. Saknaden handlar sannolikt inte om att hunden är död utan hur älskad den var. Ångrar jag mig? Absolut samtidigt som jag aldrig någonsin skulle riskerat att han farit illa någon annanstans och jag orkade faktiskt inte efter att i närmare sex år suttit totalt uppbunden till en hund som inte klarade av ens en timme ensam. Mina uppoffringar för den hunden, skulle få göra o hur grym än andra vill döma avlivningen som, finns det MÄNGDER av hundar som människor gör illa och som flyttar omkring eftersom människor inte är hängivna ägare även om de bedömer andra som mindre bra.

En hund kan aldrig ringa och tala om ifall någon inte behandlar den väl. Länkar ett klipp som beskriver hur sveket av att göras illa känns för en hund https://m.youtube.com/watch?v=h5XzGyjEkkc
Ansvarsfulla ägare säljer inte sin hund hur som helst, har den kvar i ur och skur. Men när det är omöjligt att ha den kvar, bör avlivning ses som en human avslutning istället för att hunden ska vandra omkring som blockethund. Ett djur är alltid utelämnat till ägare som verkligen ska känna hundra i tillit, innan de lämnar vidare sitt djur. Hittar man inte den perfekta ägaren, åker man till veterinären och tar de känslorna av förlust sedan istället för att göra det lätt för sig själv. Nu är 4 år en låg ålder men det är grymma människor, alla de som säljer hundar på 8-11 år och liknande.

Vi har bara haft den hos väninnan en helg för 1år sen över 4dar vilket hunden varken åt eller drack.
Vi pröva en dag hos mina föräldrar vilka är nr 4 och 5 i hundens liv alltså närmast efter husse/matte/dotter. Det gick knappt ett dygn tills vi hämta hem för den vantrivdes utan oss tre annars super lycklig med farföräldrar.

Den har vunnit allt som går att vinna i både utseende och lydnad för jag som husse har lagt ner 700tim under en 4års period med extra lära. Det är den smartaste "mopsen" har många sagt men även till utseende för det är en sån hund som får ALLA att le/skratta för hon ser ut som ett roligt skämt. Hunduppfödaren sa för 6 mån sen att av 1200mopsar han sålt så var min mops hona och hennes bror de absolut finaste han sålt "endast två i kullen". När han såg vad jag hade gjort med henne så fick han glädje tårar i ögonen för hon kan göra saker som får en människa att tappa ögonen rakt av.

Eller får vi ta den till något djur hem eller på något ställe där andra mopsar finns så hon smälter in och kanske glömmer bort oss vilket hon måste göra för att överleva.

tror ni inte vi är super ledsna som måste bli av med hunden efter allt vi gjort

Ytterliggare en självutnämndexpert........skaffa inte fler djur säger jag bara.

Ja du bevisar ju verkligen att du har ett stort kunnande och inte alls är en av de som blir helt logiskt blind av känslorna du får inför tanken på att något levande skulle dö

Jag påstår inte att jag tycker att det är det enda alternativet. Men jag förstår TS desperation.

Jaja. Avliva du hunden men behåll stamtavlan då den verkar vara en big deal.
Sedan kan det inte vara mkt till utställningar du pratar om då jag inte kan hitta din vinnande hund.

Men exakt vad är den bästa stamtavlan? Jag trodde sedan 25 år med hund att det var hunden o inte stamtavlan som var av betydelse.
Att du omger dig av idioter är tyvärr ditt stora problem då du själv blir en.
Vi andra omplacerar en hund om vi inte kan behålla den.

Här och nu så har vi samma ståndpunkt i sakfrågan.
Det skulle bra djävla mycket till innan jag avlivade mina pälsklädda barn som nu ligger här inne hos mig och sover.

Nä du TS, av oss får du ingen enkel väg.
Jobba såinihelvete med att hitta en ny familj åt hunden.

Medicinskt skulle jag vända upp och ner på sjukhuset för att få fram vaccin till barnet.
Det finns riktigt bra ”skit” som barnen får med spruta idag och en tid senare kan de käka nötter och tomater som vanligt.

Gör om, gör rätt!

Tror att om man skulle fråga hunden så skulle hen föredra att få leva. Don’t you think?! 🐶

Haha - tro att hundar är bundna till människor - hahahaha, den blir lojal till den som ger den mat. Ni har bara gjort den till en knähund! Ska ni döda er dotter dagen hon väljer att flytta ifrån er också?

OnT: Vad är det som hindrar er att röntga skelettet för utlåtande om led-klass ... om A-S så säljer ni den till uppfödare?
Jag har alltid haft djur i mitt liv, katter, kaniner, hundar, hamstrar - det är nog bara reptiler och råttor jag inte haft men det har alltid funnits en hund vid min sida. Jag vet hur dem fungerar, och jag vet att hundar lär sig älska den som matar den. Men visst är det så att om man ger hunden mycket plats i familjen så kommer den att få svårt att bryta mönstret, men det är just det: Inlärda mönster och affektion, inget som är permanent. Att döda ett djur för affektionens skull är alltså att hitta en s.k. permanent lösning på tillfälligt problem...

Djur glömmer men min hund, fixade exempelvis inte att någon annan tog hans koppel. Jag tror att hans separationsångest till mig var verkligt lidande för honom.

Jag skrev det tidigare och säger det igen. Döden är inte smärtsam för den som dör (pratar såklart om insomning hos veterinär nu) utan för den som är kvar. Det är riktig sorg jag känner, såpass stor att jag kan fråga mig själv om jag någonsin älskat en annan varelse så högt som min gamle hund, ändå hade jag aldrig någonsin valt att omplacera hur som helst. Gick med i grupper några år innan och där spreds det djurporr vilket fick mig att fatta beslutet att aldrig någonsin omplacera till någon jag inte kände mycket väl. Som isolerad var knappast kretsen särskilt omfattande men fråga dig själv om hunden helst somnat in eller hamnat hos någon som kanske misshandlat och till och med våldtagit honom?

Det är fint att så många verkar tro att världen vimlar av godhjärtade människor runt varje knut. Fint men inte möjligen korrekt. Se bara på alla barn som återberättar om hur de fått flytta omkring mellan fosterhem och utsatts för våld och övergrepp. Det är skillnad på barn dock eftersom vi har lättare för att vara på vår vakt än med någon som vill köpa hund. Kraven är lite olika gällande vilka som får ta emot vad.

Ta hunden till en hundpsykolog för att förhoppningsvis få den att funka ordemtligt med andra människor