Min ”bästa vän” tar mig för givet, vad ska jag göra?

Hon är förmodligen inte typen som gillar att träffa en kompis bara för att hänga och prata. Jag är likadan, jag känner inte att jag kan hålla igång ett samtal med en och samma person. Jag träffar bara flera kompisar samtidigt, så att jag hela tiden kan anpassa mitt deltagande i konversationerna.

Hej TS.

Jag känner verkligen med dig. Jag bröt med min så kallade "bästa vän" förra året efter att varit "vänner" i 24 år. Det gjorde fruktansvärt ont i både kropp och själ att ta det beslutet. Tårarna rann i flera veckor både före och efter jag bestämt mig.
Får man ingen respekt, då har man heller ingen respekt.
Din vän ger dig ingen respekt.

Det finns flera nyanser av grått, men hon ser dig antagligen mer som en kompis än en vän.

Det finns två vägar du kan gå för att behålla din självrespekt i detta scenario.

Det första är att skaffa en ny "bästa vän" och se denna människa endast som en kompis själv och låta allt rinna ut i sanden. Dissa av henne själv lite då och då och säga att du har andra planer etc. när hon hör av sig.

Det andra är att ta ett allvarsprat mellan fyra ögon och fråga rätt ut vad fan det är frågan om? Ge henne en så kallad "chans" att förbättra sig. Med det finns ganska stor chans att detta kommer resultera i samma sviniga beteende längre fram vilket var det som hände mig.

Jag själv valde scenario 2 och det blev bättre ett litet tag, men sedan var det tillbaka till samma nonchalans och arrogans. Folk förändras sällan till det bättre med åldern utan krävs ett mindre mirakel för att de ska helt plötsligt förändra sig själva och sitt beteende.
Jag valde som sagt efter 24 år att skriva ett långt brev och skrev hur jag kände och att personen hade inte förbättrat sin attityd gentemot mig så jag ville avsluta vänskapen. Vi sågs en sista gång och pratade ut och kramade om varandra och har inte setts sedan dess.

Nu är jag visserligen inte TS, men ville bara säga att ditt inlägg var väldigt fint skrivet. Tack för att du delade med dig!

Nu har det ju gått ett tag sedan du och din vän bröt, hur känner du kring det nu? Kan tänka mig att det kan bli en omställning när en tidigare nära vän - eller kompis - slutar ha samma roll i ens liv. Och att det kan påverka en känslomässigt på olika sätt, även om det inte behöver vara samma affektiva sorg/smärta som kan uppstå i närtid till beslutet och avslutet. Hur upplevde du det känslomässiga när det hade gått ett tag efter ert avslut, och hur förhöll du dig till det, om du vill berätta?

I början var det som en kniv rakt in i hjärtat. Man var tvungen att dra ut den för att överleva, men man visste att det skulle göra lika ont och att blodet skulle forsa. Man sköljdes över av vågor av hat, ilska och besvikelse som letade in sig i hjärnan oavsett vad man än tänkte på eller sysslade med. Var som värst första 6 månaderna.

Detta var en människa som man trodde man kunde lita på och som brydde sig om en. Så fel man kunde ha. Allt det man genomlevt tillsammans betydde till slut ingenting. 24 år är ganska lång tid i ens liv och går liksom inte att summera på ett papper eller i en text.

Nu ett år senare får jag fortfarande de vågorna av hat som sköljer över mig ibland. Med tanke på hur personen agerade och vad denne sa sista gången vi sågs så vet jag att jag tagit rätt beslut att gå skilda vägar.

Jag gläds ändå åt den tiden vi hade som vänner. Inte många relationer som varar 24 år. Många fina minnen.

Det blev ett enormt vakuum och tomhet som man varit tvungen att fylla med andra sysslor och försöka blicka framåt mot nya horisonter.
Det blev många Youtube klipp om "toxic friendship", narcissism, avsluta vänskap, bloggar om självhjälp etc i efterhand som hjälpt en del i min övertygelse.

Jag vet mitt eget värde och livet är helt enkelt för kort att låta sig själv bli trampad på. Inget varar för evigt. Vi kommer en vacker dag alla få acceptera det sorgliga faktum att vi dör ensamma. Gäller att försöka ha en positiv inställning till nuet och glädjas åt de stunder man i livet haft.

Hej! Tack för att du delar med dig. Jag hsr bestämt mig för att inte höra av mig till henne, OM hon mot förmodan hör av sig till mig komme jag troligtvis ta upp och prata om problemen, men tror inte hon kommer höra av sig

Som skrivet så känner jag med dig.
Blev en del Youtube för min del att motivera mig i mitt tuffa beslut.
Kolla in denna bland annat.

https://m.youtube.com/watch?v=AHWcCt4nA_k

Bra beslut!
Hon var kanske din bästa vän men du var inte hennes.
Så gå vidare, starkt av dig att våga se problemet och göra något åt det.