Citat:
Det är en rimlig psykologiserande tolkning tycker jag. På tal om breven finns det ett fint brev där Tolkien uttrycker sin bedrövelse över att den germanska kultur som han under hela sitt liv älskat och försökt framställa i dess rätta ljus ("förresten var den aldrig ädlare än i England") besudlades och vantolkades av Hitler och nazisterna.
Jag kan Wagner för dåligt för att bedöma det hela, men jag litar på din tolkning.
Annars är, som jag ser det, den viktigaste tolkningsnyckeln för att förstå Härskarringen den kristna berättelsen om världens fortlöpande från dess skapelse, till dess fall och till dess återupprättelse i och med Jesu korsdöd och uppståndelse. Från änglaväktaren Melkor/Morgoths fall till ondskan i Silmarillion till det att Kristusgestalten Frodo på Domedagsberget är beredd att offra sig själv och sitt liv för att förgöra Ringen (källan till synden, eller i alla fall synden och ondskan förkroppsligad), liksom Jesus gjorde i sitt liv på Golgata (enligt NT och den samlade kristenheten). Och när ringen är kastad i Domedagsbergets käftar skakar hela marken, bergen rämnar och jorden skälver i och med det som nyss hänt. Det hela är för mig en uppenbar spegelbild av när jorden rämnar och himmelen förmörkas i och med Jesu korsdöd på Golgata. Att naturen ger ett sådant gensvar är sannerligen ett tecken på ett kosmiskt skeende där hela "världen ropar liksom i födslovåndor" (för att citera Paulus i Romarbrevet). Läser man kapitlet om Frodo på Domedagsberget jämsides Matteus' skildring av långfredagen i kapitel 27 framträder deras stora släktskap med varandra. Sedan kan annan litteratur, andra berättelser, konst osv fylla ut denna läsning, men för mig är framförallt Nya Testamentet den text i vars ljus Härskarringen framträder klarast.
Jag kan Wagner för dåligt för att bedöma det hela, men jag litar på din tolkning.
Annars är, som jag ser det, den viktigaste tolkningsnyckeln för att förstå Härskarringen den kristna berättelsen om världens fortlöpande från dess skapelse, till dess fall och till dess återupprättelse i och med Jesu korsdöd och uppståndelse. Från änglaväktaren Melkor/Morgoths fall till ondskan i Silmarillion till det att Kristusgestalten Frodo på Domedagsberget är beredd att offra sig själv och sitt liv för att förgöra Ringen (källan till synden, eller i alla fall synden och ondskan förkroppsligad), liksom Jesus gjorde i sitt liv på Golgata (enligt NT och den samlade kristenheten). Och när ringen är kastad i Domedagsbergets käftar skakar hela marken, bergen rämnar och jorden skälver i och med det som nyss hänt. Det hela är för mig en uppenbar spegelbild av när jorden rämnar och himmelen förmörkas i och med Jesu korsdöd på Golgata. Att naturen ger ett sådant gensvar är sannerligen ett tecken på ett kosmiskt skeende där hela "världen ropar liksom i födslovåndor" (för att citera Paulus i Romarbrevet). Läser man kapitlet om Frodo på Domedagsberget jämsides Matteus' skildring av långfredagen i kapitel 27 framträder deras stora släktskap med varandra. Sedan kan annan litteratur, andra berättelser, konst osv fylla ut denna läsning, men för mig är framförallt Nya Testamentet den text i vars ljus Härskarringen framträder klarast.Intressant.
