Innan jag börjar så kan jag ge lite kort information om mig själv.
VARNING! Jag att svära en hel del och använda fula och omogna ord i tråden då jag är både arg och ledsen över hela min situation, iallafall:
Jag är 21 år gammal
Jag är en vit infödd svensk som talar perfekt svenska
Har ingen flickvän och har aldrig haft
Har aldrig haft ett jobb längre än några dagar
Har examen från gymnasiet
Jag har nu varit arbetslös eller arbetssökande whatever det heter i strax över 2 år nu och har fortfarande inget jobb i nuläget och jag har i stort sett tappat all jävla motivation och vilja vid det här laget, det känns verkligen så otroligt meningslöst, liksom varför i helvete ska jag söka jobb och försöka få ett när det inte finns några att få då nästan varenda jävla fucking en kräver högre utbildning eller erfarenhet? Jag vill bara ha ett enkelt jobb med ok lön......hur kan det vara så svårt? Vad är det för jävla fel jag gör i mitt jobbsökande? Hur kan nästan alla mina vänner ha jobb medans jag inte har det? Måste man verkligen skicka olika brev osv till alla arbetsgivare? Asså det låter fan bara helt CP. Vem fan gör ens det haha?!??!? Jag skickar precis samma brev, ändrar bara några meningar och ord osv beroende på vad för jobb det är, aldrig i livet att man pallar skriva nya brev för varje ansökning, det är ju bara så otroligt jävla CP. Vem orkar och gör ens det....HUR GÖR DOM FÖR ATT FÅ JOBB??!?!!? Skickar nakenbilder till sin chef eller vafan haha?
Ni som är arbetsgivare som läser detta vill jag säga att ni har på tok helt löjligt alldelles för höga jävla krav på nyexade, hur i hela fan har ni tänkt att vi ska få erfarenhet innan vi får erfarenhet? Majoriteten av alla jobbannonser jag ser kräver ju allihop X-antal års erfarenhet, inte många jobb jag ser som inte kräver det eller anser att det är meriterande sen kräver ni även körkort vilket hela ens jävla studiebidrag går åt till så är man helt pank när man tar examen från gymnasiet då körkort är så sjukt överprisat så det är fan inte sant, i stort sett bara bortskämda jävla överklass ungar och rikemans söner och döttrar har råd med det utan större ekonomiska bekymmer, jag hatar överklass ungar då dom är så otroligt bortskämda och lata och behöver aldrig jobba hårt för någonting och är därför lata människor, vi som tillhör underklassen sliter arslena av oss som djur och vi är nog ärligt talat 100x både fysiskt och mentalt starkare människor än överklass personer.
Jag har det inte så gott ställt som ni kanske fattat nu, jag lever mer eller mindre i underklass och har gjort det hela mitt liv, jag kommer från en väldigt fattig familj och vi har alltid fått tvingats vara sparsamma med pengar osv, min pappa är förtids pensionär pga bilolycka och min mamma är den enda som jobbar och som lärare för den delen vilket vi alla vet har helt usla löner som knappt går att leva på om man har familj. Jag föddes och växte upp i underklass, det är inget jag valt själv och jag vill bara bort från det här fucking sorgliga jävla skitlivet och få det bättre ställt!!! Men det går ju typ inte!!!!!!! Ska jag behöva bli kriminell eller?!? Vad finns det för andra försörjningsalternativ till att jobba? Soc kommer inte ge mig pengar då jag som sagt bor hos föräldrarna. Jag har en del vänner ute i förorten då de flesta därifrån också lever samma skitliv som mig, räknas jag som en svensk blatte eller?
Just nu så ser kriminalitet ut som den enda utvägen för en person som mig, tro mig när jag säger det men jag vill absolut inte bli eller vara kriminell, men jag känner att det inte finns något hopp för mig och att min framtid kommer bara vara ett stort och djupt mörker, känns som att jag är dömd till att lida och leva ett sånt här liv. Varför blev jag född i underklass? Vad har jag gjort för att förtjäna ett sånt här liv?!?!!! Jag önskar jag hade fötts med bättre föräldrar som hade haft pengar och bra jobb osv, men tyvärr så blev det inte så.
Jag har typ inte råd med ett enda skit förutom mat, vilket är det enda pengarna från arbetsförmedlingen räcker till och andra småsaker som tandkräm osv allt man behöver, jag skippar till och med mat helt och hållet 2 - 3 dagar i sträck för att spara pengar och jag mår så jävla illa och skit av att göra det, men vad ska jag göra, det känns så jävla pinsamt och jobbigt att hela tiden behöva berätta för sina vänner att man inte har råd med det och det, medans de har jobb och lever livet och hittar på saker nästan jämt, medans jag säger som det är och sitter här hemma och nästan gråter.
Mitt program hos arbetsförmedlingen slutar i november detta år sen är det "No more money! Fuck you!" till mig från dom, och jag får enorm ångest och panikångest över det hela och vet inte vad fan jag ska göra, med tanke på hur det varit de senaste 2,5 åren ca så har jag inte mycket hopp för framtiden.
Jag kanske helt enkelt får bli kriminell då och råna affärer, misshandla folk osv all skit kriminella gör. Medans alla ni rikare människor sitter och lever livet och rullar era tummar och röstar på Moderaterna och ser kosingen rulla in, era själviska as. Och nej jag vill inte bli militär heller för den delen eller utbilda mig på högskola och få massa studieskulder, fuck that shit asså. Inget för mig alls.
Ärligt talat jag orkar verkligen inte söka jobb mer, jag har fått fucking nog av det. Har inte sökt jobb på 3 månader nu och ljuger för AF i aktivitetsrapporten att jag sökt jobb.
Jag lär nog inte börja igen snart heller, är för deprimerad och omotiverad att bry mig om skiten. Ska man behöva ljuga i sitt CV med för att få jobb eller?
