Citat:
Ursprungligen postat av
nbsp
På vilket sätt sammanhänger det med "arvet från den kommunistiska tiden"?
Det man kan notera i det mesta av de forna sovjetländerna är att fertiliteten faller brant när de övergår till en närmast extrem nyliberal ekonomisk modell.
Varvid slutsatsen blir att det kommunistiska arvet är en väsentlig del i förklaringen.
Citat:
Auktoritär diktatorisk kommunism må vara usel men den nyliberala ekonomiska modellen är direkt barn o familjefientlig.
I utvecklade länder där folk har hygglig utbildning och tränats att tänka abstrakt verkar de förväntade ekonomiska förutsättningarna att klara av familj och barn inverka på viljan att skaffa barn.
Vi hade liten fertilitetsboom i den mindre högkonjunkturen i slutet av 80-talet. En del av elitens stora bygg o fastighets spekulationsfest spillde över lite på vanligt folk. Men som fakta visar var det knappast den förmenta "köpfest" som politikerna oroade sig för. Reallönerna steg förvisso och kom tillbaks till nivån de haft 1980.
Sen när ekonomin stramades åt extremt, 3 år i rad med negativ BNP, föll fertiliteten som en sten. Troligen har inte den svenska fertiliteten återhämtat sig speciellt mycket, i stället importerade vi folk som skaffar stora familjer.
Den allmänna ekonomiska utvecklingen, framtidstron och allmänt stöd till barnfamiljer är nog långt viktigare än riktade bidrag till barnaföderskor. Det senare är enfaldig nyliberal incitamentspolitik som grundar sig på en artificiell modell av människans psykologi utan empirisk substans.
Ja, det är då rakt inte liberalismen jag försvarar. Skall man få till en fungerande familjepolitik så måste man luta sig mot värdekonservatismen. Liberalismen värdesätter inte alls familjen och barnafödande och betraktar barn (och övriga människor) som utbytbara klossar i ett jättelego.
